"När litteraturstudenten Anastasia Steele intervjuar den framgångsrike vd:n Christian Grey blir hon helt tagen - han är ursnygg, men skrämmande. Övertygad om att hon inte kommer att träffa Grey igen gör hon allt för att glömma honom, tills han en dag dyker upp på hennes jobb och bjuder ut henne.
Den naiva och oskuldsfulla Ana blir förskräckt när hon inser hur mycket hon vill ha Christian, och när han varnar henne för att komma honom nära blir hon bara mer intresserad.
Men Christian Grey är ingen vanlig man - stormrik, passionerad och kontrollerande, med mörka hemligheter som döljs bakom den perfekta ytan. Snart upptäcker Ana mer än hon någonsin kunnat ana om sina egna begär, och allt det Grey gömmer för omvärlden."
-----------------------------------------------------------------------
Boken är inte precis välskriven och jag blir emellanåt riktigt irriterad över att i princip samma scenario återkommer gång på gång. Det är mycket tung andning, stön och kvidande av begär.
Jag undrar om det är det här dagens självständiga, yrkesverksamma och jämställda kvinnor fantiserar om: En snygg, rik man som dominerar dem samtidigt som han egentligen dyrkar marken man går på, dvs vår tids prinsen på den vita hästen som sveper iväg en? Är det därför den blivit så omåttligt populär?
Men jag måste (med skammens rodnad på mina kinder) medge - trots att jag stör mig på vissa saker så kan jag ändå inte släppa boken utan sträckläser den på rekordtid och ska nu direkt börja med nästa del, Fifty Shades Darker/Femtio nyanser mörker.
Sammanfattning av alla de tre delarna finns här
Fifty Shades of Grey kan du köpa t ex hos Bokus alt Adlibris
Den svenska översättningen Femtio nyanser av honom ges ut av Norstedts och kommer ut i höst och kan också köpas hos t ex Bokus alt Adlibris
Lite mer om kvinnors masochism finns att läösa i den relativt gamla boken av Erica Maria Marcus.
SvaraRadera#Den fruktansvärda sanningen"
Läste den på engelska. Tvivlar på att översättningen gjor mycket för att rädda den. Slöseri med pengar.
SvaraRaderaDet är som att se en bilolycka i tre dela. Hypnotiserande, men förskräckligt. Den är så dåligt skriven man vill gråta. Jag har läst bättre harlequin noveller!
Som twilight fan skäms jag över dess ursprung.
Jag läste den också på engelska...och har faktiskt svårt att se hur man kan översätta den utan att det blir ännu mer komiskt än vad den är på engelska.
RaderaDen marknadsförs för den svenska marknaden som "Romantisk, befriande och fullkomligt beroendeframkallande". Det enda som stämmer är väl det sista. Vet inte vilken idiot som skulle tycka att den är vare sig romantisk eller befriande. Originaltiteln säger ju egentligen allt; Fifty shades of gray (grått är oftast accosierat med olika grader av depression och även sorg) och uppföljarens titel; Fifty shades darker. Det är inte förrän trean som titeln faktiskt indikerar befrielse från någonting.
SvaraRaderaSedan, om någon tror att sadomascosistisk sexualitet behöver "befrias" så kan jag ju bara säga att det är absurt hur människor numera använder sexualtitet som en helig ko och ser det som något oföränderligt. Att prostituerade-både de som mer eller mindre frivilligt prostituerat sig och alla hundratusentals som tvingas in i trafficingindustrin varje år- med tiden ofta utvecklar en sadomasochistisk sexualitet är ett känt faktum. Det är ett sätt att klara av situationen psykiskt och inte bryta ihop av allt våld och all förnedring, varken mer eller mindre. Dessutom resulterar det ofta även i självförakt, att även de som tagit sig ur prostitution känner sig sexuellt dragna till män som beter sig som känslolösa hallickar, vilket kan få dem att bokstavligt talat spy åt sig själva och inte våga gå in i en sexuell relation igen i hela sitt liv. Det är förståss också väldigt mycket vanligare med självskadebeteende och självmord bland före detta prostituerade än alla andra grupper. Att glorifiera en relation som den i Femtio nyanser av honom är ju att osynliggöra allt psykiskt lidande hos trafficingoffer och faktiskt svika alla dessa kvinnor. Bara för att sälja böcker.