Rikitikitavi

Rikitikitavi av Rikard Wolff

"I sin självbiografiska bok Rikitikitavi - en folkhemsberättelse tar Rikard Wolff oss med till en värld av blyga triumfer och stilsamma katastrofer. Rikitikitavi är berättelsen om ett barn som tystnar, om sorg och pånyttfödelse, om att triumfera över omständigheterna.  
Det är en berättelse om kärlek."

---------------------------------------------------------------------------

En varm och kärleksfull bok där Rikard Wolff berättar om sitt liv. Jag har adrig varit speciellt intresserad av Rikard Wolff eller ens nyfiken på vad han är för en person, men på något sätt råkade den här boken följa mig hem vid ett tillfälle.Min uppfattning om honom har alltså inte på något sätt ändrats eftersom jag aldrig haft någon uppfattning utan snarare har jag nu fått en uppfattning. Det är sällan man läser en självbiografi där det inte finns ett uns av bitterhet,men Rikitikitavi är precis en sån självbiografi. Det enda negativa som dyker upp i mitt huvud är: Varför har han skrivit boken? Man brukar ju skriva en bok för att man har nånting speciellt att berätta, att man har nånting speciellt och specifikt att förmedla läsaren och det har jag svårt att hitta i den här boken. Ja, det är en varm och kärleksfull berättelse om hans familj, hans uppväxt, hans utveckling som skådespelare osv osv, men jag hittar på nåt sätt ingenting speciellt av substans som Wolff lyckas förmedla mig som läsare. Så ibland undrar man verkligen varför en del människor skriver sina självbiografier. Är det nånting som man ska göra när man blivit känd som ett bevis på att man är tillräckligt känd för att folk ska vara nyfikna på en?

Rikitikitavi finns att köpa hos t ex Bokus och Adlibris