En smakebit på søndag - Fyren mellan haven

Jag brukar inte följa Mellot, men när jag la mig i soffan ikväll för min vanliga kvällsvila på lördagkvällen bestämde vi oss för att titta på det för en gångs skull. Tyvärr blev det ganska snart uppenbart att varken maken eller jag tyckte att det var speciellt kul så resten av kvällen låg jag och halvsov och maken spelade spel på sin padda.
Nånting vettigt att göra när man nu är uppe efter midnatt är att delta i En smakebit på søndag som anordnas av Betraktninger ~ tanker om bøker. Det går ut på att man ska bjuda på en smakbit från boken man läser och det finns bara en regel = no spoilers!

---------------------

Min smakbit kommer från sidan 247 i Fyren mellan haven av M. L. Stedman  (titeln är länkad till förlagets sida och är finns mer info om boken).


"Stillheten i cellen vilar tung över Tom, lika kompakt flytande som kvicksilver. Under så lång tid har hans liv formats av ljudet av vågorna och vinden, ljusets rytm. Plötsligt har allt upphört. Han lyssnar till snärtfågeln som markerar sitt revir med sång högt uppe i karriträden, ovetande.
Ensamheten är välbekant och tar honom tillbaka till den tid då han var ensam på Janus, och han undrar om åren med Isabel och Lucy kanske bara varit en fantasi. Sedan stoppar han handen i fickan och drar upp barnets lilafärgade hårband i siden och minns hennes leende då hon gav det till honom när det hade glidit av. "Håll det, pappa." När Harry Garstone hade försökt beslagta det på stationen hade Knuckey ingripit. "Åh för Guds skull, pojke. Tror du han ska försöka strypa oss med det, eller!" Och Tom hade försiktigt stoppat ner det i sin ficka."