Titel: Den senila skalbaggens tröstFörfattare: Jens Månvinge
Format: Pocket
Antal sidor: 405
Förlag: Pocketförlaget
"Efter att ha jobbat i den thailändska regnskogen beslutar sig Jens Månvinge för att ge sig av till Bangkok och fixa sin trasiga ekonomi. Det är ett ödesdigert beslut som blir upprinnelsen till en skakande historia. Det dröjer inte länge förrän han blir gripen för ett grovt narkotikabrott i centrala Bangkok där amerikansk och thailändsk polis väntar i ett bakhåll. Domen faller och han undgår dödsstraff efter att ha erkänt sig skyldig. Med ett straff på trettio år kastas han in i Asiens mest ökända fängelse. Tillsammans med 12000 fångar är hans öde, likt deras, att falla offer för våld, förtvivlan och sjukdomar. Döden tycks vara enda vägen ut.
När hans närmaste vän i fängelset dör i hans armar fattas ett beslut. Jens och en cellkamrat bestämmer sig för att försöka rymma, men ett brev sätter hans inre i turbulent gungning och rymningen är inte så självklar längre. Det slutar med att Jens bryter ut sin cellkamrat som lyckas fly landet medan han själv blir hårt straffad och fastkedjad i en mörk, fuktig isoleringscell på obestämd tid. Där inne, när han kämpar mot cellens svåra omständigheter och sina egna tankar, kommer oväntade vänner till hans räddning. Det blir ett möte han aldrig ska glömma."
----------------------------------
Det som först lockade mig med den här boken var faktiskt titeln, den är så annorlunda att man automatiskt blir sugen på att läsa boken. När jag sedan läste baksidestexten så kände jag att jag helt enkelt var tvungen att läsa Den senila skalbaggens tröst.Jag har läst ett antal böcker om Bangkok Hilton och har också sett TV-serien, med Nicole Kidman i huvudrollen, och alla har varit väldigt intressanta.
Det som jag blir irriterad på i alla de böckerna jag läst är det enkla faktum att man måste ju vara en särdeles korkad person om man tar en sådan risk som att försöka smuggla knark från Thailand - det kan ju bara inte ha undgått någon att straffen för den typen av brott är väldigt hårt i det landet. Och att en fängelsevistelse där inte precis är som att bo på hotell. Så jag blir lika förundrad varje gång när jag läser att någon försökt igen. Och nej, som jag ser det så finns det inga giltiga skäl för att ens tänka tanken på att smuggla knark, oavsett vad man försöker hitta på. Det låter säkert hårt och omedgörligt, men när det gäller sådant här så anser jag att det inte finns några förmildrande omständigheter.
En sak som faktiskt fick mig ganska negativt inställd till huvudpersonen Jens var hans attityd, det kändes som om han ansåg att det är en rättighet att få ekonomiskt bistånd och annan hjälp av ambassaden och att det var nånting som han senare inte skulle behöva ta ansvar för, dvs betala tillbaka. Och en sådan inställning gör mig rosenrasande.
Tyvärr var jag alltså inte speciellt positivt inställd till författaren/huvudpersonen vilket nog delvis är orsaken till att jag tyckte att boken var väldigt seg. En annan sak som bidrog till att jag tyckte den var seg var alla onödiga upprepningar - att det fanns maggotts i riset hade jag förstått redan de första 14 gångerna det nämndes, jag hade gärna sluppit att påminnas om det ett antal gånger till.
Det jag väntade på var den senila skalbaggen och visst dök den upp så småningom, men tyvärr först efter ca 300 sidor och den passerades väldigt snabbt, med tanke på att den fått namnge boken. Så trots att jag tycker att boken nog hade mått bra av att förkortas med ca 100 sidor så hade delen med skalbaggen gärna fått utökas lite.
Jag är väl inte direkt besviken, böcker om Bangkok Hilton är alltid intressanta på ett eller annat sätt, men jag hade nog väntat mig lite mer av Den senila Skalbaggens tröst.
Den senila skalbaggens tröst finns att köpa hos t ex
Det som jag blir irriterad på i alla de böckerna jag läst är det enkla faktum att man måste ju vara en särdeles korkad person om man tar en sådan risk som att försöka smuggla knark från Thailand - det kan ju bara inte ha undgått någon att straffen för den typen av brott är väldigt hårt i det landet. Och att en fängelsevistelse där inte precis är som att bo på hotell. Så jag blir lika förundrad varje gång när jag läser att någon försökt igen. Och nej, som jag ser det så finns det inga giltiga skäl för att ens tänka tanken på att smuggla knark, oavsett vad man försöker hitta på. Det låter säkert hårt och omedgörligt, men när det gäller sådant här så anser jag att det inte finns några förmildrande omständigheter.
En sak som faktiskt fick mig ganska negativt inställd till huvudpersonen Jens var hans attityd, det kändes som om han ansåg att det är en rättighet att få ekonomiskt bistånd och annan hjälp av ambassaden och att det var nånting som han senare inte skulle behöva ta ansvar för, dvs betala tillbaka. Och en sådan inställning gör mig rosenrasande.
Tyvärr var jag alltså inte speciellt positivt inställd till författaren/huvudpersonen vilket nog delvis är orsaken till att jag tyckte att boken var väldigt seg. En annan sak som bidrog till att jag tyckte den var seg var alla onödiga upprepningar - att det fanns maggotts i riset hade jag förstått redan de första 14 gångerna det nämndes, jag hade gärna sluppit att påminnas om det ett antal gånger till.
Det jag väntade på var den senila skalbaggen och visst dök den upp så småningom, men tyvärr först efter ca 300 sidor och den passerades väldigt snabbt, med tanke på att den fått namnge boken. Så trots att jag tycker att boken nog hade mått bra av att förkortas med ca 100 sidor så hade delen med skalbaggen gärna fått utökas lite.
Jag är väl inte direkt besviken, böcker om Bangkok Hilton är alltid intressanta på ett eller annat sätt, men jag hade nog väntat mig lite mer av Den senila Skalbaggens tröst.
Den senila skalbaggens tröst finns att köpa hos t ex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar