fredag 15 juni 2012

Venuskastet

Venuskastet av Steven Saylor

En kylslagen januarikväll år 56 f.Kr. kommer två förklädda främlingar till privatdetektiven Gordianus hem i Rom. Den ene av dem, den egyptiske ambassadören och filosofen Dio, ber om något Gordianus inte kan ge honom: hjälp att överleva. Innan natten är över är han brutalt knivmördad.
Tyngd av skuldkänslor beslutar sig Gordianus för att hitta mördaren. Snart finner han sig indragen i en härva av perversioner och svek där den förföriska och skandalomsusade Clodia är spindeln i nätet. Ju djupare Gordianus gräver i fallet desto tydligare blir det att inget är va det verkar vara; inte de bevis han finner, inte den misstänkte han skickar till rätten, inte ens sanningen bakom Dios gåtfulla öde.

--------------------------------------------------------------------------

Det här är första gången jag läser något av Steven Saylor och jag blev faktiskt angenämt överraskad. Boken baseras på ett av Ciceros försvarstal och det finns verkliga personer och händelser med i handlingen vilket gör det hela än mer intressant. Själva mordgåtan är spännande och får en överraskande upplösning. Person- och miljöbeskrivningarna är så bra gjorda att man förflyttas faktiskt till antikens Rom. Det är väldigt få "blandningar" av den här typen(deckare+historia) som fungerar så här bra. Rekommenderas både till den deckarintresserade och till dom som är intresserade av historia.


Köp boken hos Bokus


torsdag 14 juni 2012

Mordet i Eiffeltornet

Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner

"Paris 1889. Den exotiska världsutställningen får staden att sjuda av liv och allas blickar är vända mot det glittrande nya Eiffeltornet. Just där, i folkvimlet på första våningen, faller en kvinna ihop och dör. Polisen misstänker att hon fått ett ödesdigert bistick men den unge bokhandlaren Victor Legris anar att dödsfallet döljer en mörkare sanning.


Den både skarpa och lätt förvirrade bokhandlaren dras in i en tät väv av misstankar, missförstånd och fler mord. Under några heta parisiska sommardagar blir gränsen mellan vän och fiende otydlig och han upptäcker att han vare sig kan lita på sin förtrogne kollega och ställföreträdande far Kenji eller sin nyfunna, charmerande konstnärsväninna Tasja. För Victor blir det en kamp med motstridiga känslor och mot klockan som obönhörligen tickar mot den tidpunkt då mördaren sticker till igen." 

--------------------------------------------------------------

En riktig mysdeckare! En deckare som inte är blodig utan lite mer i Agatha Christies anda. Och en lite osannolik "detektiv" som nystar upp hur, när och vem. Personbeskrivningarna är jag inte riktigt nöjd med, dom känns lite tunna, men vi får väl se om dom blivit bättre i nästa bok om Victor Legris. Intrigen är tyvärr också lite tunn och själva "detektivarbetet" lyser med sin frånvaro, offren trillar av pinn åt höger och vänster medans Victor flåsar runt Paris. Jag hade också väntat mig att man skulle få veta mer om själva bokhandeln, men icke. Ett plus i kanten dock för efterordet om världsutställningen och sekelskiftets Paris.
Jag tycker om såna här "deckare" som inte bara är blod och våld utan som också innehåller lite mer, t ex historia, konst osv men blev ändå lite besviken på just den här boken. Kanske jag också hade alltför höga förväntningar pga det otroligt snygga omslaget som verkligen lockade till läsning. Men som "mellanbok" fungerar den alldeles utmärkt.

Köp boken hos Bokus eller Adlibris




fredag 8 juni 2012

Dagens citat

I nästan varje bok jag läser hittar jag något som väcker funderingar och som jag så gärna vill komma ihåg länge. Tyvärr så kommer, i alla fall jag, ofta ihåg att jag läst nånting tänkvärt eller något som skulle passa att citera i vissa situationer, och jag kan ibland t o m komma ihåg vilken bok det var, men så har jag glömt själva citatet. Det är så irriterande! Så jag tänkte att det är nog lika bra att skriva upp dem här i bloggen så har jag dem samlade nånstans. Det är väl min lilla filosofiska ådra som gör sig påmind här.

Dagens citat idag blir från Venuskastet av Steven Saylor

" Är det bättre att vara älskad medan man lever och föraktad efter sin död, eller föraktad medan man lever och hyllad efter sin död?"

Nånting att verkligen fundera på tycker jag!

onsdag 6 juni 2012

Sjöglas

Sjöglas av Anita Shreve

"Efter en kort tids bekanskap gifter sig Honora en varm junidag 1929 med Sexton Beecher, en ung skrivmaskinsförsäljare. Till en början är allt en idyll men när Sexton i ett anfall av övermod satsar sin heder för att köpa det fallfärdiga hur de båda älskar vänder lyckan. Depressionen bryter ut. Sexton förlorar sitt jobb och tvingas till en tilvaro vid en av de slamrande maskinerna i samhällets textilindustri. Han förvandlas och blir en annan man än den Honora en gång lärde känna, och en stor tystnad breder ut sig mellan dem.
Samtidigt växer en arbetarkonflikt fram på fabriken. Deras hem blir en mötesplats för den nya förbjudna fackföreningen, och för lika förbjudna passioner. Ingen kan förutse katastrofen. Konflikten trappas upp, alltmedan öden tvinnas samman, obetvingligt och med förödande konsekvenser. En roman om fattiga och rika, om lojalitet och brusten tillit - lika skimrande som de glasbitar Honora samlar längs havsstranden."

----------------------------------------------------------

Jag har gillat alla dom böcker av Anita Shreve som jag läst och Sjöglas är inget undantag. Sjöglas börjar lite rörigt, tycker jag, men det blir bättre och bättre ju längre man kommer. Man blir ganska snabbt bekant med huvudpersonerna i boken och engagerar sig i deras liv. Jag tycker väldigt mycket om både Honora och McDermott, men har väldigt svårt för Sexton. Handlingen utspelar sig  på 20-30-talet i USA när depressionen bryter ut och Shreve har lyckats väldigt bra med att skildra det ur den enskilda människas synvinkel.
Trots den röriga början så fastnade jag ohjälpligt och var bara tvungen att läsa vidare.

Köp boken hos Bokus

tisdag 5 juni 2012

Nytt ord och äntligen en diagnos

Jag har lärt mig ett nytt ord idag, abibliofobi = "the morbid fear of running out of books to read", och därmed har jag äntligen fått en diagnos på min åkomma. Både mamma och min man har haft hjärtligt roligt åt mig och det faktum att när antalet olästa böcker i bokhyllan sjunker ner till nära 200 så blir det som ett tvång för mig att skaffa i alla fall några nya för att få upp antalet till en mer acceptabel nivå.  Och då är goda råd dyra - kan jag inte komma iväg till en bra loppis där jag vet att det brukar finnas böcker jag gillar så får nätbokhandel duga, även om det då kostar mångdubbelt mer att köpa där än på loppis. Och vilken lycka sen när jag sen sitter där med en hög med böcker, oavsett var dom är anskaffade, som ska föras in i listan med "olästa böcker". Mamma har för vana att kommentera mitt tvångsmässiga bokköpande med "Men när har du tänkt dig att hinna med att läsa alla? Du har ju så många böcker att du har att läsa dom närmaste 5 åren även om du inte skulle köpa en enda bok till under de åren" Ska hon säga! Hon köper väl inte riktigt lika många som jag, men nog lyckades hon släpa hem 10 böcker förra gången vi var och botaniserade i Täby. Och utöver det så läser hon ju också vissa av dom böcker som jag köpt! Så jag vet ju vem som är delansvarig i alla fall för att jag blivit smittad av abibliofobi...

söndag 3 juni 2012

Bluffen

Bluffen av Unni Drougge

"Någon försöker döda Sveriges mest bästsäljande författare med en penna på årets bokkrängarhöjdpunkt, bokmässan i Göteborg. Dekadenta, överviktiga skandaljournalisten Berit Hård råkar filma attentatet och dras in i en komplicerad härva av nertystade sanningar och offentliga lögner."

----------------------------------------------------

Jag har hittat en ny idol! Berit Hård - den feta och kåta skandaljournalisten som röker, dricker och knullar runt. Hon är bara för härlig! Stilen i boken är välbekant, rå och nästintill brutal och det är som det ska vara när man läser en bok av Unni Drougge. Det är många i mediavärlden som åker på käftsmällar här och den här gången känner man igen flertalet av dom personerna som finns i boken. Men de riktiga rallarsvingarna utdelas mot Guillou och G.W. Persson. Beskrivningen av Guillou överensstämmer ganska väl med min egen syn på honom och han har ju också sågat Bluffen på sitt vanliga överlägsna sätt. G.W. Persson däremot kommer jag nog aldrig mer kunna se på TV utan att börja flina... Bluffen är så underhållande att jag sträckläste boken. Och jag har en känsla av att Unni Drougge nog faktiskt hade skitkul när hon skrev Bluffen. Bluffen är ju den första boken i en trilogi om Berit Hård, så nu måste jag ju bara skaffa mig nästa del, Förkunnaren, också.

Köp boken på Bokus eller Adlibris 



lördag 2 juni 2012

Turkish Delight

Turkish Delight av Niclas Ericsson

"Reportern Patrik Andersson reser till Istanbul för att hjälpa sin vän Okan att skaffa fram ett hemligt dokument. Ryktet säger att detta dokument bevisar folkmordet på armenierna 1915. Ett sådant bevis vore förstås högexplosivt politiskt stoff. Samtidigt hittar polisen en rad döda kroppar och Patrik börjar ana en koppling till det saknade dokumentet.
Det är höljt i dunke vilka offren är men Patrik misstänker en mycket mörk konspiration med människohandel och prostitution där spåren leder ända till det turkiska samhällets maktelit."

-----------------------------------------------

När jag köpte den här boken var det faktiskt först och främst det faktum att handlingen utspelade sig i Istanbul som avgjorde. När jag sen började läsa den så tyckte jag att det blev än mer intressant i o m att det bland huvudkaraktärerna fanns shemales, dvs transvestiter som hunnit skaffa sig bröst (dvs var "kvinna med snabel") och som prostituerade sig för att så småningom ha råd att operera sig till kvinna helt o fullt. T o m huvudpersonen är på nåt sätt mittemellan straight och gay. Det här var nånting helt nytt kände jag. Åtminstone tills jag nyligen fick nys om en turkisk författare som nyligen kom ut med en hel serie deckare som utspelar sig inom precis den subkulturen. Frågan är väl om ägget kom före hönan eller tvärtom eller om det bara är ett kufiskt sammanträffande... Men oavsett vilket så är Turkish Delight klart läsvärd. Och jag gillar just den här tvetydigheten när det gäller huvudkaraktärernas läggning...det blir som en gissningslek där man utöver att försöka gissa sig till svaret på deckargåtan, men också försöker läsa in ifall huvudpersonen är gay eller straight eller nånting mittemellan...