Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink"En kall februarimorgon 1939 står sextio barn på en tågstation i Wien. De ska räddas från nazisternas förföljelse - till Sverige och friheten. Bland dem finns Otto, tretton år, enda barnet till journalisten Josef och Elise. Hans föräldrar försöker överleva i nazisternas Wien och beslutar sig för att skriva ett brev om dagen till sonen, tills de återförenas...
I Sverige blir Otto dräng, och går från gård till gård. När han är sjutton kommer han till godsherre Kamprad i Småland. Familjen tar emot den judiske flyktingen, trots att de håller på "farbror Hitler". Sonen i familjen, Ingvar, och Otto blir vänner, och Otto blir en av de först anställda i hans företag, IKEA."
--------------------------------------------
Jag visste ju att Sveriges neutralitetspolitik under 2:a världskriget inte riktigt var så neutralt som ordet antyder, men att det var såhär illa hade jag faktiskt ingen aning om. Men man förstår ju att det hellre talas om "de vita bussarna" än att man agerade på det här sättet, för det här är ju faktiskt pinsamt för ett land som Sverige.
I o m att berättelsen vilar på verklig grund i o m att Åsbrink baserat det hela på de 500 breven som Otto och familjen skickade till varandra (eller egentligen mest familjens brev till Otto) så blir det hela mer personligt och jag känner mig faktiskt mer engagerad i händelserna och i Ottos liv.
Jag kan bara spekulera i hur hemskt det måste ha varit för Ottos familj att behöva skicka iväg sitt barn till ett annat land och hur traumatiskt det hela var för Otto.
Det jag saknar lite är mer om Ottos liv efter ungdomsåren. Det står ju lite men jag skulle definitivt ha velat veta mer.
Sen är jag lite tveksam till att Åsbrink tagit med Kamprad i boken. Visst är hans del nånting som ger ännu mer info om hur utbredda nazistsympatierna i Sverige på den tiden var, och det är intressant hur motsägelsefullt det är att Kamprad och Otto, trots Kamprads åsikter, blir vänner, men det känns lite som att Kamprad kommit med mer för att sälja boken än för att han egentligen hade så stor del i Ottos liv.
Och i Wienerwald står träden kvar finns att köpa hos t ex
Adlibris (e-bok)
Bokus (inbunden)
CDON
Ginza (inbunden)
I o m att berättelsen vilar på verklig grund i o m att Åsbrink baserat det hela på de 500 breven som Otto och familjen skickade till varandra (eller egentligen mest familjens brev till Otto) så blir det hela mer personligt och jag känner mig faktiskt mer engagerad i händelserna och i Ottos liv.
Jag kan bara spekulera i hur hemskt det måste ha varit för Ottos familj att behöva skicka iväg sitt barn till ett annat land och hur traumatiskt det hela var för Otto.
Det jag saknar lite är mer om Ottos liv efter ungdomsåren. Det står ju lite men jag skulle definitivt ha velat veta mer.
Sen är jag lite tveksam till att Åsbrink tagit med Kamprad i boken. Visst är hans del nånting som ger ännu mer info om hur utbredda nazistsympatierna i Sverige på den tiden var, och det är intressant hur motsägelsefullt det är att Kamprad och Otto, trots Kamprads åsikter, blir vänner, men det känns lite som att Kamprad kommit med mer för att sälja boken än för att han egentligen hade så stor del i Ottos liv.
Och i Wienerwald står träden kvar finns att köpa hos t ex
Adlibris (e-bok)
Bokus (inbunden)
CDON
Ginza (inbunden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar