Sidor

måndag 30 april 2012

Boktjuven

Boktjuven av Markus Zusak

"Om du vill kan du väl följa med mig, så ska jag berätta något för dig. Jag ska visa dig något.

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början.

Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fostefamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död.

Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Strasse när bomberna föll."

-------------------------------

Det tog ett tag att komma in i Boktjuven och en av orsakerna, tror jag, var att berättarrösten tillhör Döden. På nåt sätt är det konceptet så främmande att det tog ett antal sidor innan jag riktigt kunde få ihop det hela. Men ju längre in i boken jag kom, desto naturligare blev det att det var just Döden som var berättaren, berättelsen utspelar sig ju under en tidsperiod då döden var allerstädes närvarande. På nåt sätt äter sig lilla Liesel in i mitt hjärta och jag känner vad hon känner, speciellt kärleken till böcckerna och ordet.
Och så fann jag ju också det perfekta citatet i slutet av boken

Jag har hatat orden och
jag har älskat dem,
och jag hoppas jag har använt dem rätt

En klart läsvärd bok och jag tror att speciellt dom som är bokfrälsta förstår Liesel mer än väl.



lördag 28 april 2012

Upptakt Paris

Upptakt Paris av Robert Ludlum och Gayle Lynds

I Paris är våren på väg. En varm vind lockar stadens ivånare och turister till kaféer och boulevarder. Inom ett ögonblick har dock den livfullagatubilden förbytts i brutalt kaos när en våldsam explosion jämnar en av Pastörinstitutets laboratoriebyggnader med marken.
Allt tyder på ett bombdåd. Bland de döda finns professor Wmile Chambord, ledande forskare i kampen om den första biologiska datorn, DNA-datorn.
När amerikanska jaktplan därefter plötsligt försvinner oförklarligt från radarskärmar under flera minuter, och viktiga kommunikationssystem slås ut med förödande konsekvenser väcks undran och oro i USA. Detta har bara kunnat åstadklommas av en dator med enorm kapacitet...
Agent Jon Smith, på den hemliga utredningsenheten Covert-One, flyger till Paris för att besöka sin vän Marty Zellerback, som arbetade på Pastörinstitutet och nu ligger skadad på sjukhus. Men Jons egentliga uppdrag är att finna den biloogiska datorn, och krafterna bakom den.
Det leder honom tvärs över två kontinenter, i en nervkittlande jakt på mycket farliga motståndare. Vilket blir DNA-datorns nästa drag?

----------------------------------------------------------

En gång i tiden läste jag Ludlum med jämna mellanrum, dvs jag läste alla dom böcker av Ludlum som pappa köpte åt sig själv. Dom flesta som läser Robert Ludlums böcker är nog män och böckerna är också riktade till män. Det är mycket action, biljakter, spänning, konspirationer osv. Och man får inte glömma "fala kvinnor" precis som i dom flesta actionböcker. Det positiva när det gäller kvinnorna i Ludlums böcker är att kvinnorna inte bara är för ögonfröjd och nattliga öventyr utan faktiskt så är många av dom också skickliga yrkesmänniskor (även om yrket är agent eller yrkesmördare). 
Det var faktiskt lite nostalgiskt att läsa en Ludlum igen men samtidigt lite kul. Ska nog läsa någon till vid tillfälle, bara som ren underhållning. Det är ungefär som en James Bond-film, men i bokformat...


Vattenmelonen

Vattenmelonen av Marian Keyes

"Claire ligger på BB och har just fött sitt första barn när hennes man anländer. Inte för att stolt och lycklig få se sin dotter. Utan för att meddela Claire att han  lämnar henne för en annan kvinna: grannens trista fru.
Förkrossad och förtvivlad flyr Claire från London hem till mamma, pappa och två yngre systrar i det röriga hemmet på Irland. Där ägnar hon några månader åt att dränka sina sorger i alkohol och driva resten av familjen till vansinne. Så en dag inträffar något som får henne att längta efter livet på nytt. Men först väntar hämnden på den otrogne ex-mannen..."

---------------------------------------------

Ja, vad ska man säga? Jag kan förstå att folk tycker om att läsa chick lit och jag förstår också varför Marian Keyes är så populär. Men kanske är jag för gammal för att till fullo kunna uppskatta dessa böcker, för jag får helt enkelt inte ut någonting av dem, jag blir bara uttråkad. Dom är lättlästa, javisst...faktiskt så lätta att dom nog skulle flyga iväg om man inte håller i boken eller i alla fall tynger ner den på underlaget med ett par tegelstenar.

En sak som störde mig ofantligt med Vattenmelonen vat att författaren visst hade bestämt sig för att nu skulle hon minsann vara rolig. Tyvärr blev resultatet så tillkämpat "roligt" att jag inte ens smålog en enda gång.

Nä, chick lit är verkligen inte en genre som funkar för mig. Då kan man fråga sig varför jag envisas med att läsa såna böcker? Jo, jag tycker att om jag ska kunna uttala mig om någon genre vare sig jag tycker om det eller inte, så bör jag i alla fall ha läst lite såna böcker. Science fiction är inget som passar eller intresserar mig heller, ändå har jag läst en hel del science fiction. 

Chick lit och därmed t ex Vattenmelonen passar mig kanske  när jag  vill ha nånting väldigt lättläst mellan tyngre litteratur, men jag skule inte kunna tänka mig att läsa mer än någon bok nån gång (ganska sällan) eftersom jag vill ha ut mer av den litteratur jag läser...


torsdag 26 april 2012

Bortförda

Bortförda av Soheir Khashoggi

"Dina Ahmed lever ett lyckligt liv i New York med man, barn och ett arbete hon älskar.
Men en dag när hon kommer hem hittar hon ett brev från sin make Karim. Han har tagit med sig deras sexåriga tvillingasr Suzanne och Ali till sitt hemland Jordanien för att börja ett nytt liv. Och han tänker aldrig komma tillbaka.
Dinas värld slås i spillror. Hon bestämmer sig för att försöka få tillbaka tvillingarna till varje pris.
Hon bokar en resa till Jordanien, och börjar planera hur hon ska kunna stjäla tillbaka sina barn...
Bortförda är en berättelse om kärlek och svek, kulturkrockar och traditioner och om en mors kamp för sina barn."



---------------------------------------------------------------------------------------

OK, ännu en i raden av "arabiskfödd man stäl barnen från mamman - mamman "räddar" tillbaka barnen"-böcker som under en viss period fullständigt flödade ut på marknaden. Enda skillnaden mot många andra är att här framställs inte mannens hemland direkt som underutvecklat, skitigt och helt kvinnofientligt, i alla fall inte lika mycket och lika aggressivt som i många andra böcker av det här slaget. Och det här är inte en BOATS utan bara en helt påhittad berättelse. Gu'skelov för det, skulle detta ha varit en av dom BOATS som följde i kölvattnet av "Inte utan min dotter" och red på dess framgång så skulle jag nog kräkts redan efter ett par sidor. Nu handlar det också om huvudpersonens väninnors kärleksliv också och inte bara om Dinas problem. Och Dinas man utmålas inte som ett monster utan han framställs faktiskt som riktigt mänsklig. Så på det sättet blev boken helt läsbar...men inte mycket mer än så...

Mitt förflutnas landskap

Mitt förflutnas landskap av Alexandra Fuller

"Alexandra Fuller växer upp i Rhodesia under sjuttiotalets inbördeskrig. Hennes föräldrar slåss för den vita minoriteten. När deras regering faller tvingas den utblottade familjen att lämna sin farm och fly landet, först till Malawi, senare till Zambia. Nu följer en hård tillvaro och när den yngsta dottern omkommer i en tragisk olycka sjunker den tidigare så livskraftiga modern allt djupare ned i alkoholmissbruk och depression.
Uppriktigt, osentimentalt  och med stänk av humor skildrar Alexandra Fuller sin dramatiska barndom. Den starka men sargade familjens misär, föräldrarnas tillkortakommanden, deras rasism - allt ses med barnets öppna ögon.
Mitt förflutnas landskap är en fängslande berättelse om en familj som kämpar för att hålla ihop och överleva. Det är också en kärleksskildring till ett folk och en kontinent full av brutalitet och av skönhet."

-----------------------------------------------------------------------------

Den här boken charmade mig totalt redan från första sidan. Visst, det är en dysfunktionell familj och föräldrarna är inte så lite "annorlunda" jämfört med många andra, men samtidigt fungerar familjen tillsammans och håller ihop i alla väder.
I o m att föräldrarnas inställning till livet i Afrika och afrikanerna där påminde mig väldigt mycket om t ex Mitt Afrika så tog det ett tag innan jag insåg att berättelsen utspelade sig på 70, 80 och 90-talet, föräldrarna betedde sig som man sett på film  och läst  i böcker att engelsmän gjorde under kolonialismens (i Afrika och Indien) tidevarv. Och så beter dom här sig fortfarande exakt så.....helt sanslöst!
Det här var en riktig fullpoängare - naturbeskrivningarna är så målande att man riktigt känner det heta vädret, kan känna lukterna och höra alla ljuden på natten. Personbeskrivningarna är så exakta att jag nästan kan räkna ut i varje situation hur personerna kommer att reagera..... Den här boken tyckte jag verkligen mycket om.

tisdag 24 april 2012

Ron Jeremy: hårdaste mannen i showbiz

Ron Jeremy: hårdaste mannen i showbiz av Ron Jeremy

"Den största porrstjärnan genom tiderna är utan tvekan Ron Jeremy. Han är inte bara en porrskådespelare, han är en institution för hea den pornografiska världen. Han är en världskändis lika berämd för sin livsstil som för sin "skådespelartalang".

Ron Jeremy slog igenom som porraktör under 70-talet och blev snabbt ett etablerat namn inom branschen. I Hårdaste mannen i showbiz berättar han ärligt och öppet om skådespelardrömmarna som fick ge vika för ett liv inom porrindustrin. Men också om hur han hamnade i Guinness rekordbok och om hans längtan att bli erkänd som skådespelare. Det här är den oförglömliga berättelsen om Ron Jeremys väg till framgång i Hollywood och hur han blev en kultfigur och en legend inom sitt yrke.

----------------------------------------------------------------------------------
Oj vad jag tycker synd om den här mannen. Han trivs uppenbarligen inte med det han valt att göra med sitt liv och försöker patetiskt att rättfärdiga sig själv och porrbranschen. Det blir tyvärr lite smått löjligt med hans bedyranden om hur begåvad och talangfull han är. Och hans uppräkning av alla kändisar som han träffat är bara patetiskt - han vill så gärna tillhöra den skaran. Jag har tidigare läst Jenna Jamesons Älska som en porrstjärna och visst, den här killen är i alla fall lite intelligentare än hon, men för det krävs inte mycket.... Ja, man får en liten inblick i hur porrbranschen fungerar men den här boken handlar mer om Ron Jeremys stora önskan att ses som en "seriös", "riktig" skådespelare. Tragiskt och sorgligt är två ord som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här boken...

söndag 22 april 2012

Bokinköp

Idag var vi på sista inneloppisen för säsongen, nu är det sen bara bakluckeloppis som gäller. Och på bakluckeloppisarna har man chans att hitta många bra böcker. På loppisen i Fyris idag blev det bara två böcker

Svindlande höjder av Emily Brontë (jag måste bara läsa om den!)

Samlingsboken Liftarens guide till galaxen

Samlingsvolymen innehåller
Liftarens guide till galaxen
Restaurangen vid slutet av universum
 Livet, universum och allting
Ajöss och tack för fisken 
i stort sett menlös

Man undrar ju lite över Uppsalabornas läsvanor när man på en stor loppis bara lyckas hitta två böcker som man vill läsa.....

De fattiga i Łódź


De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg
"En roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i den polska staden Łódź och om dess av nazisterna utsedde ledare, Mordechai Chaim Rumkowski, och hans svårutredda, mycket tvetydiga roll i förintelsen abv de polska judarna. Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen, om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyjktförsöken men också, paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som t ex framväxten av den kollektivt skrivna Gettokrönikan, som varit författarens viktigaste källa, och om hur transporterna till de för de bortforslade till en början okända förintelselägren vidtar tills gettot med dess ursprungligen 250 000 innevånare tömts. Med sin bok ger Stewve Sem-Sandberg en stark och, även internationellt sett, inte tidigare skådad inblick i Förintelsens verklighet."
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Trots att jag läst relativt många skildringar av Förintelsen så var den här berättelsen helt ny för mig, jag inte tidigare stött på nonting om gettot i Łódź. När det gäller getton så är det oftast Warsava-gettot man läser om och det blir då lite en hjälteberättelse om dom judar som gjorde motstånd och överlevde. De fattiga i Łódź är däremot definitivt inte en hjälteberättelse, snarare är det en berättelse om hur lågt en människa kan sjunka....  Förintelsen är ju också i vanliga fall väldigt omskakande att läsa om, men när man här får läsa om hur en av judarna själva förråder sitt folk och blir medlöpare blir man inte så lite illamående.
Det här är ju ingen tunn, liten bok så det gäller att man är förberedd på att den tar lite tid att läsa och att det är mycket att smälta. Tyvärr är början av boken väldigt långsam och seg så jag kan tänka mig att det finns dom som inte orkar läsa speciellt långt. Jag skulle rekommendera att ska man läsa den här boken så ska man börja med Kommentarer som finns längst bak i boken - det ger en helt annan dimension åt det hela och det blir lättare att få ett sammanhang i det man läser. Jag tycker det är lite obegripligt att man valt att lägga dessa kommentarer i slutet av boken istället för att börja med dem...

Orkar man bara igenom dom första 100 sidorna så är detta en klart läsvärd bok!


Prinsessan av Burundi

Prinsessan av Burundi av Kjell Eriksson

"Uppsala, december 2001. Vintern har slagit till med full kraft. Berit Jonsson vankar oroligt fram och tillbaka vid fönstret, spanar utöver den mörka parkeringen. Det är sent, och John borde ha varit hemma för länge sedan.
Nästa morgon är en man ute och joggar och finner då en kropp i en snödriva. Polisen känner genast igen John Jonsson, Lille John kallad, f.d. problembarn och småkriminell, men på senare år en av stadens främsta experter på akvariefiskar. Han har blivit torterad och mördad och kroppen är fruktansvärt illa tilltygad.
Vem är det som avrättat Lille John på detta grymma sätt? Och vilken hemlighet var det John bar på som ledde till hans död?"

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Perfekt liten bok att läsa i sängen på kvällen - inte för spännande så man inte kan somna men tillräckligt intressant, så man vill veta vem som är mördaren och vad som ligger bakom..... Den utspelar sig i Uppsala så jag känner ju igen och kan relatera till många av platserna som nämns i boken och det ger en extra dimension åt det hela. Språket är enkelt, lättläst och hela boken har en vardaglig stämning på nåt sätt. Trots att intrigen inte är speciellt komplicerad så går det inte att gissa sig till vem som är mördaren och varför Lille John mördades - det finns inte tillräckligt mycket ledtrådar för att kunna gissa rätt. Och det känns som att slutet på nåt sätt har blivit inkastat bara för att kunna avsluta boken - själva mördaren och mordorsaken introduceras först alldeles i slutet av boken. Men i det stora hela, en trevlig bok. Ingenting som man kommer ihåg i längden men perfekt att vila ögonen på innan man ska somna.

onsdag 18 april 2012

Scar Tissue

 Scar Tissue av Anthony Kiedis med Larry Sloman

"Året var 1983. Fyra hormonstinna och halvgalna energiknippen exploderade på postpunkrockscenen i Los Angeles. De blev snabbt kända för sina kaotiska spelningar och den rasande hardcorefunken. Nu mer än tjugo år senare är Red Hot Chili Peppers ett av världens största band. Trots interna stridigheter, drogproblem och otaliga medlemsbyten, har sångaren Anthony Kiedis alltid funnits med under den vanvettiga färden.

Scar Tissue är Anthony Kiedis uppriktiga och skakande självbiografi. Vi får följa hans barndom i ett lantligt Michigan, hans stökiga tonårstid hemma hos sin knarklangande far i LA, hans ständiga jakt efter nya kickar och musikalisk framgång. Scar Tissue handlar om besattheten av kvinnorna och musiken, kampen mot drogerna och hur man lyckas behålla integriteten som hyllad rockstjärna. Det är en ilsken sorgesång över LA:s grymma och nergångna sidor och en passionerad berättelse om hängivenhet och om att ge sig hän till vilket pris som helst. En berättelse som bara kan utspela sig i Hollywood. Det här är Anthony Kiedis story, med ärrvävnad och allt. "

---------------------------------------------------------------------------------------------

Självbiografier är alltid intressanta att läsa, speciellt när det handlar om väldigt säregna personligheter. Det gemensamma här  har varit att dom levt, och lever,  hårt och häftigt. Jag har ju tidigare läst självbiografier av Lemmy Kilmeester och Ozzy Osbourne. Men, Lemmy och Ozzy har livserfarenhet och ett sinne för det absurda i det liv dom levt och lever, så dom har lite mer distans till det hela. Det märks så tydligt att Anthony Kiedis är från en annan generation och att han fortfarande har en bit att gå innan han når samma personliga mognad som legenderna Lemmy och Ozzy. Jag upplever att han fortfarande på ett sätt tycker att det här med droger och primiskuitet är rätt så häftigt och att han inte riktigt inser vad det gör med en. Det blir lite enahanda att hela boken igenom läsa om hur otroligt mycket droger dom kunde ta, hur mycket sprit dom kunde dricka och hur många tjejer dom knde dra över, utan att däcka...... Den stora skillnaden är att Lemmy och Ozzy kan se det absurda i det hela och hantera det med humor, medans Kiedis tar det hela på fullaste allvar och snarare verkar tycka att det är rätt så coolt.


Mord i Havanna

Jag bara älskar antikhandlare Homan! Tyvärr blev jag ändå lite besviken på Mord i Havanna av Jan Mårtensson. Den håller inte alls samma klass som andra Homan-deckare. Speciellt saknar jag mycket av det där som man brukar få "gratis" med boken,dvs en hel del om konst, antikviteter, historia osv. Det finns lite av det i Mord i Havanna men inte alls lika mycket som i dom andra böckerna. Just den här boken känns också lite oengagerad och blir då inte heller lika rolig att läsa som dom andra böckerna om Homan som jag läst.

Kvinnor om natten

Kvinnor om natten av Tove Nilsen hamnade i bokhyllan lite "av nödtvång". Jag var tvungen att hitta en tredje bok för erbjudandet 3 för en tia och hittade då boken i säljarens låda och tog den bara för att "fylla på". Men det valet blev nog mer lyckat än väntat, Kvinnor om natten var oväntat spännande och ganska otäck tyckte jag. Kanske berodde den otäcka stämningen och känslan i boken av att den spelade på många av dom rädslor som vi kvinnor bär på - t ex att det är lite olustigt ibland att åka i bil med främmande karl där man bara känner obehag utan att egentligen ha någon fog för obehaget, det är bara något man känner är obehagligt med t ex taxichauffören. Den otäcka stämningen blir också värre av att det egentligen inte händer så mycket när huvudpersonen blivit bortförd utan det hela utspelar sig mer på det psykologiska planet. Och många av hennes tankar kan man känna igen och leva sig in i som kvinna. Jag tror att taxiåkande aldrig mer blir som vanligt för mig efter den här boken!

Var är Alaska?

Var är Alaska? av John Greene kan nog delvis klassas som en ungdomsbok. Och den jämförs ju också med Salingers "Räddaren i nöden". Men jag tycker nog att även vi "vuxna" har behållning av boken. Det här med internat är ju ett lite luddigt begrepp för dom flesta här i Norden - vi känner till det vi läst om dem, men har ingen egen erfarenhet av just den formen av skola. Men jag tror dsom flesta ändå har nån slags föreställning om hur internat är och dom flesta kan nog också föreställa sig hur det skulle ha varit att bo på internat när man gick i skolan. Det här är en ganska "snäll" skildring av internatslivet, inte alls vad man kanske är van vid. Visst, det förekommer hyss, men dom är ganska oskyldiga jämfört med vad man kan läsa om i andra böcker. Det centrala är ändå inte just internatslivet utan det är vänskapen mellan Bullen, Översten och Takumi. Och deras relation till Alaska, den lite "vilda" tjejen på skolan. Det dyker också upp en del livsåskådningsfunderingar av typen man hade i den där åldern. Boken är skriven på ett lätt språk som gör att det är relativt lätt- och snabbläst, om man inte, som jag, fastnar emellanåt vid vissa citat och livsåskådningsfrågor, för att själv fundera lite på dem. Överhuvudtaget har författaren lyckats såpass bra att jag tycker mig känna huvudpersonerna och kan se många av händelserna utspela mitt framför mina ögon.

Oscar Waos korta förunderliga liv

Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Díaz utlovas vara "makalöst bra", "oavbrutet underhållande" osv osv. Tyvärr så lever den inte upp till lovorden. I början tyckte jag att den var smått underhållande och jag tillät mig ett par små fniss åt Oscars språkbruk (talar ett "blandspråk" där vartannat ord är spanska). Men det blir tröttsamt i längden att hela tiden växla mellan två så olika språk. Även om man kan sluta sig till vad enstaka spanska ord, insprängda i texten, betyder så blir det nog genast svårare när det handlar om hela meningar eller ord som finns på ställen där man inte direkt kan sluta sig till betydelsen, genom sammanhanget. Trots att jag kan tillräckligt med spanska för att inte ha problem med att förstå även längre meningar, så kändes det emellanåt lite jobbigt att behöva stanna upp i läsningen för att läsa om den spanska meningem för att vara säker på att man uppfattat den rätt. Och jag har en känsla av att den som inte kan någon spanska kan ha svårt att få ut något av boken. Ett lite roligt sammanträffande är att även den här boken behandlar Dominikanska republiken och att man faktiskt t o m hänvisar i boken till Bockfesten av Mario Vargas Llosa som jag ju läste för inte så länge sedan. Och har man läst Bockfesten så känner man igen mycket av det som Junot Diaz skriver och berättar om Dominikanska republiken under Trujillo-eran.
Men det här är definitivt inte en bok som jag rekommenderar åt någon som inte kan ett enda ord spanska...