Omslagsonsdag #14 - Moln

I Omslagsonsdag #14 vill Bokpotaten att vi visar upp omslag med moln. Och jag blev faktiskt nästan chockad över hur mycket moln jag hade på mina omslag. Det var faktist så många molnomslag att jag bara tog med de första 18 eftersom det hela tiden dök upp fler moln när jag kikade runt i bokhyllorna

Jag börjar ju undra om jag omedvetet väljer en bok om det finns moln på omslaget... Vad har moln för symbolisk betydelse?

Min favorit är Himmel över Everest. Vilken är din favorit?

TÄVLING!

DET ÄR DAGS IGEN FÖR TÄVLING/UTLOTTNING!

Den här gången lottar jag ut Svarta Änglar av Rebecca Chance

Man kan samla ihop tre lotter i tävlingen/utlottningen enl följande

1. Tipsa om tävlingen på din blogg och anmäl dig i en kommentar här, så får du en lott 

2. "Följ" bloggen så får du en lott till. 

3. Ge mig ett tips på en bra bok i din favoritgenre så får du en tredje lott.

Tävlingen avslutas den 23 oktober kl 23.59.

LYCKA TILL!

  

Jungfrustenen

Jungfrustenen av Michael Mortimer

"År 1769 gör Linnés lärjunge Daniel Solander ett märkligt fynd på Nya Zeeland: en sten med så förunderliga egenskaper att den måste gömmas undan.

Mer än två hundra år efter Solanders död, på Nobeldagen, får studenten Ida Nordlund ett mystiskt samtal från sin mormor Alma. Hon ber Ida kontakta Nobelpristagaren Anatolij Lobov för att ta hand om en ask med ett gåtfullt innehåll. Men något ohyggligt inträffar. Ida inser snart att många vill åt asken. Hon måste fly Stockholm."

---------------------------------------------

Det går i rasande fart ända från första sidan och jag fastnar direkt! Och sträckläser boken, 500 sidor känns som ingenting, för varje sida jag läser måste jag bara läsa nästa också för att få veta vad som händer.  Det finns så mycket i den här boken jag gillar att det t o m är svårt att räkna upp allt - det populärvetenskapliga inslaget, faktasidorna om de historiska personer som ingår i handlingen, det svindlande tempot i berättelsen och mycket, mycket mer. Och det faktum att min fantasi får vingar när jag läser boken.

En liten rolig detalj i slutet som fastnar - jag har faktiskt besökt ett ställe i Finland där gränsen går mitt i en sjö. Om det inslaget i boken har kommit till för att författaren också besökt det stället eller om detta bara är ett sammanträffande vet jag ju inte, men det var kul att läsa det avsnittet och minnas hur det såg ut där och titta på fotografierna därifrån.
.
Det är, som sagt, mycket som händer och man får egentligen inga svar ännu, utan nu är det bara att vänta på nästa del för att kanske få svar på några av frågorna - och det är ju ett smart sätt att se till läsaren fortsätter att läsa resten av serien.

Micharl Mortimer är en pseudonym och jag kan tänka mig att många kommer att spekulera i vem som döljer sig bakom det namnet. Vill man veta mer så finns det en intervju med hen här . Men uppriktigt sagt så struntar jag fullständigt i vem Michael Mortimer egentligen är, så länge hen fortsätter att skriva på det här sättet i de kommande böckerna.Jungfrustenen är ju del ett i en planerad serie på sex böcker och jag vet redan nu att jag bara måste läsa alla delarna.

Stort tack till Norstedts för rec.exet!


Jungfrustenen finns att köpa hos t ex

Adlibris
Bokus
CDON

Pyssel med bloggen

Nu har jag hållit på och pysslat lite med bloggen och känner mig riktigt duktig. Har lyckats med att få länkar på plats under "Läst 2013"-fliken och lägga till några nya länkar under rubriken "Mina länkar". Och så har jag reggat bloggen på ett antal blogglistor. Men jag får nog fortsätta att pyssla ett bra tag till om jag ska få ordning ordentligt på det hela...

Bokbloggsjerka 11-14 oktober

Bokbloggsjerka 11-14 oktober

I veckans jerka vill Annika veta:


Finns det någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?


Jag kan nog inte säga att jag någonsin läst om en karaktär där jag direkt kunnat utropa "Yes! Sådär är jag också!" Jag kan hålla med åsikter som någon bokkaraktär har och/eller vara positiv/negativ till någons agerande, men som person har nog bokkaraktärerna i princip alltid varit ganska så olika mig i det stora hela. Det kan nog hända att jag omedvetet väljer den typ av böcker som ger mig nånting annorlunda och nytt.

Till dess din vrede upphör

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson

" >>Luften och hans egna rörelser hade rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa.
Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i fastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut.<<

Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.
Vad är det för en gammal hemlighet de har kommit på spåren?
Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?
En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda."

-----------------------------------------------------

Jag blir mer och mer förtjust i Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson. Till dess din vrede upphör är del fyra i serien. Jag hade lite svårt att först komma in i handlingen, möjligtvis pga det övernaturliga inslaget, där ett av offrena (Wilma) visar och berättar för läsaren vad som har hänt. Men när jag väl vant mig vid det (hon dyker upp lite här och var senare också) så gick det bra ändå. Som vanligt så känner jag riktigt kylan, den isiga vinden, ser snövallarna och naturen....och det känns som att komma hem. När det sen gäller persongalleriet så börjar jag nog ljumna lite när det gäller Rebecka, just nu är hon inte speciellt intressant, tycker jag. Måns hoppas jag försvinner i nästa bok, jag föredrar definitivt Krister Eriksson som verkar trevlig och en "hyvens" karl som nog skulle passa Rebecka. Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke gillar jag fortfarande lika mycket som tidigare.

Familjen Krekula är inte alltigenom onda utan man kan faktiskt emellanåt förstå varför de handlar som de gör, och speciellt Hjalmar tycker jag bara synd om. Och det här är nånting som jag speciellt gillar i Larssons böcker, de goda och de onda beskrivs inte som ytterligheter utan alla är bara mänskliga och beter sig som människor gör, både på gott och ont.

Nu har jag kvar Till offer åt Molok i bokhyllan och känner att jag nog snart måste läsa den också.

Till dess din vrede upphör finns att köpa hos t ex

Adlibris
Bokus
CDON
Ginza

Omslagsonsdag #13 - Gult

Omslagsonsdag #13 - Gult

I Omslagsonsdag #13 vill Bokpotaten att vi visar upp omslag i gult. Så här kommer mina

 

Den jag gillar mest är Guide to Goldmarks of the World. Vilken gillar du?