Kulturkollos veckoutmaning: Yes or no?

Jag var i tisdags och kikade in hos Kulturkollo för att se vad Veckans utmaning gick ut på och tänkte då at jag skulle delta på t ex onsdagen. Men så fick jag mycket att göra och så glömde jag bort hela veckoutmaningen. Jag har hela tiden haft en gnagande misstanke i bakhuvudet att jag glömt något och imorse kom jag på vad det var. Så nu är det då dags att delta i Kulturkollos veckoutmaning som lyder:

I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar:

YES! Jag läser så gärna böcker på engelska och älskar allt brittiskt. Ger mig mer afternoon tea! Låt mig flytta in på Downton Abbey!

NO! De tog för stor plats! Det brittiska tar fortfarande för stor plats! Jag hittar inte till den övriga världens kultur eftersom resterna av brittiska imperiet ligger där som en fet vall och tystar de spanska, turkiska, japanska och alla andra rösterna!

Är du mest YES eller NO? Eller bägge, samtidigt? Varför? Gödsla gärna med film- eller boktitlar som exempel eller argument.

---------------

Jag är nog mest YES!  Fast lite NO! också

YES-sidan

Jag älskar språket, speciellt den lite snoffsiga överklassengelskan. Tråkigt nog får jag inte till min egen engelska riktigt rätt åt det hållet - engelsmännen har hittills trott att jag kommer från Liverpool eller Manchester, de amerikaner jag träffat har däremot kul åt att jag i deras tycke pratar alltför engelsk engelska.

Jag är också otroligt förtjust i den engelska "folksjälen". På ett sätt gillar jag deras inställning på saker och ting, men i vissa lägen blir jag full i skratt. Under en period då jag gick på utbildning i England och jobbade två veckor i taget där, hamnade jag ganska ofta i situationer där det var svårt at hålla sig för skratt för att det var så engeslskt och samtidigt så dråpligt.

Den brittiska artigheten är obetalbar.

När det gäller kulturen är det väl litteraturen jag tänker på i första hand. Jag läser så pass mycket från andra länder att det bara är välkommet med lite engelskt också.

NO-sidan

De stora sociala skillnaderna med hög arbetslöshet och hög kriminalitet.  Det gör också att områden (t o m hela städer) blir farliga och man varnas för att gå ut ensam på kvällen.

Den lite styvnackade egenskapen som jag gillar i vissa situationer är också enormt irriterande ibland. Och den där övertygelsen om att en engelsman alltid gör allting rätt, oavsett vad det är (märktes tydligt i företaget som jag jobbade hos) och i o m det en lite överlägsen attityd mot andra nationer/nationaliteter.

Det engelska köket är inte precis av gourmetvarianten om man inte går på de riktiga gourmetkrogarna (och då handlar det inte riktigt om genuin engelsk mat). Mycket fett, flott och onyttigheter.

På båda de här sidorna finns nog en hel del argument till, men det här är vad jag kommer på så här i en handvändning.