Sammanfattning De utvalda

Ännu en sammanfattning som borde ha skrivits för många, många dagar sedan...men jag får skylla på vädret och andra yttre omständigheter som gjort att jag varken orkat eller hunnit med att fixa den här.

Jag lovade mig själv vid årsskiftet att i år skulle jag försöka bekanta mig mer med fantasy, en genré som ligger lite utanför det jag vanligtvis läser. Så när jag hittade trilogin De utvalda av Kristin Cashore så gav jag mig i kast med den. De utvalda består av tre böcker , Tankeläsaren, Monstrets dotter och Hemligheternas rike.

Det var inte precis lätt för mig att hålla reda på alla dessa varelser med olika egenskaper och vilket rike de tillhörde, det var ett problem som jag märkte direkt. Jag var tvungen att gång på gång gå tillbaka och kika på kartan och kolla upp det så jag kunde hänga med i intrigen och vem som gjorde vad och varför, och vilka som var goda och/eller onda. Kanske är det en liten brist i min fantasi, men jag upplevde detta som ett problem som saktade ner läsandet och som fick mig att stöna lite. Det gick bättre sen när jag helt enkelt bestämde mig för att strunta i allt sånt och bara läsa vidare utan att ens försöka hålla koll...

I böcker där handlingen tilldrar sig i vår verkliga värld brukar det inte vara speciellt svårt för mig att hålla koll på t o m en hel armé av olika karaktärer och var de kommer ifrån, men här förlorade jag fotfästet lite i o m attjag inte hade min värld som fast punkt. Men en trilogi är inte utslagsgivande så nu måste jag ge mig i kast med fler fantasyböcker och prova om det skulle kunna finnas nånting som passar mig. Det innebär visserligen att jag kanske måste ge mig i kast med vampyrer, varulvar osv, vilket redan på förhand känns lite sisådär, men jag får helt enkelt prova mig fram.

Mina recensioner på de tre böckerna





Tankeläsaren











Monstrets dotter











Hemligheternas rike









Nu ska jag bara välja något annat inom denna genré ur min tipslista så får man se hur det går med nästa försök, De utvalda var inte riktigt min melodi.

Sammanfattning - The Tudors

Tanken var att skriva sammanfattningen av hela trilogin direkt efter recensionen av den tredje och sista delen av trilogin, men nu blev det inte så. Men bättre sent än aldrig, så jag tar sammanfattningen nu.

The Tudors består av tre böcker, Ske din vilja, Tårar av blod och En drottnings död och är baserad på en TV-serie med samma namn.

Jag var lite tveksam till själva konceptet, dvs att man gjort det här i omvänd ordning till vad man är van vid, och hur det skulle fungera. Det vanliga är ju att det görs en film alt TV-serie efter en bok, här hade man alltså först gjort TV-serien och sedan baserat böckerna på den. Till saken hör också att böckerna är skrivna av två olika författare. Del ett är skriven av Anne Gracie och del två och tre av Elizabeth Massey. Men jag tycker det har fungerat relativt bra i den här trilogin. Det jag saknar är ett djup i själva berättelsen. Samma gäller också personbeskrivningarna, jag får känslan av att författarna räknat med att läsaren nog redan sett TV-serien och alltså känner personerna i förväg 0och har en "färdig" bild av dem och då behöver man inte berätta så mycket mer om dem.

Förvånansvärt nog har författarna lyckats jämna ut och jämka ihop sina stilar så bra att det nästan inte märks att det egentligen är två olika personer som skrivit böckerna. Det enda som jag tyckte mig märka var att författaren till del ett och del två inte riktigt hade samma inställning till Anne Boleyn, men även det jämnades ut i slutet på del två.

Självklart blir inte den här trilogin någon specielt uttömmande eller djuplodande berättelse om denna period i Englands historia men det är nog inte meningen heller. Och för mig som läsre spelar det inte heller någon större roll, vill jag läsa nånting mer exakt så är det ju bara att gå till historieböckerna. The Tudors är istället en underhållande roman med historisk bakgrund som ger en liten inblick i hur det gick till på den tiden.

Böckerna är lättlästa och underhållande och trots att de flesta nog redan innan vet en del om Henrik VIII och hans kvinnor så är det intressant läsning som ger ytterligare insikt i hur det gick till i hans hov.

Mina recensioner om de tre delarna






Del 1 - Ske din vilja av Anne Gracie









Del 2 - Tårar av blod av Elizabeth Massie













Del 3 - En drottnings död av Elizabeth Massie

Sammanfattning - Maleficiumtrilogin

Det är lite lättare att formulera en sammanfattning av hela Maleficiumtrilogin än att recensera böckerna en och en, känns det som.

Trilogin handlar om de tre syskonen Taskill, Jessica, Lennox och Maisie och var och en av syskonen har en egen bok för sin berättelse. De tre böckerna är skrivna i lite olika stil så att man också får känslan av att det är tre olika personer och berättelser.

I hela trilogin har man lagt tyngdpunkten på erotiken och både romantiken och själva grundberättelsen har fått stryka på foten lite. Om detta är bra eller inte beror ju helt på vad man är ute efter, är det erotik i första hand man vill läsa om så passar nog den här trilogin perfekt. Vill man däremot ha romantik så är det nog lite för lite av den varan i de här böckerna för att man ska bli nöjd. Och om man börjar läsa trilogin ska  man inte bli avskräckt av Nattfjärilen (som är den av böckerna som nästan enbart består av erotik) utan läsa vidare, nästa del, Häxmästaren innehåller också romantik.

Den bok i trilogin som jag tyckte bäst om var just Häxmästaren (om Lennox) och det var också den boken som jag tyckte balanserade romantik/erotik/berättelse bäst. Och Lennox var också den av syskonen som jag tyckte bäst om.

Böckerna handlar om tre häxor och häxeri finns både i Häxmästaren och Havsdrottningen, men det är väldigt lite av den varan i Nattfjärilen.

En sak som jag uppskattade var att ordvalet inte var riktigt lika grovt som i många andra böcker i genrén.
Det jag saknade i alla böckerna var både mer av tidsandan och lite mer lokalfärg (Skottland på 1700-talet) och mer häxeri och magi såklart





Mina recensioner av de tre böckerna

Nattfjärilen
Häxmästaren
Havsdrottningen

Torka aldrig tårar utan handskar - Sammanfattning

 


 När jag köpte trilogin och började läsa så var jag faktiskt lite avvaktande. Gardells Torka aldrig tårar utan handskar har ju hyllats av många bokbloggare och kritiker och han har mottagit pris för trilogin. Och så fort någon/något hyllas på det här sättet så blir jag lite anti... Och när det gäller böcker så vill jag då gärna vänta med att läsa just de böckerna. Risken är ju överhängande att man blir alltför påverkad av andras hyllningar och bara hänger på. Väntar jag ett tag och låter de andras ord blekna i mitt minne så blir min egen upplevelse av boken mer "riktig" och jag dras inte med i hypen.

Nu är ju Gardells trilogi bra, det är jag inte oenig med andra om. Däremot är jag kanske inte riktigt så till mig över den som många andra är.
För mig är Torka aldrig tårar utan handskar en rejäl tidsresa och som tidsdokument är den oöverträffbar.

Jag var ju själv på 70-80-talet i ungefär samma ålder som Rasmus och Benjamin är i böckerna och det är mycket jag känner igen av tidsandan, tidningarnas rapportering osv. Nu handlar ju böckerna om homosexuella och aids, men när det gäller HIV/Aids hände det också en hel massa bland andra människor (dvs heterosexuella) och mer om det kan jag sakna lite grann när jag läser de här böckerna. Allt var inte riktigt så ensidigt och enkelspårigt som man kan tro när man läser den här trilogin. Även det som hände utanför de homosexuella kretsarna kunde ibland vara rätt så absurt.

Visst var det då som homosexuella  började komma ur garderoben, men man ska inte glömma att det fortfarande faktiskt fortfarande finns en del som inte går ut med sin läggning rakt av. Jag hade själv en vän som alla vi kompisar "visste" var gay, vilket han själv envist förnekade väldigt, väldigt länge. Och det är bara för något/några år sedan som han äntligen gick ut med sin homosexualitet öppet.  Så vissa saker har kanske inte ändrats så väldigt mycket ändå.

Torka aldrig tårar utan handskar är en bra bok/trilogi, men ändå så griper den inte tag i mig riktigt så mycket som jag hade trott och/eller önskat.

Mina recensioner av de tre delarna finns här:

Del 1. Kärleken
Del 2. Sjukdomen
Del 3. Döden

Sammanfattning - Tempelriddaren-trilogin

Sammanfattning Tempelriddaren-trilogin av Robyn Young.

Jag måste medge att jag blev lite besviken på del 1, dvs Brödraskapet. Den historiska delen kändes korrekt men berättelsen om Will Campbell var lite tunn. Det var mycket om krig och olika slag och mycket fakta, den historiska lite torra faktan hade fått övertaget. Det blev bättre balans i del 2, Korståg, och det blev då också lättare att läsa. Del 3, Rekviem, är definitivt den bästa och där märker man hur mycket Young har utvecklats i sitt författarskap. Problemet med Rekviem är nog att det verkar som att Young tappat fokus lite grann och redan börjat fundera på nästa trilogi, alltså styr hon redan här mot Skottland.

Jag jämför Young automatiskt med Conn Iggulden som ju skriver liknande historiska romaner och det är nog inte riktigt rättvist. Hon har inte riktigt samma flyt i språket, i alla fall inte ännu, och får inte ihop berättelsen med korrekta historiska fakta lika lätt som Iggulden, men det kommer nog det också ju fler böcker hon skriver.

Något jag uppskattade med böckerna var att det i slutet i varje bok finns ett efterord där  författaren klargör var hon använt sig av den konstnärliga friheten att omarbeta och ändra fakta. Och att det också  finns en Karaktärsförteckning, det finns så många karaktärer, både historiska och påhittade, att det utan en karaktärsförteckning nog hade varit omöjligt att hålla reda på alla. Den ordlista, som också finns i slutet av varje bok, är också väldigt välbehövlig.

Jag uppskattar också att Robyn Young redogör ur flera olika synvinklar, kristna, muslimer, judar utan att lägga in några egna värderingar.

Hennes nästa trilogi är om skotska upproret och jag har redan första boken väntandes i bokhyllan.

Mina recensioner om de tre delarna

Brödraskapet
Korståg
Rekviem

Robyn Youngs hemsida

David Batra X 3

 

-------------------------------------------------------------

Vän av ordning (2005)

Den som inte tar bort luddet ska dö (2008)

Det här var ju tråkigt! (2010)

av

David Batra

-----------------------------------------------------------

Det blir ett gemensamt inlägg/recension på David Batras tre ocvanstående böcker. För det första så är det ju tre böcker som egentligen handlar i princip om samma sak och för det andra så är ju detta inga romaner som man läser för berättelsens skull. Det här är böcker där Batra samlat roliga insändare från tidningar och lappar som folk satt upp lite här och var.
De här tre böckerna har jag haft bredvid mig så jag har kunnat ta fram någon av dem och läsa ett par sidor när hjärnan känts överhettad och när den behövt rensas. Och självklart när jag behövt få mig ett litet skratt på vägen. För skratta, det får man när man läser dem här.

Första boken, Vän av ordning, är nog den som jag drar på smilbanden minst av. Insändarna är inte riktigt lika kvicka och/eller skrattretande som många av lapparna är. De två böckerna med lappar är mina favoriter och dom får definitivt sin plats på soffbordet så att besökare också kan få dra på smilbanden lite - ett perfekt sätt att bryta isen när det gäller folk som man kanske inte känner. För det går ju bara inte hålla sig allvarlig när man läser sånt här.



Böckerna finns att köpa hos t ex

Adlibris

Vän av ordning   Den som inte tar bort luddet ska dö!     Det här var ju tråkigt!

Bokia

Vän av ordning   Den som inte tar bort luddet ska dö!     Det här var ju tråkigt!

Bokus

Vän av ordning   Den som inte tar bort luddet ska dö!     Det här var ju tråkigt!

CDON

Vän av ordning   Den som inte tar bort luddet ska dö!     Det här var ju tråkigt!

Ginza

Vän av ordning   Den som inte tar bort luddet ska dö!     Det här var ju tråkigt!

Sammanfattning - Barkhetrilogin

Barkhetrilogin av Bodil Mårtensson

Historia var mitt absolut sämsta ämne i skolan, troligtvis eftersom jag tyckte att det var helt otroligt tråkigt och för att jag inte på något sätt kunde hålla årtal i huvudet. Men genom att läsa historiska romaner så lär jag mig lite i alla fall.
Skåne är en del av Sverige som jag inte vet så mycket om trots att jag har bekanta där så det var intressant att få läsa lite om tiden då Skåne var danskt.

Bodil Mårtensson var en helt ny bekantskap för mig när jag började läsa Barkhe-trilogin, men jag har sedan dess fått reda på att hon också skrivit deckare som jag nu blivit nyfiken på och måste prova att läsa.

 Det är lätt att lära känna huvudpersonerna och, som sagt, mina favoriter är Hanna, Magde och Lars.

Jag hade föredragit faktiskt att få veta om bakgrunden till Valdemarskorset tidigare i trilogin, kanske t o m redan i första boken. För mig hade det nog ökat på spänningen lite. Men det är ju klart, det hade kanske stört "den röda tråden" lite och gjort att en tredje del inte skulle varit så självklar.

Böckerna om Frans Barkhe och hans familj är spännande och intressanta och jag vet nu betydligt mer om Skåne och Skånes historia än vad jag visste innan. Och jag har lärt mig det på ett mycket trevligt sätt.

Jag tyckte om Barkhe-trilogin och hoppas att Bodil Mårtensson i framtiden kommer att skriva fler historiska romaner!

Legenden om Barkhe

Mina recensioner av de tre delarna:

Barkhes döttrar

Barkhes son

                                    Barkhes kors

Sammanfattning - Åttio dagar

Sammanfattning 80 dagar-trilogin

En sak som jag verkligen gillar med 80 dagar-serien är att det märks att man där först skrivit en berättelse och sen lagt till erotiken där den passar in, istället för att som jag tycker det känns som i Femtio nyanser, först  fixat de sexet och sen knåpat ihop en berättelse som ska få erotikscenerna att hänga ihop. Och jag gillar också huvudpersonerna, Summer och Dominik,  i 80 dagar-serien, och man lär känna dem ganska väl. Faktiskt t o m så väl att när man kommer till 80 dagar röd så kan man nästan gissa sig till deras reaktioner i olika situationer.  Nånting annat positivt är att Summer inte är bara ett viljelöst våp utan hon tar sina egna beslut om sitt liv, att sen vissa beslut inte är så välgenomtänkta är en annan sak, men det är ändå hon som tar beslutet och står för det. Hon bejakar sin egen sexualitet och tar för sig utan att skämmas.

Överhuvudtaget gillar jag 80 dagar-serien mycket mer än Femtio nyanser, vilket gör att jag faktiskt ogillar jämförelsen med Femtio nyanser ("Du som gillade Femtio nyanser kommer att älska..." som finns t o m på omslaget av böckerna.
Nu läste jag i sista boken om Summer och Dominik  att serien inte slutar med 80 dagar röd utan det kommer  också att komma  en 80 dagar orange och en 80 dagar vit  och dem  vill definitivt läsa när de väl kommer ut.

Mina recensioner av trilogin om Summer och Dominik

Åttio dagar gul
Åttio dagar blå
Åttio dagar röd

Sammanfattning trilogin om Victoria Bergmans svaghet

Sammanfattning trilogin om Victoria Bergmans svaghet av Eriksson & Axlander Sundquist

Jag hade höga förhoppningar inför trilogin i o m att ganska många pratat så positivt om den och i o m att den psykologiska aspekten intresserade mig.
Första delen, Kråkflickan, blev en glad överraskning, den kändes som nånting nytt på den svenska deckarhimlen. Handlingen var lite lagom ovanlig och tempot ganska högt. I andra delen, Hungerelden, gick det sen betydligt lugnare och den kändes lite som en transportsträcka mot tredje och avslutande delen. Tredje delen, Pythians anvisningar, gick ända från början i rasande tempo och nu skulle man få svar på alla frågor och få en avslutning på det hela.
Tyvärr måste jag säga att jag nog går mot strömmen när det gäller den här trilogin, sammanfattningsvis är jag inte speciellt imponerad. Det känns som att författarna desperat kastat in allt dom kunnat komma på för att få till något annorlunda. Det bli lite för mycket av det goda när man lyckas klämma in  t ex

- multipel personlighetsstörning
- incest
- barnporr
- traficking
- sekter
- mord
- otrohet och skillsmässa
- homosexualitet
- judeförföljelser
- seriemördare
osv osv

i en och samma berättelse. För mig tappar berättelsen då i trovärdighet, man bara nuddar vid varje sak och går inte in närmare på någonting.
Jag är inte heller speciellt förtjust i någon av huvudpersonerna - Jeanette är alltför mesig och Sofia/Victoria får jag inget grepp om. Madeleine dyker upp lite för sent för att man ska ha en chans att lära känna henne ordentligt, så henne hinner man inte riktigt få någon uppfattning om.

Upplösningen är jag också inte så lite besviken på. Det blir en känsla av att man helt plötsligt kommit på att nu måste man få till ett slut och då slänger man in ännu nånting till (Babij Jar). Tyvärr blir inte effekten riktigt det jag tror man var ute efter utan det blir mer ett "...jaha...".

Men trilogin är definitivt värd att läsas, trots att jag är tveksam till vissa aspekter så satt ju även jag som klistrad vid böckerna när jag läste.

Mina recensioner av de tre delarna

Kråkflickan
Hungerelden
Pythians anvisningar

Sammanfattning Utvandrarserien

Jag läste första boken Utvandrarna för länge sen när jag gick i skolan. Tanken var sen att jag skulle läsa dom andra delarna i serien också, men det blev aldrig av. Så nu när jag såg att Bonniers skulle ge ut den i pocketformat så kändes det att nu var det äntligen dags att ta tag i det hela och läsa hela serien.På något sätt känns det ju att det ingår i allmänbildningen att ha läst Mobergs Utvandrarserie.

Omslagen till böckerna är jättesnygga och det var faktiskt först och främst omslagen som gjorde att jag fick upp ögonen för den här nyutgåvan. En rolig liten detalj är att omslagsbilden fortsätter på insidan av omslaget och där får man se baksidan av broderiet. Formgivare och brodös är Karin Holmberg.

Böckerna är oerhört lättlästa och själva berättelsen är ju sådan att man hela tiden drivs att läsa vidare för att få veta mer. Jag tror att dom flesta är, sedan Troells film, bekanta med karaktärerna i boken och Max von Sydow kommer nog alltid vara Karl Oskar och Liv Ullman Kristina för mig.

Jag läste Väinö Linnas 'Här under polstjärnan'-serien för inte så länge sen och det är rätt så intressant att se hur mycket gemensamt dessa böcker har även om det egentligen inte alls handlar om samma sak eller ens om samma land.  Och båda författarna har skrivit lite av nationalepos och bådas böcker är väldigt lättlästa. Moberg skriver sin Utvandrarserie under åren 1949-1959 och Linna sin 1959-1962.

Jag är glad att jag äntligen tog tag i det här och läste hela serien. Nu ska de här böckerna upp i hyllan och där stannar dem tills jag ska läsa om dem (i vår bokhylla stannar bara böcker vi kan tänka oss att läsa om) för serien är definitivt värd att läsas om och om igen.
Jag har fått tips här på bloggen om att det finns en slags fristående fortsättning som heter 'Din stund på jorden' så nu måste jag se till att skaffa och läsa den också.

Mina recensioner av de 4 böckerna i Utvandrarserien

Utvandrarna
Invandrarna
Nybyggarna
Sista brevet till Sverige

Sammanfattning - Här under polstjärnan

Här under polstjärnan-trilogin av Väinö Linna

Jag har så svårt att med ord sammanfatta min läsupplevelse av den här trilogin - inte för att det på något sätt skulle vara oklart för mig utan för att det är så otroligt mycket känslor med i spelet. Linnas beskrivning av Pentinkulma-borna i allmänhet och familjen Koskela i synnerhet gör att jag förflyttas i tid och plats till Pentinkulma i tiden 1900-talets början till mitten och jag lever med i deras sorger och glädjeämnen. Det här är böckerna som jag återkommer till gång på gång oavsett hur många andra bra böcker jag läser - det är mina rötter det handlar om och när jag läser så minns jag samtidigt alla dom berättelserna farfar/farmor och morfar/mormor berättade när jag var liten. Och jag känner igen så mycket annat också i böckerna, t ex hur man uppfostrades. Även män i min generation uppfostrades till att "det var skamligt att klaga, det var skamligt att gråta, det var skamligt att be äldre folk om hjälp, det var skamligt att bli trött och överhuvudtaget att visa känslor och inte bära sig manligt åt" och i jämställdhetens tecken uppfostrades även jag på samma sätt trots att jag är kvinna. Linna har verkligen lyckats beskriva den finska folksjälen i berättelsen om Pentinkulma och familjen Koskela.

Men, man behöver inte vara finne eller 50+ för att uppskatta den här trilogin - alla borde läsa den! Det här är den ultimata läsupplevelsen.

Här under polstjärnan består av (titeln är länkad till recensionen)

Högt under Saarijärvis moar
Upp, trälar!
Söner av ett folk

 Och jag kom precis på att jag lyckades få in omläsningen vid en perfekt tidpunkt. Jag blev klar med trilogin på Finlands nationaldag den 6 december, bättre tajming kan man nog inte få.