Öden och sanningar av Miroslav Popovic

Titel: Öden och sanningar
Författare: Miroslav Popovic
Format: Kartonnage
Antal sidor: 254
Förlag: Inter-Bas i Örebro
Recensionsexemplar
En världsomsegling på 366 dagar

"...Jag kan inte göra något åt det. Tiden är sådan.", säger mäster Franc
"Tiden har ingenting med saken att göra, Franc", resonerar en av huvudpersonerna. "Det är lättast att skylla på den. Det är folk som förändras... Men tiden har varken armar eller ben att göra det som är förkastligt..."

En liten stad i det forna Jugoslavien, någonstans i Vojvodina, ett par år innan landet blir anfallet av Tredje Riket. En blandad befolkning av olika ursprung och religioner: judar, tyskar och serber lever och samverkar som goda grannar och stadsbor.

Med ömhet och humor skildras några människoöden i en brytningstid då livet kommer att slås i spillror och var och en blir tvungen att finna en ny plats i tillvaron. Man upptäcker att affärsägaren är jude, den söta grannfrun är tyska, att personen man ogillar är av samma ursprung som man själv."

----------------------------

Jag är alltid nyfiken på sånt som jag inte läst tidigare och det här var en författare som jag inte kände till. Och jag hade inte heller läst något av författare från just det området (forna Jugoslavien) vilket fick mig ännu mer nyfiken. Egentligen hade jag fullt upp men tänkte att jag kan klämma in den här boken nånstans i alla fall eftersom jag fick ganska lång tid på mig. Visst lyckades jag klämma in den men jag märkte ganska snart att det nog inte var så bra att läsa den under tidspress. Inte blev det heller bättre av att jag just nu ligger lite efter med recensionerna.

Man får alltså bekanta sig med människorna i en liten stad där folk av olika härstamning och olika trosriktningar lever sida vid sida och i samförstånd.  Så småningom börjar livet förändras i o m att andra världskriget närmar sig och när tyskarna invaderar landet och den här lilla staden förändras också den sammanhållning och samhörighetskänslan som funnits tidigare. Helt plötsligt blir det istället en brytning mellan de olika grupperna och en känsla av vi och de.

Berättelsen innehåller ett myller av människor och i o m att namnen för mig är såpass "svåra" är det emellanåt lite svårt att hålla isär personerna och vad de har för koppling till varandra.

Öden och sanningar är en lågmäld bok och tidpunkten att läsa den var nog inte den bästa för mig, jag tror att boken skulle ha vunnit på att jag hade mer tid att sätta mig till ro med den.
Det jag hade lite svårt med just nu var kanske det alltför jämna tempot i berättelsen. Det fanns liksom inga toppar och inga dalar utan hela berättelsen gick i en jämn, "lagom" tempo och det påverkade nog också min läsupplevelse en hel del.
Men kanske att jag tar upp den igen när jag har bättre med tid och kan fördjupa mig mer karaktärerna och i händelserna i boken för nånting finns det där ändå som lockar mig till omläsning. Att boken inte riktigt fungerade för mig just nu har nog mer att göra med "fel tidpunkt" än nånting annat.

Tack Eva Sarcevic för rec.exet!