Läste en
artikel i DN idag och fick lite att fundera på direkt på morgonen
Jag blev faktiskt inte så lite road av att läsa i artikeln om att läsning skulle ha blivit något slags statement och att det finns status i att man läser och att det finns någon sorts skrytfaktor i att man är läsintresserad . Det har jag faktiskt inte tänkt på tidigare. Men ju mer jag funderar på det och på andras reaktioner (vänner, bekanta, släktingar) på mitt läsande, desto mer inser jag hur nära sanningen artikelförfattaren nog kommer.
Vad tycker du? Håller du med artikelförfattaren? Eller har han missuppfattat det hela?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar