Sidor

lördag 23 november 2019

Recension: De svarta tornen av Astrid Ahlberg

Titel: De svarta tornen
Författare: Astrid Ahlberg
Format: Häftad
Antal sidor: 333
Förlag: Seraf förlag
Recensionsexemplar

"På en skogspromenad med hunden stöter Maria på en främmande man. Det oväntade mötet visar sig vara långt ifrån en slump. Vem är han? Och var kommer han ifrån? Främlingen säger sig ha gått vilse och behöver hjälp.
Maria upptäcker att det inte bara är i hennes böcker som oväntade äventyr och plötsliga faror dyker upp. Hon närmar sig sextio och tror att resten av hennes liv kommer att följa noga utstakade spår. Men det visar sig att mötet med främlingen bara är början på en serie osannolika och ödesdigra händelser."

-----------------

Jag fick förfrågan från författaren om jag kunde tänk mig att läsa och recensera hennes bok och jag tackade ja för både baksidestexten, författarens mail och hennes egen beskrivning av boken var så lockande att jag inte kunde låta bli  trots att mina läsahögar redan var alldeles för stora.

Jag läser numera mer fantasy än tidigare men föredrar fortfarande att de "påhittade" världarna är så lika verkligheten som möjligt, det gör det lite lättare för mig att sätta mig in och engagera mig i berättelsen. Inte heller är jag speciellt begiven på krigföring mellan olika världar vilket det ofta finns i fantasyböcker. I De svarta tornen handlar det om en parallellvärld som egentligen inte är så väldigt olik vår verklighet med skillnaden att parallellvärlden befinner sig utvecklingsmässigt ett par hundra år bakåt i tiden. jämfört med vår nuvarande tid. Javisst, det finns fantasidjur, t ex flygande drakar, med i berättelsen, men de ligger närmare sällskapsdjur än de vildsinta bestar man ofta läser om i fantasyböcker.

Oj, så glad jag blev när jag såg att de viktigaste karaktärerna i boken inte var unga utan hade uppnått en mogen ålder. Det har börjat dyka upp en del böcker med lite mognare huvudpersoner inom vissa genréer, men inom fantasy är nog det här första gången jag stöter på annat än unga karaktärer. Författaren har också verkligen lyckats med att beskriva just det där att även om man uppnått mogen ålder så är känslan av förälskelse, pirret i magen samma som för yngre personer men att man i det stora hela ser verkligheten på ett mer nyktert och realistiskt sätt som gör att lite motgångar inte betyder att världen går under.

Maria blir väldigt snabbt min favorit även om Bernhard kommer in som god tvåa. Vincent är en charmig odåga som man inte kan låta bli att tycka om men han är ändå inte riktigt min typ. Överhuvudtaget har Astrid Ahlberg fått ihop en samling  härliga karaktärer som man vill följa och som man önska det ska gå bra för.

När jag började läsa boken associerade jag automatiskt till Diana Gabaldons Främlingen, mycket på grund av parallellvärlden (som liknade nästan en tidsresa) och sättet man förflyttade sig på mellan världarna. Det är nästan svårt att rada upp det jag tycker om i den här boken för det är så mycket, jag kan bara säga att den här boken passade perfekt för mig. Den här typen av fantasy kan jag nog läsa hur mycket som helst av, det är en perfekt blandning av äventyr, spänning, humor och romantik. Jag vill definitivt läsa fler böcker av den här författaren!

Tack Astrid Ahlberg för rec.exet!

Mer info om författaren och hennes böcker finns på Astrid Ahlbergs blogg

De svarta tornen finns att köpa hos t ex

Adlibris Häftad
Bokus Häftad
CDON Häftad




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar