Sidor

tisdag 14 augusti 2018

Veckans topplista vecka 33 - Böcker som var för långa

Det är knappt 20 grader ute och jag fryser. Ändå föredrar jag faktiskt det här vädret, jag kan ju sätta på mig mer kläder men det är svårare att ta av sig mer när man redan är nere på minimalt med kläder - det går ju faktiskt inte att skala av sig skinnet.
Nu är det i alla fall dags för Veckans topplista, som anordnas av Johannas deckarhörna. Temat den här veckan är

Böcker som var för långa
------------------

Det här tyckte jag var väldigt svårt och jag kunde inte komma på fem böcker som jag tyckte var för långa. Men jag fick ihop 4 böcker i alla fall, någon femte kan jag inte komma på.




1. Alkemisten av Paulo Coelho
Och det här gäller alla de böcker av honom jag läst, senast Mata Hari. Böckerna är inte speciellt tjocka men innehållet får det att kännas som om de var på minst 1000 sidor och jag längtar efter sista sidan.










2. Shantaram av Gregory David Roberts
I Jag älskade den här boken och sträckläste den, men ungefär i mitten finns en del på ca 100 sidor som var så flummig att jag höll på att kräkas och den delen hade man lika gärna kunnat ta bort, för jag tyckte den inte gav nånting.









3. Svärdet och spiran av Ken Follett
Även om boken som helhet var rätt så OK så kändes den väldigt lång eftersom jag redan läst samma berättelse, men i en annan bok, nämligen Rutherfords Sarum från 90-talet







4. Blonde av Joyce Carol Oates
Den här boken har jag börjat på ett antal gånger men sen tar det bara stopp och den ligger fortfarande oläst i bokhyllan och hånar mig. Jag har ju hört att den ska vara så bra, men den känns alldeles för lång redan innan jag börjat läsa.



12 kommentarer:

  1. Jag har inte läst någon av dessa. Bra med förvarningar så en vet vad en kan ha att vänta sig ifall det skulle bli av att testa.

    SvaraRadera
  2. Blonde är på min lista med, fast jag har lyckats ta mig igenom den och i överlag gillar jag den. Men den har nog en trög mitt del som gör att man tröttnar lite på den.

    SvaraRadera
  3. Jag har inte läst någon av böckerna på din lista.

    SvaraRadera
  4. Blonde är jag lite nyfiken på, men att den verkar så trög avskräcker lite.

    SvaraRadera
  5. Blonde fortfarande oläst i min bokhylla.

    SvaraRadera
  6. Blonde gav jag också upp på. Vi läste den i en bokcirkel för många år sedan och alla utom en gav upp. Svärdet och spiran började jag på under Mddeltidsveckan förra året. Jag kom av mig och den ligger på nattduksbordet bland andra böcker som är "pågående" (jag har en bred definition av "pågående :)). Men jag tyckte rätt bra om den så jag har inte gett upp!

    SvaraRadera
  7. Shantaram håller jag med om, det fanns partier där som jag hade kunnat bara utan.

    SvaraRadera
  8. Ja, Svärdet och spiran är i alla fall många sidor. Och mycket om byggkonst... Hans Giganternas fall kändes inte alls lika lång.

    SvaraRadera
  9. Blonde är en helt underbar bok.det bästa Oates har skrivit, tror jag. Shantaram och Bergets skugga väntar i hyllan

    SvaraRadera
  10. Jag såg någon diskussion tidigare om Alkemisten, det kanske var här? Hur som helst så gillade jag den, och jag gillade det andliga tänkesättet, att det inte hände så mycket utåt, mer hände på insidan. Blonde jag jag stående i bokhyllan oläst fortfarande. Där är det nog tjockleken på boken som avskräcker litet. Egentligen gillar jag tegelstenar, men efter att jag började skriva om böcker jag fått från förlag blir det så stressande att veta att tegelstenarna kommer att innebära att jag kommer (ännu mer) efter i boktraven...

    SvaraRadera
  11. Ken Folletts serie gillar jag, men sista boken känns kanske aningen för lång. Shantaram skall jag nog ge mig på snart. Den har väntat länge i hyllan.

    SvaraRadera
  12. Ken Folletts historiska böcker är långa, men jag har ändå gillat det jag läst. Sarum däremot är obekant, men jag blir lite lockad.

    SvaraRadera