En smakebit på søndag - Goda grannar

Saker och ting har äntligen börjat ordna sig så mycket av senaste tidens stress har börjat släppa och det märks faktiskt ganska tydligt på läsningen. Det märks på många sätt att jag äntligen börjar slappna av, jag sover bättre på nätterna, kan koncentrera mig på läsningen och är överhuvudtaget mer närvarande. På lördagen kom årets vedleverans så maken hade fullt upp med att börja ordna i vedbon och jag kunde sitta och läsa i stort sett hela dagen. Det lär bli ungefär likadant på söndagen för då börjar maken ta in veden i vedbon och det lär ta tid, det är ändå 8 kubik ved som ska flyttas från tomtgränsen till längre upp på tomten. Alltså kommer jag kunna sitta och läsa hela dagen och det ska bli så skönt. Men söndagen börjar med En smakebit på søndag som den här söndagen anordnas av Betraktninger ~ tanker om bøker.

--------------------

Min smakbit kommer från sidan 67 i Goda grannar av Mattias Edvardsson (titeln är länkad till förlagets sida där det finns mer info om boken)

"Vad gör man när man inser att det är något konstigt med ens barn, nåt som inte stämmer?
Man blundar. Hoppas att det ändå inte är nåt, bara inbillning, en fas, nåt som försvinner. Man säger till sig själv att alla människor är olika och unika, att det inte finns nåt rätt sätt att vara på.
Men han är mitt barn. Man vill alltid sitt barn det bästa och det bästa är nog oftast att vara som alla andra, att inte sticka ut för mycket, inte vara udda eller annorlunda.
När började jag egentligen förstå? Mycket tidigare än jag velat erkänna. Redan när jag köpte huset visste jag. När vi flyttade hit till Köpinge. 
Fabian var fem år och jag ville ge honom bästa tänkbara förutsättningar. Jag kunde inte föreställa mig en bättre plats att växa upp på. Köpinge, där alla hälsar på varandra, där man kan cykla genom hela samhället utan att korsa en enda gata, där skolorna får toppbetyg i alla undersökningar och det är rent och snyggt i varje litet hörn."