Författare: Claudia Piñeiro
Format: Pocket
Antal sidor: 300
Förlag: Leopard Förlag
" Tre döda kroppar hittas på botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. De döda männen brukar träffas på herrmiddag varje torsdag. Grannarna är chockade över att det hänt mitt i bland dem. De lever omgärdade av höga stängsel för att stänga ute omvärlden. I deras idyll finns ingen fattigdom eller våld - bara perfekta trädgårdar och glittrande pooler.
Vad döljer sig bakom den glättiga ytan? Även en till synes bekymmerslös tillvaro rymmer mörka hemligheter som inte låter sig stängas ute av stängsel."
--------------------------------
Just det här med att berättelsen utspelade sig i ett inhägnat bostadsområde var ju lite speciellt. De här "gated communities" finns ju t ex i USA och i vissa turistländer men avsikten är nog alltid densamma - att kunna bo i en slags egen bubbla där verklighetens negativa sidor inte syns eller märks. Och inställningen bland dem som bor i ett sånt område är nog precis sådan som det berättas om i boken. Allt inom området ska hålla en viss, förutbestämd standard och ingenting får "sticka ut" utan det viktiga är att allt ser bra ut utåt, t o m relationer och familjeliv. Och speciellt när det gäller familjeliv och relationer kan det nog finnas en hel del mörka hemligheter som döljer sig under ytan.
Jag har alltid undrat lite över vad det är för folk som vill bo så här, mest kanske för att jag själv är så nyfiken och kanske lite udda att jag inte skulle klara av att leva i en kokong och låtsas att allt alltid är superbra. Plus att jag föredrar individualitet och t o m excentricitet.
Av baksidan och början av boken fick jag intrycket att Torsdagsänkorna skulle vara en spänningsroman, men jag tyckte inte den var speciellt spännande, i alla fall inte enligt min definition av spänningsroman. Med det sagt så menar jag inte att Torsdagsänkorna inte skulle vara bra, den är helt klart intressant, annorlunda och läsvärd.
Torsdagsänkorna finns att köpa hos t ex
Adlibris
Bokus
CDON
Jag har oxå funderat på hur det är att leva på ett sånt ställe. Där de bestämmer hur staketen ska se ut och hur långt gräset får vara... Och där du får passera en vaktkur för att komma in och ut... Jag har jobbat i Försvarsmakten, jag gillade inte alls att alltid behöva passera vakt till och från jobbet... Jag skulle aldrig kunna bo på det sättet!
SvaraRadera