En smakebit på søndag - Reinkarnatörerna: Skymningseld

Hittills har helgen varit riktigt skön. Under lördagen har vi inte gjort så mycket annat än läst, det var lite för kallt för att vara ute. Söndagen har vi faktiskt tänkt tillbringa ungefär likadant, ibland är det så skönt att ta en riktig läshelg. Strunta i alla måsten och bara sitta och läsa och kanske titta lite på tv. Och det är precis vad vi har gjort hittills och det är nog precis så vi kommer att tillbringa resten av helgen också.

Men nu är det dags för En smakebit på søndag som anordnas av Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att man ska bjuda på en smakbit från boken man läser och det finns bara en regel = no spoilers!

----------------------

Min smakbit kommer från sidan 11 i Reinkarnatörerna: Skymningseld av Henrik Widell (titeln är länkad till förlagets sida och där finns mer info om boken)




"De kom in på den öppna ytan närmast tornet. Det var tjockt med folk men det hindrade inte Eldwin från att springa vidare; han törnade in i folk, stapplade med vevande armar, tog sig fram som en full clown som när som helst skulle besegras av gravitationen. När han nådde tornet tog han ett språng upp på det - och började klättra. Han förväntade kanske att Alexi skulle avbryta jakten när den nu fortsatte på den största scen Paris hade att erbjuda, men det skulle inte ske. Både mentalt och fysiskt var det omöjligt för Alexi att avbryta. Han var en jägare, i varje del av sitt sinne, och jaga var vad jägare gjorde - och han skulle inte ge sig förrän han lagt ner sitt byte."