Bödeln Frälsaren Observatören av Catrine Tollström"Leona Bowmore anländer till den isolerade ön Palawu för att jobba som projektledare vid Sveriges hittills största produktion inom reality-tv. Här, bland palmer och korallstränder, upptäcker hon snart att allt inte står riktigt rätt till. Märkliga saker händer och Leonas kamerateam kan inte längre få kontakt med produktionsledningen på andra sidan ön. Sedan gör hon en skrämmande upptäckt: Det finns ingen ledning kvar. Alla är spårlöst försvunna. Leonas team har dessutom förlorat sina möjligheter att kommunicera med omvärlden. Ett dödligt spel tar sin början. Ett spel som tvingar var och en att möta sina djupaste rädslor och får dem att omvärdera allt de hittills trott på. Från och med nu går det inte att lita på någon."
-------------------------------------------------------
När man tycker en bok är bra är det oerhört svårt att försöka skriva om den utan att det blir en okontrollerad hyllningssång till boken. Och Bödeln Frälsaren Observatören är precis en sådan bok. Det är definitivt den bästa bok jag läst hittills i år och jag vet med säkerhet att den kommer att hamn högt upp bland de bästa av årets lästa böcker. Redan när jag läste baksidestexten kände jag att den var nånting för mig, spänning med psykologisk vinkling. Jag hade alltså ganska höga förväntningar när jag började läsa. Och jag fastnade totalt.
Jag förflyttades till ön Palawu, till en grupp mer eller mindre knepiga wannabe-kändisar. Alla de figurer man är van vid att se i såporna är med. Den blonderade bimbon med jättebrösten, den tuffa snyggingen från förorten (gruppens bad boy), den inåtvända djupingen och självklart den lite bitska "käringen" som är emot allt och alla. Lägg till några relativt normala människor så har man den ganska typiska gruppen som förekommer i de reality-såpor som visas på tv. Det handlar alltså om människor som är bredda till i princip vad som helst för någon slags kändiskap. Och gruppdynamiken är sig lik också - det är bråk, skapade situationer när inte verkligheten räcker till och gruppdeltagare som alla försöker vara värst/bäst för den som är det, filmas mest. Allt detta mot en bakgrund av en vacker "Söderhavsö".
Det börjar ganska enkelt med att man lär känna deltagarna och omgivningen och man börjar nästan undra var den där spänningen ska komma in. Men, undan för undan, sakta men säkert, blir stämningen otäckare och otäckare. Nu har jag bra fantasi som ibland kan galoppera iväg, men jag tror faktiskt inte att det var den enda orsaken till mina reaktioner. Gruppen interagerar och ingenting märkvärdigt händer, ändå finns där en underliggande otäck stämning som gjorde att jag faktiskt inte kunde läsa mer än en liten bit i taget och sedan var jag tvungen att gå ifrån boken ett tag. Det är väntan som är värst - gruppen umgås lätt och ledigt men man anar att något är på gång och man bara väntar på när katastrofen skall slå till, och hur den katastrofen ska se ut. Här har Tollström verkligen lyckats bra, hon drar ut på den där väntan så man har en knut i magen och nerverna på helspänn och bara vill läsa en sida till för att komma till den där punkten där man kan andas ut. Jag går in i boken så kraftigt att jag t o m har den där känslan av att vara iakttagen och är tvungen att kasta en blick bakåt över axeln - vilken tur att jag inte var ensam hemma!
När den olidliga spänningen äntligen släpper så händer allt i rasande fart. Och jag sitter och försöker gissa mig till vad och/eller vem som ligger bakom alla händelserna. Inte en siffra rätt kan jag säga!
Även om det är spännande och tidvis t o m otäckt så väcker boken en hel del funderingar över vårt samhälle och hur narcissistisk den är. Helt plötsligt har det blivit viktigare att synas och figurera i kändispressen än att vara en produktiv samhällsmedlem som uträttar något av värde. Jag läste en artikel där man frågade barn vad dom ville bli när de blev stora och det är helt absurt att många av barnen svarar att dom vill bli "kändis", "rockstjärna" "proffsfotbollsspelare" osv osv. Och utseendehetsen - sitter lyckan verkligen i stora bröst och perfekt utseende? Krävs det inte mer nu?
En sak som jag verkligen gillar med Bödeln Frälsaren Observatören är att huvudpersonen ("hjälten") är en stark, självständig och intelligent kvinna, det är inte alltför ofta det händer i spänningsromaner
Det som jag upplevde som lite negativt var den tvära övergången från olidlig spänning till action. Från att ha i princip hållit andan så går blir kastet över till rasande fart väldigt tvär, det är verkligen 0-100 på 5 sekunder.
Det här är Catrine Tollströms debutbok och enligt uppgift tog det henne 10 år att skriva. Jag hoppas verkligen att hon nu fortsätter att skriva och att hon inte tar 10 år på sig för nästa bok för jag vill definitivt läsa mer av henne.
Tack Hoi förlag för att jag fick läsa Bödeln Frälsaren Observatören
Catrine Tollström
http://www.catrinetollstrom.hoi.se/
Läs smakprov
Köp Bödeln Frälsaren Observatören hos t ex
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Jag förflyttades till ön Palawu, till en grupp mer eller mindre knepiga wannabe-kändisar. Alla de figurer man är van vid att se i såporna är med. Den blonderade bimbon med jättebrösten, den tuffa snyggingen från förorten (gruppens bad boy), den inåtvända djupingen och självklart den lite bitska "käringen" som är emot allt och alla. Lägg till några relativt normala människor så har man den ganska typiska gruppen som förekommer i de reality-såpor som visas på tv. Det handlar alltså om människor som är bredda till i princip vad som helst för någon slags kändiskap. Och gruppdynamiken är sig lik också - det är bråk, skapade situationer när inte verkligheten räcker till och gruppdeltagare som alla försöker vara värst/bäst för den som är det, filmas mest. Allt detta mot en bakgrund av en vacker "Söderhavsö".
Det börjar ganska enkelt med att man lär känna deltagarna och omgivningen och man börjar nästan undra var den där spänningen ska komma in. Men, undan för undan, sakta men säkert, blir stämningen otäckare och otäckare. Nu har jag bra fantasi som ibland kan galoppera iväg, men jag tror faktiskt inte att det var den enda orsaken till mina reaktioner. Gruppen interagerar och ingenting märkvärdigt händer, ändå finns där en underliggande otäck stämning som gjorde att jag faktiskt inte kunde läsa mer än en liten bit i taget och sedan var jag tvungen att gå ifrån boken ett tag. Det är väntan som är värst - gruppen umgås lätt och ledigt men man anar att något är på gång och man bara väntar på när katastrofen skall slå till, och hur den katastrofen ska se ut. Här har Tollström verkligen lyckats bra, hon drar ut på den där väntan så man har en knut i magen och nerverna på helspänn och bara vill läsa en sida till för att komma till den där punkten där man kan andas ut. Jag går in i boken så kraftigt att jag t o m har den där känslan av att vara iakttagen och är tvungen att kasta en blick bakåt över axeln - vilken tur att jag inte var ensam hemma!
När den olidliga spänningen äntligen släpper så händer allt i rasande fart. Och jag sitter och försöker gissa mig till vad och/eller vem som ligger bakom alla händelserna. Inte en siffra rätt kan jag säga!
Även om det är spännande och tidvis t o m otäckt så väcker boken en hel del funderingar över vårt samhälle och hur narcissistisk den är. Helt plötsligt har det blivit viktigare att synas och figurera i kändispressen än att vara en produktiv samhällsmedlem som uträttar något av värde. Jag läste en artikel där man frågade barn vad dom ville bli när de blev stora och det är helt absurt att många av barnen svarar att dom vill bli "kändis", "rockstjärna" "proffsfotbollsspelare" osv osv. Och utseendehetsen - sitter lyckan verkligen i stora bröst och perfekt utseende? Krävs det inte mer nu?
En sak som jag verkligen gillar med Bödeln Frälsaren Observatören är att huvudpersonen ("hjälten") är en stark, självständig och intelligent kvinna, det är inte alltför ofta det händer i spänningsromaner
Det som jag upplevde som lite negativt var den tvära övergången från olidlig spänning till action. Från att ha i princip hållit andan så går blir kastet över till rasande fart väldigt tvär, det är verkligen 0-100 på 5 sekunder.
Det här är Catrine Tollströms debutbok och enligt uppgift tog det henne 10 år att skriva. Jag hoppas verkligen att hon nu fortsätter att skriva och att hon inte tar 10 år på sig för nästa bok för jag vill definitivt läsa mer av henne.
Tack Hoi förlag för att jag fick läsa Bödeln Frälsaren Observatören
Catrine Tollström
http://www.catrinetollstrom.hoi.se/
Läs smakprov
Köp Bödeln Frälsaren Observatören hos t ex
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar