Recension: Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey

Titel: Mot den glittrande snön vid världens ände
Författare: Eowyn Ivey
Format: Inbunden
Antal sidor: 446
Förlag: Bazar förlag
Recensionsexemplar

"Vintern 1885. Överstelöjtnant Allen Forrester beordras ut på sitt livs uppdrag, att med en liten grupp män utforska och kartlägga Wolverinefloden i det vilda Alaska. Ingen vet vad som väntar dem, tidigare expeditioner har inte slutat väl.
Bakom aig lämnar Allen motvilligt sin nyblivna fru Sophie, gravid med barnet han gett upp hoppet om att få. Sophie önskar inget hellre än att få resa vid sin makes sida och uppleva alla hans äventyr, men aldrig kunde hon ana att det kommande året kommer att kräva precis lika mycket av hennes mod som av hennes makes.
Framför dem väntar ett ödesmättat år, som kommer att förändra deras och deras efterkommandes liv för alltid."

---------------

Jag läste Snöbarnet när den kom ut 2013 och tyckte väldigt mycket om den så när jag såg en ny bok av samma författare var jag bara tvungen att läsa den här också. Och att jag älskade Snöbarnet gjorde såklart att jag hade skyhöga förväntningar på boken.

Där Snöbarnet var en saga (som jag kände igen) är den här boken en äventyrsroman med vissa sagoelement och en del magi/övernaturligt. Äventyrsroman såtillvida att överstelöjtnant  Allen Forresters del i berättelsen handlar om hans forskningsresa utmed Wolverinefloden i Alaska. Sophie, hans fru, stannar i förläggningen eftersom hon är gravid och berättar i sina anteckningar och brev om livet i förläggningen.

Allen Forresters resa blir strapatsrik, bitvis farlig och svår, och han stöter på både det jag kallar för sagoelement (ett litet stycke om kvinnor och fåglar triggar mitt minne och jag kommer ihåg en folksaga jag läste för länge sedan som liknar den här händelsen väldigt mycket) och övernaturligt/magi i form av indianernas tro på övernaturliga fenomen och deras sägner.

Sophies berättelse om livet i förläggningen med alla de begränsningar som fanns på den tiden för kvinnor får mig verkligen att förstå hur hårt hållna kvinnorna var på den tiden. Sophie vill inte riktigt hålla sig inom ramarna för det som anses passande och hittar ett andningshål i fågelskådning och fotografering.

Precis som i Snöbarnet är det beskrivningarna  som får mig att känna som om jag var där i Alaska. Jag kan verkligen se det karga landskapet, känna kylan och dofterna, och jag ser framför mig alla karaktärerna i berättelsen.

Jag blev jätteglad när jag i författarens tack i slutet av boken upptäckte att den här romanen faktiskt inspirerats av en verklig Alaskaexpedition som företogs år 1885 för jag undrade under läsningen om det fanns någon verklighetsgrund till berättelsen. Jag blir faktiskt väldigt nyfiken på den "riktiga" expeditionen och skulle vilja läsa lite om den

Jag tycker om den här boken även om den till viss del skiljer sig ganska mycket från Snöbarnet. Det som är samma är författarens förmåga att få mig som läsare att sjunka in i handlingen så djupt att jag glömmer tid och rum och helt plötsligt befinner mig i Alaska , vid en isig flod på 1800-talet.
Snöbarnet är definitivt min favorit av de böcker jag hittills läst av Eowyn Ivey men Mot den glittrande snön vid världens ände kommer inte långt efter.




Tack Bazar förlag för rec.exet!

Mer info om författaren och hennes böcker finns på Eowyn Iveys websida


Recension av en annan bok av den här författaren

Snöbarnet



Mot den glittrande snön vid världens ände finns att köpa hos t ex

Adlibris Inbunden
Bokus Inbunden
CDON Inbunden