Sidor

måndag 11 november 2019

Recension: En dag, Jennifer av Risto Pakarinen

Titel: En dag, Jennifer
Originaltitel: Someday Jennifer
Författare: Risto Pakarinen
Översättning: Peppe Öhman
Format: Inbunden
Antal sidor: 348
Förlag: HarperCollins Nordic
Recensionsexemplar

"Peter har kört fast. Hans karriär har gått i stå, vännerna träffar han bara på Facebook och kärlekslivet har nått sitt bäst före-datum. Men efter att en kväll ha tittat på Tillbaka till framtiden får han en idé - han ska resa tillbaka till den tid då hela livet låg öppet framför honom. Då hans enda bekymmer var vilka stentvättade jeans han skulle ta på sig och vilken tjej som satt bredvid honom på engelskalektionen. Tillbaka till 1986. Sagt och gjort. Han stänger av sin mobil, flyttar in i sitt gamla pojkrum, låter håret växa och hänger sig åt sitt viktigaste projekt. Att få en andra chans med sin första stora kärlek, Jennifer. Men tidsresor han sina komplikationer. Särskilt när alla andra befinner sig i nuet."

--------------------------------
Jag fick info från förlaget om den här boken och så fort jag läst lite om den gjorde kombinationen av författare och baksidestext att jag kände att den nog vore nånting för mig så jag bokade in ett rec.ex.

Det som jag insåg ganska snabbt är att även om jag är lite äldre än huvudpersonen i den här boken, så ligger vi ändå tillräckligt nära i ålder för att tidsmarkörerna ska fungera klockrent för mig, jag kommer ihåg kläder, musik,ja det mesta som det berättas om i boken. Vissa saker jag kommer ihåg är kanske från 60-70-talet men det är saker som inte förändrades nästan något fram till 80-90-talet. Något sådant är bion i staden jag bodde, jag hade nog lite av samma nostalgiska känsla för bion som Peter har, jag kommer ihåg filmerna man såg där, hur det luktade, hur det kändes och vilken lycka det var att gå på bio då.

Det är när man kommer upp i Peters ålder som nog många drabbas av de där nostalgiska tillbakablickarna till den tidsperiod då man var yngre. Då kanske man tyckte det mesta var pest och pina men nu ser man allt genom rosa glasögon och helt plötsligt kommer man med de floskler som man själv alltid hatade när man var yngre, t ex "det var bättre förr". Jag undrar om det inte är så att det där rosa skimret mest beror på att livet då var mer kravlöst och friare än det är när man blir äldre, det går inte längre bara att flyta med. Peter drar sina nostalgiska minnen till ytterlighet genom att byta ut hela sitt nuvarande liv till 80-talet till den period som han minns som ändå den lyckligaste tid han haft.

En dag, Jennifer är en nostalgisk resa till 80-talet med stor igenkännings faktor i alla fall för mig. Huvudpersonen Peters livskrias är skildrat med mycket värme och humor. Humor i böcker är väldigt svårt och jag undviker ofta sk humorböcker, men här fungerar den för mig och inte bara fungerar utan träffar rakt av, den här typen av humor fungerar nog alltid för mig och faktiskt så associerar jag det ganska mycket med "det finska" i mig.
Jag blir väldigt charmad av den här boken och ser fram emot fler böcker av den här författaren.

Tack Harpercollins Nordic för rec.exet!

Mer info om författaren och hans bok finns på Risto Pakarinens websida

En dag, Jennifer finns att köpa hos t ex

Adlibris Inbunden/E-bok
Bokus Inbunden/E-bok
CDON Inbunden




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar