Sidor

onsdag 13 december 2017

Kulturkollos veckoutmaning vecka 50: Är katten det ultimata bokdjuret?


När det blir snö på marken så blir det direkt ljusare och jag märker det genom att jag får mer energi. Igår hade jag så mycket energi att jag fick gjort en hel massa sånt som jag inte orkat med tidigare. Och som grädde på moset så började jag också med lite nytt som nog tids nog kommer att bli bra. Men det här betydde också att jag frångick en del av mina rutiner, så idag är dagen då jag tar itu med det. Och först är det Kulturkollos veckoutmaning som gäller. Den här gången handlar det om det ultimata bokdjuret och utmaningen lyder

Veckans utmaning blir således att antingen motivera varför ett annat djur skulle vara bättre lämpat för oss läsare ELLER hitta på ett fiktivt djur som skulle kunna vara bättre än allas vår käraste vän, katten! Och håller ni helt med? Är katten bäst? Visa mer än gärna upp era egna pälsbollar! Vi vill SÅ gärna se dem, eller hur?

-----------------
Vilket djur som funkar bäst för läsare handlar nog mer om individen än om arten. Och när det gälleer katter så handlar det nog också mycket om vilken ras man valt att ha.

Jag har två katter och ingen av dem är speciellt lämpad att vara sällskap när man läser. Båda två är aktiva och verbala och har inget intresse av att ligga i famn när man läser











Nitro (Bengal) vill absolut inte ligga stilla i famn. De enda gånger han vill sitta i famn är när han vill "åka rullstol" och det betyder att han antingen sitter rakt upp och ner i famnen eller står upp med nosen mot "fartvinden" och så ska jag paddla runt flera varv i huset, bäst är korridoren till sovrummen för då får vi upp farten lite. Och eftersom det är jag som måste vara aktiv då funkar det inte med läsning då. Däremot kan han ibland få för sig att komma och rensa tänderna mot en kant på omslaget till boken jag läser eller försöka få loss sidorna från spännbandet på bokstödet och därmed lyckas blanda bort mig från vilken sida jag var på.


Dart (Savannah) vill ibland mysa men enligt honom handlar mysa om att alla har uppmärksamheten helt inriktad på honom och ve den som försöker läsa eller t ex surfa på plattan. Vi myser varje kväll i soffan men då har han bestämt hur det ska vara - han ligger på min mage och jag ska klappa honom (oavbrutet) men för att han ska kunna lägga sig där krävs att husse sitter i fotändan så att han också kommer åt att klappa Dart. Husse har ett par gånger försökt med att läsa tidningen (försökt med både pappersvarianten och på plattan) men det funkar inte alls för unge herrn. Ska det gullas och mysas så måste precis all uppmärksamhet vara helt inriktad på honom, möjligtvis kan man få snegla på tv:n lite.

Läser jag i köket så är hans deltagande i läsningen mest störande därför att han antingen gnäller alt vrålar efter att få gå ut i kattgården eller så är han bara aktiv, t ex höghöjdsakrobatik eller racing genom huset (där han ibland får med sig Nitro också) och båda aktiviteterna brukar medföra diverse KRASCH  och BANG och jag måste störta iväg för att rädda bohaget.





Men jag har ju andra djur också, nämligen illrar och där har jag haft en kille som var det perfekta lässällskapet
















Buddha var min stora kärlek när det gäller djur och han var  en riktig "jätte" på drygt 3 kg, varm och fluffig, och när jag la mig i soffan eller sängen för att läsa brukade han klättrade upp och knöka in sig bakom ryggen eller mot sidan på mig och ligga där och sova. Och han var riktigt, riktigt mysig att ha där när man låg och läste, han var varm och go och var fullständigt nöjd med att jag klappade lite frånvarande på honom. Enda nackdelen med honom var att han oftast somnade ganska fort där bredvid mig och han snarkade något alldeles vådligt och så drömde han ofta om att han åt något och då låg han och smackade. Så det där snarkandet och smackandet kunde ibland störa min koncentration lite. Å andra sidan var det så gulligt att man kunde inte låta bli att le.




4 kommentarer:

  1. fina bilder. en iller som snarkar och smackar - det låter ganska kul.

    SvaraRadera
  2. Någon bokiller har jag inte hört om förr. Men gullig ser han ut!

    SvaraRadera
  3. En bokiller! Så himla söta bilder! Vilken idé! Låter ju faktiskt ultimat.

    SvaraRadera