"Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer att klara mig den här gången. Det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Det här är mina känslor när de osar, fräser och dundrar inom mig.
Kristian Gidlund, journalist och trummis i gruppen Sugarplum Fairy, avled den 17:e september, 29 år gammal.
Drygt två år tidigare hade han fått sin först cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta cancern. Han började skriva en blogg "I kroppen min". Bloggen fick enorm genomslagskraft - miljontals människor upptäckte Kristians starka, nakna, vackra texter. Texter som träffar rakt i hjärtat
-----------------------------------------
Att 329 sidor ska ta så lång tid att läsa...men inte för att boken på något sätt skulle vara svårläst, utan för att den är så tung att läsa. Jag var väldigt tveksam redan från början om jag skulle orka läsa den här boken och om jag skulle klara av att läsa hela boken. Och jag hade rätt, den var enormt tung att läsa, det blev mycket tankar och funderingar under läsningen, och det var tungt, mycket tungt.
Tillbaka kom också minnena från min egen feldiagnosticering - alla de där tankarna som jag till viss del känner igen i Gidlunds funderingar. Att läsa I kroppen min var som att ha en så enorm tyngd på sig att man knappt kan andas. Strupen snörs samman och jag var tvungen att gå ifrån boken emellanåt (vilket inte sker speciellt ofta) för at orka fortsätta.
Jag önskar så att jag kunde lägga den här boken bland mina favoriter för att den berör mig så djupt. Men nej, där hamnar den inte. Mitt medvetna val är att böcker som läggs upp bland favoriterna är böcker som berör mig, men oftast på ett positivt sätt, böcker som gör mig glad, välskrivna böcker som ger mig nånting och böcker som jag kan tänka mig att läsa om igen. I kroppen min är välskriven, visst, och att den berör är väl det minsta man kan säga. Men samtidigt gör den mig så ledsen att jag aldrig kan tycka att den är en favorit och faktiskt, jag kommer aldrig att orka rent psykiskt, läsa om den.
Ändå tycker jag att det är en viktig bok att läsa, i alla fall en gång. Det är en berättelse om resan som har ett givet slut, det svåraste slutet av alla: döden.
I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början finns at köpa hos t ex
Det är verkligen en viktig bok att läsa, inte minst för att påminna sig själv om att aldrig ta livet för givet. Jag har precis läst ut Vägsjäl av Kristian Gidlund och den är lika tung den, speciellt när man då vet utgången. När jag läste den här boken fanns fortfarande hoppet.
SvaraRaderaDet är verkligen en viktig bok att läsa, men oj vad tung den var...
Radera