måndag 11 november 2019

Recension: Min mamma är en persisk prinsessa av Sanna Sjöswärd

Titel: Min mamma är en persisk prinsessa
Författare: Sanna Sjöswärd
Format: Pocket
Antal sidor: 280
Förlag: Norstedts förlag
Hyllvärmare 2019

"En tisdag i juni 1999 ringer telefonen hemma hos Sanna Sjöswärd. För första gången som hon kan minnas hör hon sitt persiska namn, Farzaneh. Kvinnan i luren är hennes biologiska mamma som hon inte har sett på över 20 år...
Sanna adopteras som fyraåring till Sverige och växer upp i en medelklassfamilj på Lidingö, men känner sig annorlunda och ibland utanför. Efter ett antal livskriser, bland annat ett svårt cancerbesked, börjar hon söka sina rötter i Iran. Två år senare gör hon slutligen den okända rösten i telefonen...
Samtalet blir inledningen till ett antal resor till Teheran. Mötet med den annorlunda kulturen blir omtumlande och svaren på varför hon blivit bortlämnad till barnhemmet skapar en känsla av att ha blivit bortvald. Samtidigt möts hon av en enorm kärlek från sin nya familj.
Mitt emellan två kulturer försöker Sanna hitta sin egen väg, sin egen identitet som människa."

---------------------
Den här boken köpte jag 2016 men jag har sen inte haft tid att läsa den så den har stått i bokhyllan som hyllvärmare sedan dess. Jag försöker läsa bort lite av mina hyllvärmare och nu var det dags att ta itu med den här.

Ämnet är intressant och det var nog delvis därför jag köpte boken. Man blir ju automatiskt nyfiken på hur det är att växa upp i ett land och en kultur som adopterad och sedan äntligen få komma till landet där man är född och konfronteras med en helt annan kultur och levnadsförhållanden. Jag har sett ett par avsnitt av tv-programmet Spårlöst där man letar efter försvunna familjemedlemmar och då ibland adopterade barns familjer i andra länder och det gjorde nog också att jag blev nyfiken på den här boken och ville läsa den.

Det var en nyhet för mig att man adopterat barn från Iran till Sverige så jag blev väldigt förvånad. Jag har ju ingen aning om hur det känns att vara adopterad men jag vet ju hur det är att komma från ett annat land (trots att jag kommer fån ett land där man utseendemässigt inte skiljer sig så mycket från svenskar). Sanna har ju vetat om vilket land hon kommer ifrån och därför blir jag lite förvånad över att hon inte tagit reda på mer om landet och kulturen innan hon åker dit, i alla fall står det inte så mycket om det i boken. Jag kan förstå att när man är uppfostrad i Sverige så kan sydligare länders umgängesformer kännas lite överväldigande men samtidigt blir jag lite irriterad över att Sanna på ett sätt inte riktigt verkar ens försöka. Hon vill göra saker och ting på sitt sätt och kommer den främmande kulturen för nära så drar hon sig undan. Något annat jag blir smått irriterad på är att hon inte verkar ens försöka lära sig språket så pass bra att hon skulle kunna kommunicera ordentligt med mamman och familjemedlemmarna.
Det finns alltså en del som jag har väldigt svårt för med den här boken samtidigt som det på ett sätt är intressant att få läsa om det "vanliga" familjelivet i Iran.
Sanna har inte haft det lätt i livet men jag upplever henne som väldigt negativ till det som händer runt omkring henne.
Min mamma är en persisk prinsessa är en självbiografi och som sådan är det en intressant berättelse, men samtidigt är jag emellanåt väldigt irriterad på berättelsen.

Min mamma är en persisk prinsessa finns att köpa hos t ex

Adlibris E-bok
Bokus E-bok
Bokbörsen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar