En smakebit på søndag 2014-11-09

Söndag morgon och då är det dags att börja dagen med att delta i En smakebit på søndag som Flukten fra virkeligheten håller.  Ute är det disigt och inte alltför varmt så någon längre utevistelse blir det inte idag. Det som jag istället ska göra idag är att förbereda för några föreläsningar på en skola och så ska jag boka övernattning i Göteborg, dit vi ska i slutet på veckan på en liten "minisemester" . Ska bli så skönt att bara komma iväg några dagar, träffa vänner och bara ta det lugnt.



Idag valde jag att ta smakbiten från min "sovrumsbok" eftersom jag precis börjat på en ny i köket och den har jag inte hunnit riktigt komma in i . Så smakbiten kommer från sid 88 i Anarki och gamla hundar av Colin Cotterill



"Eftersom Pakse var en stad som hade byggts av girighet var det aldrig sannolikt att det skulle bli en plats som folk besökte för nöjets skull. Det fanns inget ståtligt eller spektakulärt att ha på vykort eller imponera på vänner med. Inte ens den landsförvisade regentens fula, ofullbordade palats förtjänade att fotograferas. Regeringsbyggnaderna var praktiska, enkla och byggda för att man skulle kunna se ut från dem. Till och med templen var bleka, färska kopior av sina systrar i norr. Vägarna bestod av gul lera, och de få växter som hade överlevt byggnadsarbetet var kamouflerade av smuts. Om Luang Prabang, huvudstaden i norr, var juvelen i den indokinesiska kronan var Pakse sätet för de kungliga kalsongerna."

Matmässan Mitt kök

Idag besökte vi alltså matmässan Mitt kök i Stockholm och jag var ju beredd på att komma hem med i alla fall en kokbok. Men det märkliga var att vi inte kom hem med en enda kokbok, däremot fick vi9 med oss tre skönlitterära böcker. Det är som förgjort, oavsett vart jag går så kommer jag hem med fler böcker att läsa. Det vi fick med oss idag var

Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson

Onda flickor av Alex Marwood

Gone Girl av Gillian Flynn

I och för sig ska jag väl inte klaga i o m att alla tre är böcker som jag velat läsa, men det börjar kännas lite kusligt att oavsett vilket evenemang jag besöker så kommer jag hem med ännu fler böcker att läsa...

Bokbloggsjerka 7-10 november

Idag är jag uppe relativt tidigt eftersom vi ska på matmässan Mitt kök i Stockholm. Men innan vi åker ska min man besöka vårdcentralen och då passar jag på att delta i Annikas Bokbloggsjerka under tiden jag väntar på att han kommer tillbaka från vårdcentralen.
Den här veckan frågar Annika



Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?

--------------------------

Ojojoj, det här är en sån där fråga som egentligen är jättesvår att svara på för mig. Jag brukar inte ha någon julklappslista eftersom vi vanligtvis gör så att vi köper en stor present åt oss båda till hemmet och så köper vi någon personlig present och oftast är man då själv med och väljer ut sin egen present så det blir rätt. Och det resulterar ju i att även om det är vissa böcker jag vill ha så kan det komma nånting annat i vägen som just då känns så intressant att jag köper den istället.

Men några som jag skulle vilja ha är














Evighetens rand av Ken Follett Sista delen i Folletts trilogi som jag ju måste läsa eftersom jag läst både del 1 och 2





Själlös, Chanslös och Hemlös av Gail Carriger

 

Gökens rop och Silkesmasken av Robert Galbraith


 

Inget att avundas av Barbara Demick Fick ett tips om denna nyligen och den verkar väldigt intressant.

Och listan skulle nog kunna göras hur lång som helst redan nu, men vi får väl se vad som intresserar mig sen när det väl är dags att köpa julklappsböckerna.

Dagens citat

Dödens klackar

Titel: Dödens klackar
Författare: Rebecca Chance
Format: Danskt band
Antal sidor: 415
Förlag: EA Förlag

"Ena dagen hyllas de som stjärnor, för att i nästa ögonblick föraktas och vara slut i branschen. Det är bara de starkaste och mest hänsynslösa som lyckas hålla sig kvar på toppen...

Jodie Raeburn är en ung arbetarklasstjej från förorten som drömmer om storstadslivet på Manhattan. Hon är beredd att göra vad som helst för att bli chefredaktör på en av de största modetidningarna - byta namn, ändra sitt utseende och till och med svälta sig halvt till döds. Med envishet och talang klättrar hon uppåt på karriärstegen.

Jodies stora förebild är den hänsynslösa Victoria Glossop, chefredaktör på modetidningen Style Magazine. Victoria är äregirig och låter inget hindra henne på vägen til sitt eget mål. De som står i hennes väg får flytta på sig. Men hon har inte räknat med att en karismatisk främling ska dyka upp i hennes liv och få henne att fullständigt ge sig hän åt passionen. Men är hon beredd att offra allt hon satsat?

Jacob Dupleix, ägaren till Style Magazine och en av de mäktigaste männen i New York och London, är van att kontrollera allt och alla. När Victoria ber att få bli chefredaktör i New York ger han efter - utan att ana att det kan innebära undergången för hans 8imperium.

De inblandade sveps in i en maktkamp utan like. Vem som kommer att gå segrande ur striden vet ingen förrän det är för sent..."

-----------------------------------------

Äntligen kom nästa bok av en av mina absoluta favoritförfattare, Rebecca Chance. Jag älskade hennes tidigare böcker, Svarta änglar och Falska kvinnor, och jag blev inte besviken nu heller.

En av de saker som slår mig när jag läser Dödens klackar är att den inte bara innehåller alla de ingredienser som alla Chances böcker hittills har innehållit, dvs en medryckande berättelse, humor, glitter och glamour utan det finns en ingrediens till, skarp kritik. Det går inte att undvika att märka hur illa författaren tycker om utseende- och vikthysterin inom modeindustrin. Hennes skarpa och bitvis rent av grymma beskrivningar av både utseendet och beteendet hos halvt utsvultna människor inom modetidningsindustrin liknar ingenting jag hittills läst och när jag satte ut en liten smakbit ur en sådan beskrivning, så fanns det folk som t o m blev illa berörda, så skarpt tydliga är hennes beskrivningar.

Det finns vissa likheter med Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger, främst i persongalleriet, men jag tycker nog att Dödens klackar är så mycket bättre än Weisbergers bok. Victoria Glossop i Dödens klackar vinner med lätthet över Miranda Priestley i Djävulen bär Prada i jävlighet.

Den manliga huvudpersonen, Jacob Dupleix, är inte heller en positiv upplevelse. Visst, han är snygg och rik och i viss mån trevlig, men han är också gubbsjuk, kontrollfreak och sjukligt fixerad vid kvinnors vikt och utseende.

Nu låter det som om det inte fanns någon karaktär överhuvudtaget som man kan gilla, men det finns det. Jodie är en "vanlig" människa som dras med i hela ruljangsen pga sin egen osäkerhet och det är lätt att leva sig in i hur hon känner sig och varför  hon gör som hon gör.

Och att sen slutet är väldigt oförutsägbart var riktigt kul, det var verkligen inte något jag hade väntat mig.

Även om jag gillar alla de böcker av Rebecca Chance jag hittills läst så tycker jag att Dödens klackar är den absolut bästa! Den åker in direkt på Årets favoriter! Läs Dödens klackar!
Och nu är det bara för mig att börja tråna efter nästa bok av Rebecca Chance! Hoppas jag inte behöver vänta alltför länge!

Läs mer om Rebecca Chance och hennes böcker på hennes författarsida

Tack EA Förlag för rec.exet!

Dödens klackar finns att köpa hos t ex

Adlibris
Bokus
CDON

Omslagsonsdag #65 - Skola

Temat i den här veckans Omslagsonsdag är skola och det visade sig vara ett fruktansvärt svårt tema. Vid första genomgången av mina lästa böcker så hittade jag faktiskt inte ett enda omslag som på något sätt kunde förknippas med skola, men när jag gick igenom omslagen engång till och lite noggrannare så hittade jag i alla fall ett

Så det finns inte många att välja mellan när man ska ta ut sin favorit...

Får hoppas att nästa veckas tema blir något lite lättare.

Inkräktaren

Titel: Inkräktaren
Författare: Håkan Östlundh
Format: Pocket
Antal sidor: 460
Förlag: Månpocket

"Familjefoton med utstuckna ögon. Skrämmande brev utan avsändare. På kort tid drabbas fåröborna Henrik Kjellannder, Malin Andersson och deras två små barn av en rad hot. Vem vill göra dem illa?
Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen tar saken på största allvar, men kan inte utesluta att alltihop är ett osmakligt skämt. När hoten trappas upp och parets dotter försvinner skingras alla tvivel. Det här är på allvar. Dessutom är det bara början...

Medan höstmörkret djupnar håller någon ögonen på familjen och bidar sin tid - väntar på rätt tillfälle att göra upp räkningen."

-----------------------------------------

Inkräktaren är femte delen i Östlundhs serie om Fredrik Broman och det här är en av de ytterst få serier, längre än en trilogi, som jag följer.

En av orsakerna till att jag orkat följa den här serien är att handlingen mer fokuserar på brottet och uppklarnandet av det istället för polisernas privatliv som tyvärr ofta blir det centrala i svenska kriminalromaner.

En annan orsak är att Östlundh lyckats skapa en alltigenom trovärdig karaktär i Fredrik Broman - han är ingen superhjälte men inte heller en nergången alkoholist utan han är nästan irriterande vanlig "normalsvensson", dvs egentligen inte spännande alls. Men det är kanske just det som lockar mig - hans reaktioner och agerande blir så mycket verkligare och trovärdigare just för att han är så vanlig.

Inkräktaren är hittills den av böckerna som jag tycker är kusligast och den där händelsekedjan innehåller element som nog de flesta tycker är både obehagliga och smått skrämmande. Och när allt sker på hösten då det börjar mörkna och semestergästerna lämnar Gotland så blir det riktigt spännande.

Inkräktaren är den bästa i serien hittills tycker jag, men vi får väl se om någon av de efterföljande böckerna är lika bra eller kanske t o m bättre. Del sex väntar nu i bokhyllan och sen återstår för mig att skaffa sista delen, nr sju, också.

Inkräktaren finns att köpa hos t ex

Adlibris
Bokus
CDON