Sidor

onsdag 30 augusti 2017

Kulturkollos veckoutmaning: Kulturella covers och återbruk

Efter en hård dag med att veckohandla + lite extra somnade jag så gott i soffan med ena katten på magen. Problemet är då att jag inte får nånting gjort på hela kvällen och får nästan dåigt samvete för det. Men när jag nu äntligen är uppe så är det dags att sätta igång och då är det dags för Kulturkollos veckoutmaning. Den här gången handlar den om kulturella covers och återbruk och består av en kulturell fråga och en bonusfråga

Den kulturella frågan 

Berätta om en låt, en bok, en film, en tv-serie och/eller en teateruppsättning som är en ny version av något gammalt. Är originalet alltid bäst, eller finns det exempel på lyckade covers?

----------------

Jag tar väl en riktig klassiker  - Shakespears Romeo och Julia som spelats på teatrar överallt i olika versioner och som filmatiserats i minst lika många olika varianter. Den versionen som jag alltid tänker på först är musikalen West Side Story

Originalet




West Side Story



Romeo och Julia är väldigt bra oavsett om det är på teater eller på film, men jag tycker nog att West Side Story är nästan lika bra.

Men det här med covers kan ibland ligga obehagligt nära plagiat och det blev jag varse om när jag började läsa Ken Folletts historiska serier. Jag hade hört mycket om Svärdet och spiran och ville såklart läsa den. Problemet uppstod när jag helt plötsligt märkte att jag visste precis vad som skulle hända i boken. Efter att ha funderat länge och väl hittade jag orsaken till varför jag kände igen berättelsen, det var nästan exakt samma berättelse som Edward Rutherfords Sarum som han skrev på 90-talet och som jag hade läst. Skillnaden låg i att Rutherford började sin berättelse långt tillbaka på stenåldern och fortsatte till lite efter att katedralen i Salisbury var färdigbyggd, medan Follet i princip började med byggandet av katedralen och fortsatte framåt i tiden.Men de centrala händelserna och personerna var nästan identiska. Min tanke var att sånt händer, kanske båda baseras på någon verklig berättelse om byggandet av katedralen. Döm om min förvåning då när jag börjar läsa nästa serie, Giganternas fall, och upptäcker samma sak, jag känner igen händelser och vet i förväg vad som kommer att hända...och svaret var Rutherford igen. Så på ett sätt har jag faktiskt tappat lusten lite att läsa Folletts historiska serier, jag föredrar Rutherford.

Bonusfrågan:

Vilken del har återbruk i ditt liv? Brukar du köpa mycket på second hand? Vilka gamla saker föredrar du framför nyproducerade?

-------------------

Återbruk är nog en livsstil hos oss. Vi köper nog mer begagnat än nytt och så lite som möjligt kastas. Vill inte vi ha det eller behöver det så säljer eller skänker prylen till nästa användare. Vi är fanatiska loppis- och auktionsbesökare och vintertid är det Erikshjälpen, Myrorna osv som gäller. Det enda jag inte kan tänka mig att köpa på loppis eller second-hand är underkläder, allt annat funkar bra. Fast ligger de i oöppnad originalförpackning (vilket man också kan hitta ibland) så funkar det också. Elektronik går också bort, där är det nytt som gäller. Men annars fungerar det mesta.

Vad jag föredrar är en svår fråga. Jag gillar nog det mesta men när jag hittar nånting riktigt annorlunda blir jag lite extra glad. Och maken blir riktigt glad när han hittar verktyg och annat han behöver t ex i trädgården.









2 kommentarer:

  1. Nej men oj, vad udda med Follet och Rutherford! Men historiska romaner kan ju, som du säger, hämta stoff ur samma källor.

    SvaraRadera
  2. Nej, men, är det sant? Då är det ju mycket bättre att läsa "originalet" :)

    SvaraRadera