"Ett gammalt sommarstugeområde utanför Reykjavik byggs om till ett nytt villaområde. Där hittar en lekande pojke en bit av ett mänskligt revben som visar sig vara ett halvsekel gammalt. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår.
Utredningen försvåras av att nästan alla med minnen av den aktuella tiden är döda. Men en gammal man upplyser om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?"
---------------------------------------------------------------------------------
Indridasons böcker brukar vara bra och Kvinna i grönt är inget undantag. Själva mordgåtan tar egentligen ganska lite plats och går långsamt, vilket är förståeligt med tanke på att det handlar om ett mord som begåtts för ett halvsekel sen. Det som driver i alla fall mig vidare är den parallella misshandelsberättelsen, där jag kommer på mig själv med att sitta och gissa vem som är mordoffret - och jag gissar fel... Det är lättläst, men just nu lite för långsamt för mig just nu, jag blir lite stressad av att det går så långsamt. Och den här gången blir jag också lite smått irriterad över Erlendurs personliga problem med sin dotter Eva Lind. Men i det stora hela så gillar jag boken nästan, men inte riktigt, lika mycket som Indridasons andra böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar