Sådana här morgnar vill jag ha fler av! Det är så skönt att stiga upp, sätta sig i köket med en temugg, titta ut över fälten och bara må bra. Sådana morgnar kan ja glömma bort mig och bara sitta och njuta och låta tankarna flyga fritt. Och dyker det då upp några hjortar eller harar på fältet så kan det nästan inte bli bättre, förutom då att jag skulle önska att det vore så pass varmt ute att man kunde sätta sig ute på altanen och fika. Pojkarna får ju gå ut i kattgården direkt så klart, men jag är så frusen att än så länge håller jag mig inomhus. Det lär tyvärr dröja ett tag till innan jag vågar mig ut, det blåser ju också rätt så rejält som det brukar göra här på de öppna fältena.
Och jag känner faktiskt också energin flöda till så det är lika bra att försöka komma igång direkt. Först på agendan på en fredag är Annikas Bokbloggsjerka där hon den här gången frågar
Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
---------------
Jag tycker nog att allt har sin plats i litteraturen. I vissa typer av böcker fungerar stereotyper alldeles utmärkt och kan t o m utgöra stommen till berättelsen, t ex när man hanterar det hela med humor. I andra fungerar det inte alls eller blir t o m löjeväckande.
Att med varje medel undvika stereotyper har en baksida också. Det finns en risk för att det icke stereotypa snabbt förvandlas till något stereotypt. Det har ju faktiskt redan hänt i t ex deckare och kriminalromaner, den där snygga superhjälten som visste allt och klarade allt fick ge vika för den mer eller mindre alkoholiserade snuten som har problem i familjen osv osv. Just nu är jag döless på den typen av "hjältar" och emellanåt bara längtar efter t o m forna tiders "supersnutar". Jag tror det är en av orsakerna till att jag föll så hårt för t ex Zack i Kallentofts & Luttemans Herkulesserie och Jag är Pilgrimen av Terry Hayes
Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman (titeln är länkad till recensionen och där finns mer info om boken)
Ja, Pilgrimen är en sån som klarar allt. Som Stålmannen, fast Pilgrimen klarar nog även av grön kryptonit :)
SvaraRaderaJag kan hålla med dig där, att ibland så passa just lite mer stereotypa karaktärer in och det skulle försämra boken och läsupplevelsen om detta skulle ändras på.
SvaraRaderaTur att jag inte läser så många deckare, men jag stöter på de där halvalkoliserade typerna i filmatiseringarna.
SvaraRaderaPilgrimen är verkligen en superbra bok :)
SvaraRaderaIntressant det du skriver om att det som började som originellt plötsligt vänder och blir stereotypt.
SvaraRaderaintressant! när något blir tillräckligt inne blir det också ute
SvaraRaderaKallentoft använder sig av stereotyper, av det lilla jag läst tycker jag mig ha förstått att det är så. ;)
SvaraRaderaJag tycker också att stereotyper hör hemma i litteraturens värld. Om det görs på rätt sätt. Boken jag läser just nu är full av stereotypiska iakttagelser och än så länge funkar det, det blir ganska kul :)
SvaraRaderaJag var också inne på att det passa i vissa roliga böcker.
SvaraRaderaStereotyper har sin funktion, men jag tycker inte om när de blir övertydliga.
SvaraRadera