Vattenmelonen

Vattenmelonen av Marian Keyes

"Claire ligger på BB och har just fött sitt första barn när hennes man anländer. Inte för att stolt och lycklig få se sin dotter. Utan för att meddela Claire att han  lämnar henne för en annan kvinna: grannens trista fru.
Förkrossad och förtvivlad flyr Claire från London hem till mamma, pappa och två yngre systrar i det röriga hemmet på Irland. Där ägnar hon några månader åt att dränka sina sorger i alkohol och driva resten av familjen till vansinne. Så en dag inträffar något som får henne att längta efter livet på nytt. Men först väntar hämnden på den otrogne ex-mannen..."

---------------------------------------------

Ja, vad ska man säga? Jag kan förstå att folk tycker om att läsa chick lit och jag förstår också varför Marian Keyes är så populär. Men kanske är jag för gammal för att till fullo kunna uppskatta dessa böcker, för jag får helt enkelt inte ut någonting av dem, jag blir bara uttråkad. Dom är lättlästa, javisst...faktiskt så lätta att dom nog skulle flyga iväg om man inte håller i boken eller i alla fall tynger ner den på underlaget med ett par tegelstenar.

En sak som störde mig ofantligt med Vattenmelonen vat att författaren visst hade bestämt sig för att nu skulle hon minsann vara rolig. Tyvärr blev resultatet så tillkämpat "roligt" att jag inte ens smålog en enda gång.

Nä, chick lit är verkligen inte en genre som funkar för mig. Då kan man fråga sig varför jag envisas med att läsa såna böcker? Jo, jag tycker att om jag ska kunna uttala mig om någon genre vare sig jag tycker om det eller inte, så bör jag i alla fall ha läst lite såna böcker. Science fiction är inget som passar eller intresserar mig heller, ändå har jag läst en hel del science fiction. 

Chick lit och därmed t ex Vattenmelonen passar mig kanske  när jag  vill ha nånting väldigt lättläst mellan tyngre litteratur, men jag skule inte kunna tänka mig att läsa mer än någon bok nån gång (ganska sällan) eftersom jag vill ha ut mer av den litteratur jag läser...