Niceville av Kathryn Stockett"När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta kvinnorna har förnedrats och diskrimenats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid."
------------------------------------------------------
Av någon anledning blir jag ofta smått misstänksam mot böcker som alla säger är fruktansvärt bra. Kanske har jag blivit besviken alltför många gånger. Men den här gången blev jag inte besviken! Jag fastnade helt och hållet från första sidan och kunde bara inte släppa boken innan jag läst klart sista ordet på sista sidan. Och det innefattar både författarens tack till dem som medverkat för att få boken klar och författarens eget efterord, dvs jag var helt enkelt tvungen att läsa vartenda ord i hela boken. Kathryn Stockett har verkligen lyckats förmedla känslan av hur det var i amerikanska södern på 60-talet. Personbeskrivningarna är så underbara att det är nästan som att se på film när man läser boken - man kan se varje människa framför sig. Jag sitter och tycker synd om Celia och jag sitter och småflinar åt Minny och hennes oförmåga att "veta sin plats". Jag njöt hela boken igenom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar