Fredag och alltså dags för fredagsnöjet - Annikas Bokbloggsjerka! Idag ställer hon frågan
Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?
Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.
-------------------------------------------
Nej, det har jag faktiskt inte. I skolan fick vi ibland åka iväg på teater och se någon pjäs, men jag upplevde det aldrig som tvång eller tråkigt utan tyckte det var jättekul. Så här på rak arm kan jag inte komma på någon av de pjäser vi såg, så antagligen var de väl inte sådär superbra så att de skulle gjort ett bestående intryck på mig, men då när jag såg dem så tyckte jag att det var kul.
Numera är det lite värre med teatergåendet. Jag har råkat gifta mig med en man som inte är speciellt intresserad av kulturella aktiviteter vad de än månde vara, så det är relativt sällan vi går på teater, museer eller konstutställningar. Jag håller på och tränar in honom lite smått på samma sätt som mina föräldrar gjorde med mig och hittills har det fallit väl ut, han har gillat det vi varit och tittat på, oavsett om det gällt teater, konstutställning eller museer. Men det kommer nog att ta ett tag innan han självmant föreslår att vi ska gå på någonting sådant.
Men det är väl positivt att man kan träna dem i alla fall :) Jag har hållit på med min i många år nu och det funkar faktiskt, ibland...
SvaraRaderaJo, det går ju att träna dem till viss del, men man får ta det i små portioner och se till att "lektionerna" är roliga...
RaderaDet är ju alltid roligt att komma iväg på något och göra något man inte gör så ofta, och så har man något att prata om tillsammans efteråt. Du kan ju alltid hinta till mannen att teaterbiljetter är en smart present från honom till dig?
SvaraRaderaHan är väldigt dålig på att förstå hintar! Det är som med Pavlovs hundar...säg ett ord som har med kultur att göra och hans öron stängs av omedelbart*flin*
RaderaLåter ju bra att han tränar :-) Vi delar intresset, men jag tror att det oftare numera är jag som bokar och tar initiativet :-)
SvaraRaderaMen så skönt att ha sånt som gemensamt intresse!
RaderaDet funkar faktiskt ganska bra att gå på teater själv också. Visst, man har ingen att diskutera ned efteråt, men man har ju fått en teaterupplevelse i alla fall :-)
SvaraRaderaTyvärr så gör det inte det för mig, annars så hade jag gått själv...
RaderaMin sambo är nog inte så förtjust i kultur heller..
SvaraRaderaVerkar vara ganska vanligt när det gäller sambos och/eller äkta makar
RaderaAha, vad det så att mina föräldrar tränade mig :).
SvaraRaderaDet gjorde de nog...
RaderaKänner igen det där med mannen. Men jag har inte hunnit gifta mig med honom än så jag får väl börja bearbeta så sakteliga framåt sommaren.
SvaraRaderaMan kan aldrig börja för tidigt.
RaderaUndrar vad det är som gör att så få män sitter i publiken på teatrar och liknande?
SvaraRaderaHahaha, när det gäller min man: skulle teater ha något att göra med bil, teknik osv att göra så skulle han bo på teatern, men eftersom det inte gör det så avstår han mer än gärna.
RaderaMin man gillar inte heller teater, så ska jag gå får jag göra det med andra. Vi tar igen det med andra kulturaktiviteter istället som spelningar och konst istället. :-)
SvaraRaderaMen du har ändå tur, han gillar ju konst i alla fall...det är ju mer än vad många andra gör.
RaderaJag är ingen teatermänniska, dels för att utbudet är minimalt där jag bor, dels för att jag prioriterar annat när jag väl är där utbudet finns. De få pjäser jag ändå har sett har varit positiva upplevelser, men tydligen inte tillräckligt positiva för att jag aktivt ska söka upp andra pjäser...
SvaraRadera