tisdag 1 mars 2016

Veckans utmaning

När jag nu ändå är i farten och håller på och skriver så tyckte jag det skulle passa bra att delta i Veckans utmaning hos Kulturkollo.

Vad är din skämskuddekultur? Vilka böcker sätter du inte upp på läst-listan eller som halvt göms i bokhyllan? Vilka TV-serier kan du absolut inte missa, men som du inte direkt pratar om när andra vill ha tips? Vilka filmer kan du inte låta bli att gilla, trots att du vet att det egentligen finns så mycket ”bättre”? Eller du kanske har en skämskudde-crush på en Hollywood-stjärna eller pop-idol? Ta chansen att befria er från tyngden av skämskudden!

------------------------

Det här blev en riktig icke-fråga för mig som jag bara blev irriterad på. När jag hade läst vad utmaningen gick ut på så var jag tvungen att ta en paus, andas djupt och låta blodtrycket jämna ut sig innan jag ens kunde tänka på att börja skriva ett svar.  Den här frågan gränsar nämligen  till mitt absoluta hatobjekt när det gäller kultur, nämligen uppdelningen i "fiiint" och "fult".

Och jag kom direkt att tänka på damen jag träffade på en loppis. Hon stod och sålde böcker och hade hela bordet fullt av böcker av Nobelpristagare. Jag kommer inte ihåg vilken bok det var som jag tog upp och frågade vad hon tyckte om den men jag tappade hakan totalt när hon svarade "Jag har inte läst någon av de här böckerna. Jag köpte dem bara för att det ser så fint ut med Nobelpristagare i bokhyllan". Det hon läste gömde hon istället i sovrummet för att besökare inte skulle få syn på de böckerna (romance, deckare osv). Jag tyckte ofantligt synd om människan för att hon skämdes för det hon egentligen tyckte om och försökte visa upp nånting finare, som hon inte var det minsta intresserad av, för andra.

Nej, det finns ingen "skämskultur" för mig. Jag läser allt från klassiker till kioskdeckare och sliskiga kärleksromaner. Jag går lika gärna på vernissage som på folkrace. Jag tittar väldigt lite på tv men när jag tittar så vill jag oftast ha lättsam förströelse.
Jag tror jag är lite för gammal och luttrad för att bry mig om vad andra tycker om det jag läser/tittar på/gör. Är det någon som tycker att jag borde skämmas för t ex något jag läser så säger det mer om den personen än om just den boken.

Så, jag fick ihop ett rumsrent svar efter att ha skrivit och raderat fyra olika först.






20 kommentarer:

  1. För att inte vara ett svar så var det ett intressant och innehållsrikt svar :)

    SvaraRadera
  2. Å, så bra skrivet!!! Jag läste nämligen också utmaningen och kände som du. Funderade länge på om jag överhuvudtaget skäms för NÅGOT som kan anses vara kultur. Övervägde att jag skulle skriva "Ibland ser jag på doktor Phil på sjuan" och sedan tänkte jag "ämen-va-fasen! Är det sämre än något annat? Att man någon gång emellanåt INTE läser debattartiklar om flyktingar, ser dokumentärer om fransk inrikespolitik, läser en nyutgiven bok på ett alternativt och trendigt förlag, beundrar konst eller lyssnar på vacker musik - det är väl okej att kolla på tramsiga program på teve eller läsa lättviktiga böcker som man mår bra av?" Orkar inte formulera mig bättre. Du gjorde det så bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tittar också på doktor Phil ibland. Man behöver ju faktiskt lite ren förströelse ibland eller i alla fall nånting som inte är så allvarligt och/eller uppbyggligt, utan bara roligt. Och sånt ska man aldrig behöva skämmas för.

      Radera
  3. Jag kände som du. Jag skäms inte heller för något. Däremot så tycker nog andra att jag borde skämmas för mina litterära val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Vet du, sådär kan jag ibland också känna...att en del ibland tittar lite snett på det man valt att läsa.

      Radera
  4. Fick du mitt långa svar? Du kanske raderade det. Eller så försvann det i cyberrymden. Eller så tjafsar min dator? Hursomhelst så kontentan var: JÄTTEBRA inlägg och jag håller HELT med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, det kom fram och nu finns den här högre upp. Tack!

      Radera
  5. Ett bra svar! Jag tycker inte heller att man ska skämmas och frågan behöver inte handla om fin och fulkultur, utan t ex om målgrupp m.m. Stackars dam som kände att hon måste gömma en hel bokhylla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev så tyckte jag den här frågan gränsade till diskussioner om fin/fulkultur jag läst. Och jag blir irriterad bara man ens kommer i närheten av den diskussionen.

      Radera
  6. Jadu, jag tror jag avstår från att svara den här veckan och bara kopierar ditt svar! Med vänliga hälsningar från Harlequinträsket (bland annat..)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha...men det träsket är inte så illa, ibland kan jag så sugen på nånting sånt att jag är beredd att nästan gå över lik för att få tag på nåt. För sådana stunder har jag faktiskt sparat lite Harlekin, Victoria Holt osv osv.

      Radera
  7. Fast det är ju precis det som är poängen med utmaningen, tänker jag? Att lyfta fram det där vi skäms lite för, lufta det och inse att det kanske inte är så farligt ändå. Låter ju helt förfärligt att bara skylta med böcker man inte kan säga någonting om i sitt vardagsrum och gömma det man verkligen läser! Undrar också hur mycket utrymme hon hade som kände att hon kunde ha två bibliotek.=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det tvärtom - jag förstår överhuvudtaget inte varför någon ska skämmas för nånting sånt som sitt val av litteratur/tv-program/film osv. Jag tror också stenhårt på att t o m att fråga (även om det är i all välmening) efter vad folk "skäms" för i kulturella sammanhang sätter direkt en gräns för i o m det så säger man ju rakt av att det finns saker man på något sätt förväntas att man skäms för. Nåja, sk Östermalmstanter har utrymme så det räcker och blir över och där är det verkligen viktigt med vad man visar utåt.

      Radera
  8. Det är ju ganska självklart att det funnits perioder i livet då man skämts över det man läser eller tittar på. Jag är en ganska inbiten fantasy- och skräcknörd, och även om jag inte högljutt basunerar ut att just dessa är "mina" genrer så har jag inte längre något problem att stå för vad jag läser och tittar på. Däremot gör jag skillnad på rent skit och riktiga mästerverk eftersom det, liksom med alla genrer, finns ganska mycket skräp som kommer undan kritiska ögon. Jag dissar Twilight och A Game of Thrones på grund av att den typen av spel inte tilltalar mig, utan söker någonting bättre för att istället lyfta fram dessa.

    Fin- och fulkultur i all ära, men det är ingenting som påverkar vad jag visar upp i min bokhylla. Kanske är jag också lite för gammal för att orka bry mig om vad andra tycker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, en gång i tiden fick jag skämmas - det kom nämligen fram att jag inte hade läst någon av de ungdomsböcker kompisarna läste utan jag satt och plöjde igenom Solsjenitsyns Gulagarkipelagen just då. Kan ju tala om att det inte var populärt i de kretsarna (och det var inte populärt hos läraren eller bibliotekarien heller). Jag tycker nog att även skräp har ett värde. Hur ska man veta vad som är bra och vad som är dåligt om man inte läser både och, och kan jämföra?

      Radera
  9. Min reaktion var ungefär som din, jag har nog aldrig skämts för vare sig litteratur, film eller något annat. Om folk inte gillar mig som jag är så får de se sig om efter någon annan vän :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med helt och fullt!

      Radera
  10. Jag brydde mig nog mer när jag var yngre! Med den där damen så kan jag tycka det är sorgligt, så mycket pengar på böcker bara för att ha en fasad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det hemskt,men för en del är det viktigt med en fasad. Jag har nog aldrig brytt mig speciellt mycket om vad andra tycker om det jag gör, det sitter nog i generna tror jag.

      Radera