Titel: Blunda hårtFörfattare: John Verdon
Format: Inbunden
Antal sidor: 526
Förlag: Forum bokförlag
"Ett påkostat utomhusbröllop får ett makabert slut. Mitt under festen hittas den unga bruden halshuggen. Utredningen leder ingen vart och brudens mor misstror polisens teorier och söker upp Dave Gurney, en av New York-polisens vassaste mordutredare som nyligen pensionerats.
Dave försöker njuta av lugnet på landsbygden, men innerst inne vantrivs han och griper genast chansen att ta sig an ett intressant fall.
När han börjar gräva i brudparets bakgrund upptäcker han en rad egendomliga omständigheter. Det handlar inte bara om mord utan om flera sadistiska brott. Under ytan döljer sig en mörk brottsintrig, som får Gurney att frukta både för sitt eget och hustruns liv."
--------------------------------------------
När jag läste Verdons första bok om Dave Gurney, Tänk på 3tt tal, fastnade jag direkt och nu när jag såg andra delen i serien på bokrean så var jag ju bara tvungen att köpa den.
Jag gillar att Verdon valt att inte gå samma väg som många andra deckarförfattare - jag är döless på mer eller mindre alkoholiserade storrökande deckare/poliser som lever i en konstant familjekris pga spånken och cigarretter. Dave Gurneys familjeliv lämnar väl inte den heller helt utan sina vägbulor men i jämförelse med många andra så tycker jag nog att det är rätt lugnt än så länge i alla fall fast Madeleine börjar väl tröttna lite på att maken tänker mer på jobbet än pägnar sig åt sköna och lugna pensionärsdagar.
Intrigen är, precis som i förra boken ganska komplicerad, men den här gången listar jag ganska snabbt ut vem som är mördaren. Det som irriterar mig är att Verdeon verkar ha fatnat för det här med spår som slutar tvärt mitt inne i en skog och en sådan upprepning stör mig rejält. Jag blev också ganska besviken på det förutsägbara slutet - har man listat ut vem som är brottslingen så är det inte så svårt att gissa hur boken skulle kunna sluta och så hoppas man att författaren hittat på något mer spännande och oförutsägbart.
Men trots mina invändningar här så gillar jag Verdons böcker (stilen påminner faktiskt lite om Jonathan Kellerman) och ska nu skaffa mig den tredje boken, Låt den onde sova, så jag får läsa den också.
Jag gillar att Verdon valt att inte gå samma väg som många andra deckarförfattare - jag är döless på mer eller mindre alkoholiserade storrökande deckare/poliser som lever i en konstant familjekris pga spånken och cigarretter. Dave Gurneys familjeliv lämnar väl inte den heller helt utan sina vägbulor men i jämförelse med många andra så tycker jag nog att det är rätt lugnt än så länge i alla fall fast Madeleine börjar väl tröttna lite på att maken tänker mer på jobbet än pägnar sig åt sköna och lugna pensionärsdagar.
Intrigen är, precis som i förra boken ganska komplicerad, men den här gången listar jag ganska snabbt ut vem som är mördaren. Det som irriterar mig är att Verdeon verkar ha fatnat för det här med spår som slutar tvärt mitt inne i en skog och en sådan upprepning stör mig rejält. Jag blev också ganska besviken på det förutsägbara slutet - har man listat ut vem som är brottslingen så är det inte så svårt att gissa hur boken skulle kunna sluta och så hoppas man att författaren hittat på något mer spännande och oförutsägbart.
Men trots mina invändningar här så gillar jag Verdons böcker (stilen påminner faktiskt lite om Jonathan Kellerman) och ska nu skaffa mig den tredje boken, Låt den onde sova, så jag får läsa den också.
Mer info om författaren och hans böcker finns på John Verdons hemsida
Jag måste på något sätt försöka klämma in första boken i läslistan... Trots att jag egentligen inte "får" köpa fler böcker i en serie innan jag läst någon del så råkade visst Blunda hårt ramla ner i min korg på bokrean :)
SvaraRaderaJag gillar ju Verdon men, som sagt, han verkar vara förtjust i spår som slutar mitt inne i en skog. Men jag tycker absolut att du ska läsa hans böcker.
RaderaTänk på 3tt tal måste jag ta och läsa, den står här hemma och väntar.. :)
SvaraRadera