Författare: Catharina Bergsten
Format: inbunden
Antal sidor: 255
Förlag: Blue Publishing
"Joar förbereds för stamcellstransplantation. Han är fem år och svårt sjuk i leukemi. När familjemedlemmarna testas för att läkarna ska kunna bedöma om någon av dem passar som donator, uppdagas det att Leo inte är biologisk far till barnet. Det blir upptakten till en traumatisk tid då Leo måste försöka hantera flera omstörtande händelser samtidigt. Dag för dag minskar dessutom möjligheterna att rädda Joars liv."
-----------------------------------
Vissa böcker berör en mer än vad man hade räknat med och Leo är definitivt en sådan bok.
Jag har inga barn själv men är det någonting som jag kan bli rosenrasande på så är det vuxna som sviker ett barn. Och sviker för mig innefattar också när de vuxna är så egoistiska att de i första hand tänker på sig själva och sina problem istället för hur barnet påverkas. Och därför blir jag också heligt förbannad på Leo - visst, jag kan förstå att det blir en chock när man får reda på att man inte är far till det barn som man trott var ens eget. Men att man ens skulle överväga att behandla barnen olika bara på grund av ev blodsband är för mig obegripligt. Har man levt med ett barn sedan hens födsel så spelar väl inte blodsbanden någon roll ! Eller gör det det? Som sagt, jag har själv inga barn, men för mig skulle sånt aldrig göra någon skillnad. Det är ungefär som om jag gjorde skillnad på mina syskonbarn och min mans syskonbarn pga släktskap... Och även om man kanske inte varit med barnet ända från början så kan inte jag se någon som helst anledning till att särbehandla på grund av ev blodsband. Det finns ju numera massor med familjer där båda från början har barn med andra än den nuvarande partnern och jag har svårt att tänka mig att det skulle fungera att då göra skillnad på barnen pga släktskap.
Jag vet ju att det finns människor som klarar av att separera på det sättet, men för mig är det nånting så förkastligt att jag knappt finner ord för min avsky. Att man blir förbannad och ledsen för att ens partner brustit i lojalitet är en sak, men att låta det hela i slutänden drabba ett barn är helt enkelt så förkastligt att jag knappt finner ord för det.
Den här boken rörde verkligen upp en massa känslor hos mig och fick mig också att fundera en massa och rannsaka också mig själv. Skulle jag någonsin kunna ens fundera på att göra skillnad på barn på grund av blodsband? Vad skulle det i sådana fall säga om mig som människa?
Tack Blue Publishing för rec.exet!
Leo finns att köpa hos t ex
Adlibris
Bokus
CDON
Väldigt intressant tema! Det där med vad som är en familj och myten om blodsbanden... det är eländiga normer som jag tror mest ställer till en massa elände.
SvaraRaderaHåller med!
RaderaMycket bra och tänkvärd bok!!
SvaraRadera