måndag 30 april 2012

Boktjuven

Boktjuven av Markus Zusak

"Om du vill kan du väl följa med mig, så ska jag berätta något för dig. Jag ska visa dig något.

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början.

Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fostefamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död.

Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Strasse när bomberna föll."

-------------------------------

Det tog ett tag att komma in i Boktjuven och en av orsakerna, tror jag, var att berättarrösten tillhör Döden. På nåt sätt är det konceptet så främmande att det tog ett antal sidor innan jag riktigt kunde få ihop det hela. Men ju längre in i boken jag kom, desto naturligare blev det att det var just Döden som var berättaren, berättelsen utspelar sig ju under en tidsperiod då döden var allerstädes närvarande. På nåt sätt äter sig lilla Liesel in i mitt hjärta och jag känner vad hon känner, speciellt kärleken till böcckerna och ordet.
Och så fann jag ju också det perfekta citatet i slutet av boken

Jag har hatat orden och
jag har älskat dem,
och jag hoppas jag har använt dem rätt

En klart läsvärd bok och jag tror att speciellt dom som är bokfrälsta förstår Liesel mer än väl.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar