Författare: Karin Alfredsson
Format: Inbunden
Antal sidor: 294
Förlag: Bokfabriken
Recensionsexemplar
"Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men on står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.
Nej, bytelefonen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.
Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude..."
----------------------------
Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget och det blev jag glad över. Jag har inte läst något av den här författaren tidigare och tycker det är intressant att stifta bekantskap med sånt jag inte läst förut, ibland kan man ju hitta nya favoriter på det sättet.
Jag blir full i skratt när jag läser den här boken, inte för att den skulle vara en "humorbok" utan för att jag känner igen så mycket i den. Jag är själv uppvuxen i en liten (verkligen liten på den tiden) stad i norr och det fanns väldigt många frikyrkliga i den staden. Mycket var omgärdat av outtalade regler som alla skulle känna till och rätta sig efter. Skoldagen började med en morgonsamling i stora salen där alla skulle närvara och lyssna på en liten "predikan", lite allmänna förmaningar till elever och så sjöng vi ett par psalmer. Självklart skulle man stå upp hela samlingen igenom och varje morgon var det minst en (som inte hunnit äta frukost) som svimmade. Precis som i Granträskåsen skvallrades det flitigt ute på stan och alla visste "allt" om alla och man höll koll på varandras liv och leverne, det var mer än en gardin som fladdrade till när man steg ut på gatan.
Relationen mellan Vajlett och Rut är intressant och nånting helt otänkbart i samhället som de lever i och det är de båda väldigt medvetna om och håller därför igen en hel del. Vajlett är nog den som bromsar hårdast, Rut har ju redan tidigare varit med om en del på grund av sin läggning. Beskrivningen av deras relation är väldigt inkännande och får mig som läsare att verkligen känna sympati för både Vajlett och Rut.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och känner att jag nu måste se till att läsa annat också av den här författaren.
Tack Bokfabriken för rec.exet!
Mer om författaren och hennes böcker finns på Karin Alfredssons websida
Vajlett och Rut finns att köpa hos t ex
Adlibris Inbunden/E-bok
Bokus Inbunden/E-bok
CDON Inbunden
låter intressant
SvaraRadera