Recension: Bastu av Jens Linder & Stefan Wettainen

Titel: Bastu
Författare: Jens Linder
Foto: Stefan Wettainen
Format: Kartonnage
Antal sidor: 238
Förlag: Bokförlaget Polaris
Recensionsexemplar

"Doften av kåda, varmt trä och ånga; befrielsen när man nytvagad och sval sätter sig ner och försiktigt - för att inte bränna ryggen - lutar sig mot träväggen. Vilan, lugnet, känslan när hettan börjar värma kroppen. Somliga gamla trärum tycks mättade av lugn och goda samtal. Som om människornas välbefinnande ångats in i väggarna genom åren.
Bastu badas i enkelhet eller extravagans, ensam eller tillsammans, fuktigt eller torrt. Här berättas om hur badandet och kulturen har utvecklats genom tiderna och om bastuns betydelse - för kroppen, men också för själen, samhället och gemenskapen. Bastu rymmer även mängder med inspiration och handfasta råd för dig som drömmer om en egen sauna."

--------------------------

Det är ju ganska självklart att jag bara måste läsa en bok som handlar om bastu, bastu är ju i princip en del av mitt DNA.

Den här boken är ren nostalgi för mig och redan baksidestexten får mig att minnas alla bastun jag varit i under mitt liv och känna doften inne i en gammal väl inbastad vedbastu för att inte tala om ljuden, sprakandet i aggregatet, ljudet av vattnet som man kastar på stenarna, och så det där lågmälda pratet mellan dem som sitter i bastun. Något jag också älskar (men som författaren glömt att nämna i boken) är den där doften av nybakt bröd som bildas när man häller lite öl på bastustenarna.

Första bastun jag kan komma ihåg är en gammal bastu som fanns vid familjens första hus på 60-talet. Det var en riktigt gammeldags bastu utan såna moderniteter som dusch osv. Istället fanns där en sån där inmurad jättegryta som skulle fyllas med vatten och som sen inte bara värmde upp vattnet utan också hela förrummet där man tvättade sig och där man klädde om sig (och den murade jättegrytan användes också till lakanstvätt för lakanen skulle såklart kokas för att bli riktigt rena). Och så själva basturummet med rejäla lavar mot väggen, självklart med kvist så att kådan rann fram och det var ju jättekul att skrapa ihop och gegga en boll av. Nu tycker nog en del att det låter som 1800-talet och undrar hur gammal jag egentligen är, men det här var alltså på 60-talet uppe i en liten by i norra Finland. Senare har jag såklart många olika typer av bastun, men det är den där gamla bastun jag har starkaste minnena av.

Som sagt, det här med bastu sitter i DNA:t, det första min pappa gjorde när han köpte villa i Sverige, var att bygga en bastu och när svärfar köpte en sommarstuga var en bastu såklart det första som byggdes till. Och just nu drömmer min make om att bygga till en bastu i vårt hus. Och han har sett ut lämpliga träd i närheten där han sen kan få tag på material till riktiga bastukvastar (för han lärde sig redan som liten hur man skulle binda en bastukvast)

Jens Linder och Stefan Wettainen har genom sina texter och fotografier lyckats fånga hela bastukulturen på ett helt fantastiskt sätt. Det finns en massa där som jag såklart kände till sedan tidigare men det finns också sådant som jag inte hade en aning om. När väl maken har läst och tittat igenom bokens fotografier så har jag en känsla av att hans längtan efter en egen bastu blir ännu starkare. Det här är en bok som varje bastuentusiast kommer att älska och den som ännu inte förstått tjusningen av bastubad blir lockad till att prova på. Och Bastu-boken åker direkt in bland mina Årets favoriter 2019!

Tack Bokförlaget Polaris för rec.exet!

Bastu finns att köpa hos t ex

Adlibris Kartonnage
Bokus Kartonnage
CDON Kartonnage