Jimmy Perez kom man inte riktigt underfund med i första boken, men jag kände att i andra boken, Vita nätter, började man komma underfund med hur han fungerade. Som jag redan sagt när jag skrev om Vita nätter, är Jimmy mer en iakttagare än en deltagare. Han iakttar och funderar, han lyssnar och han ställer dom rätta frågorna vid rätt tillfälle.
Sandy, Jimmys assistent, kändes som rätt så korkad i dom första böckerna - sådär lite lagom korkad och barnslig men rätt så harmlös. Men i Rött stoft kom jag underfund med att han inte alls var korkad, han var bara inte van vid att själv ta initiativ eller bestämma något själv. Och så fort han fick en "riktig" uppgift så ryckte han upp sig och utförde den ordentligt och utan problem.
Fran, Jimmys flickvän, har jag fortfarande inte riktigt fått grepp om. Hon figurerar på nåt sätt i periferin men tt hon finns ändå oavbrutet i Jimmys tankar. Hon har en mer konkret plats i handlingen i Svarta som natten och Vita nätter, men inte ens då tycker jag att jag lär känna henne.
Beskrivningen av öborna är bara så underbar och jag kan tänka mig att har man möjlighet att besöka den här typen av samhällen så är det precis såna här människor man stöter på..
Naturbeskrivningarna är helt fantastiska och jag kommer på mig själv att emellanåt sitta och fundera på möjligheter att åka dit på semester t ex.
Nu måste jag fort få tag på den fjärde och sista delen, Blå gryning, också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar