Sidor

onsdag 27 november 2019

Recension: Silverfloden av Mats Erasmie

Titel: Silverfloden
Serie: Dödskaravantrilogin del 2
Författare: Mats Erasmie
Antal sidor: 312
Förlag: Hoi förlag
Recensionsexemplar

"Året är 1898. De unge Gustaf Berzelii drivs av äventyrslust och en önskan att göra sig fri från den förtryckande fadern. Under studentlivet i Uppsala lyckas han och en kamrat lura till sig tillräckligt mycket pengar för att resa till Monte Carlo och pröva lyckan där. Men speläventyret slutar i katastrof. Ovillig att återvända till Sverige och därmed riskera att ställas till svars för sina handlingar tar Gustaf rådet att emigrera till det rika Argentina - landet där allt sägs vara möjligt. Där väntar det stora äventyret."

------------------


Jag läste första delen, Dödskaravanen (länk till recensionen finns längre ner på sidan), för drygt ett år sedan och tyckte den var väldigt bra. Då hade jag ännu inte uppmärksammat att det här är en trilogi utan önskade en fortsättning på berättelsen, så jag blev jätteglad när jag såg att Silverfloden skulle komma ut.

Silverfloden tar inte direkt vid där Dödskaravanen slutade utan den här gången börjar det med en annan karaktärs resa till Sydamerika och då inte till Brasilien utan till Argentina. Och skillnaden med Dödskaravanen är precis som det var med människorna som emigrerade till Sydamerika, att det fanns många olika orsaker till att man emigrerade, en del flydde fattigdom och svält, andra flydde skulder och det fanns nog lika många orsaker som det fanns emigranter. Förutom att båda böckerna i serien handlar om folk som utvandrade från Sverige så dyker så småningom karaktärer från första boken så småningom upp i den här boken och det knyter på ett sätt ihop de två böckerna.

Eftersom emigranterna hamnade i olika länder blev också levnadsförhållandena för de nyanlända olika, i vissa länder for de väldigt illa, i andra var det lättare att ta sig fram. Gemensamt för båda var ändå att de fick jobba hårt för att klara sig och det var nog många som inte orkade utan dukade under på vägen.

Huvudpersonen Gustaf är i början en riktig bortskämd odåga som vid olika vägval i livet gärna vill ta den lätta vägen och det är det som s småningom leder till att han känner sig tvungen att fly fältet. Trots att han är som han är så finns det något hos honom som gör att jag tycker om honom och ju längre man får följa hans liv och hur han växer upp och blir en riktig man, desto mer gillar jag faktiskt honom. Persongalleriet i boken är precis lagom stort och består av personer som man automatiskt tycker om och engagerar sig i. Ett litet extra plus i kanten blir det för att en riktigsvensk "kändis" dyker upp i berättelsen.

Berättelsen om Gustafs liv i Argentina känns faktiskt nästan som en äventyrsroman för trots att mycket av hans liv handlar om att jobba hårt, men även då finns det faktiskt ett lite äventyrligt och smått romantiskt skimmer runt händelserna. 

Silverfloden är, precis som Dödskaravanen, en välskriven, lättläst och spännande historisk roman om händelser som nog väldigt många vet ganska lite om. Jag tycker väldigt mycket om de här böckerna och ser verkligen fram emot den tredje och avslutande delen i trilogin!

Tack Hoi förlag för rec.exet!

Min recension av första delen i trilogin

Dödskaravanen

Silverfloden finns att köpa hos t ex

Adlibris Inbunden/Häftad/E-bok
Bokus Inbunden/Häftad/E-bok
CDON Inbunden/Häftad




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar