Inatt har jag verkligen sovit gott så nu är jag rätt så pigg. Maken har åkt iväg för att hämta brorsan min som ska tillbringa nästan hela helgen hos oss och sen ska vi bara ta det lugnt resten av dagen. Vi har inte planerat något för den här påsken och det känns skönt. Det räcker så bra med lite god mat, massor med läsning och så lite tv-tittande. Och förhoppningsvis hinner jag också blogga lite och/eller i alla fall skriva färdigt lite inlägg.Nu är det i alla fall dags för Annikas Bokbloggsjerka. Hon frågar
Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.
------------
Mitt svar blir nja... Jag är rätt så förtjust i tegelstenar och men hinner alltför sällan läsa några. Men då ska längden på boken vara berättigad, dvs det får inte vara så att boken blivit lång/tjock bara pga ordbajseri utan den ska vara lång för att allt i en berättelse ska rymmas i den. Och det ska vara ett bra tempo hela boken igenom. Ett exempel på en bok som man gott kunde ha kortat ner med ett antal hundra sidor är
Steglitsan av Donna Tartt (titeln är länkad till recensionen och där finns mer info om boken)
När det gäller serier så är jag oftast inte superförtjust i evighetslånga serier utan tycker att den perfekta serien är en trilogi eller en kvartett. Tex Mons Kallentofts serie om Malin Fors orkade jag bara läsa 3-4 av de första delarna och sedan tog det stopp - i den typen av serier tillkommer inte så mycket nytt efter 3-4 böcker. Men, även med evighetsserier finns det undantag, Mårtensons Homandeckare är ju verkligen en evighetsserie, men den serien har jag inga problem med och det beror nog mycket på att det alltid finns något nytt i böckerna eftersom de också innehåller en massa annat (historia, konst, arkitektur, antikviteter osv osv).
Steglitsan har jag hört är seg så den kommer jag nog aldrig orka läsa.
SvaraRaderaTycker också om tegelstenar!
SvaraRaderaKul att du också använder ordet ordbajseri :) Jag håller med, om en bok ska vara tjock så ska det vara berättigat. Man ska liksom inte bli uttråkad och nästan fall i sömn för att det blir trist och segt :)
SvaraRaderaJa Malin Fors serien är i längsta laget. Homandeckarna har jag aldrig börjat på och nu känns det hopplöst.
SvaraRaderaSteglitsan försökte jag läsa, men det funkade inte för mig. Tror att det kan ha berott på tjockleken i kombination med att den kändes långrandig och seg. Läste Den hemliga historien när den kom och den gillade jag då.
SvaraRaderahar just tagit Steglitsan som exempel på en för tjock bok. har inte läst någon del av Homan - serien, men jag börjar bli nyfiken
SvaraRaderaSteglitsan funderade jag ett tag på, men just tjockleken avskräckte.
SvaraRaderaKlarade inte ens av att läsa ut Steglitsan. Inte alls min smak.
SvaraRaderaHar haft Steglitsan men den var så tjock att jag aldrig började!
SvaraRaderaTegelstenar som bara är för långa för att författaren ordbajsar är ingen höjdare och jag är livrädd för att råka läsa dessa :)
SvaraRaderaDet blir ju också lite jobbigt vid långa serier att det är svårt för den nya att hoppa bak så många, en trilogi känner med greppbar :)
SvaraRadera