Svärmaren

Svärmaren av Anna Bovaller

"En tidig junimorgon hittar Petra Wester sin biträdande jurist Victoria döende i köket på advokatkontoret på Strandvägen i Stockholm. I ett försök att rädda byråns rykte tvingas Petra inleda en egen undersökning om Victoria, parallellt med polisens jakt på mördaren. Sakta framträder ett skakande livsöde, kantat av våld och tragedier. När sedan de mest fördolda familjehemligheterna blottläggs kommer Petra till en skrämmande insikt. Spåren efter mördaren leder tillbaka till Petras eget liv".

-----------------------------------------------

Det finns ett ord som för mig sammanfattar den här boken. Stööön!!! Den känns som om författarinnan fått en massa lösryckta tankar/idéer som hon sen slänt ner på papper och varje gång en ny tanke farit igenom hjärnan på henne så har hon slängt in den också. Vid det laget som jag bara stönade av att ta upp boken igen, så borde jag lagt den åt sidan, men envis som man är så skulle jag bara tröska igenom den. Den börjar helt OK, men sen spårar det ur ganska snart. Det dyker upp den ena figuren efter den andra och innan man ens haft chansen att lära känna dem och förstå vad dom har med handlingen att göra så försvinner dom igen för att ev (och märk väl att jag säger ev) dyka upp senare igen utan att man egentligen fått grepp om vad dom har med saken att göra. Det blandas hej friskt med advokater, fotboll, fotbollshuliganer, anorexi, pedofili osv osv utan att något egentligen hänger ihop tycker jag. Visst, till slut får hon ju ihop det, men t o m slutet känns inte bra eller genomtänkt. Nej, Anna Bovaller är nog ingenting för mig...