Bokbloggsjerka 4-7 april

Det är fredag och dags att delta i Annikas bokbloggsjerka. Den här gången ställer Annika frågan

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?
--------------------------

Deckare har väl, rent historiskt sett, alltid ansetts som lite "sämre" litteratur av någon anledning. Det tror jag beror mest på att den genren är så tillgänglig för så många människor. "Bra" litteratur ska vara tungt och så otillgängligt att bara ett fåtal klarar av att krångla sig igenom böckerna."Bra" litteratur ska vara förbehållet "eliten". Och den uppdelningen är något jag överhuvudtaget inte förstår mig på. För mig känns det som att det borde vara tvärtom, litteratur som många kan ta till sig är väl bättre än litteratur som bara är unnad ett fåtal människor?

Jag har själv läst och läser mycket och många deckare, har t o m haft en period då jag nästan enbart läste deckare. Numera är det den genren som är självklar när det gäller "sängbok", dvs de böcker jag läser när jag lagt mig, då är det en deckare som gäller. Och bland deckarna finns både bra och dåligt, precis som inom de flesta genréer, det finns en massa skräp men det finns också de där guldkornen som dyker upp då och då. För nu ska man inte stirra sig blind på att det är en genré som rent historiskt ansetts som mindre bra, skräp finns inom de flesta genréer.
Problemen när det gäller deckare är väl att det är genrén där marknadskrafterna verkligen styr och det är nog mycket därför som det pyttsas ut så mycket skräp också. Deckare är något som är lätt att sälja till både de som läser ett par böcker och de som konsumerar massor med böcker per år. Och nivån på innehållet påverkas nog mycket av att varenda kotte numera envist ska skriva en deckare. Om en kändis  kommer på att hen vill skriva en bok så naturligtvis ska de ge sig i kast med en deckare, vare sig de klarar det eller inte.... Att det sedan finns de som skriver verkligen bra deckare kommer i skymundan när de omges av dussintals med deckare som egentligen skulle kunna användas som brasved.
Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om mina tankar och funderingar kring deckare (för jag har funderat mycket på detta i o m att några av mina första "förbjudna" litteraturupplevelser var just med deckare).

Dålig korrekturläsning är ingenting som rakt av stör mig när jag läser. Snarare kan det ibland ge mig lite extra krydda åt läsningen. Bästa exemplet är nog en bok (och jag tänker inte avslöja vilken bok det handlar om) som jag läste för ett bra tag sen, som var så dåligt korrekturläst att jag faktiskt skrattade tills jag fick hicka. Det som kan irritera är de böcker som ligger någonstans precis på gränsen mellan OK och dålig, för där är det svårare att hitta något positivt med den dåliga korrekturläsningen. En riktigt, riktigt dåligt korrekturläst bok däremot förvandlas ofta till något som den troligtvis inte var avsedd att vara, dvs humor.  Återigen en fråga som jag kunde skriva en avhandling om och där jag måste sätta punkt innan jag kommer igång riktigt på allvar.