"Som fjortonåring var Crystal Renn en vanlig högstadieelev i Clinton, Mississippi, när en modellscout från New York sa till henne att hon kunde bli en supermodell...men då var hon tvungen att gå ner lite i vikt först. Hon gick ner 30 kilo, för att bli glamourös och bli berömd, skrev modellkontrakt, dflyttade till New York och började resa runt i världen som supermodell. Det var också då hon utvecklade en ovanligt svår anorexi och bulimi. Tränar sju-åtta timmar om dagen. Nojar om hon ätit ett sockerfritt tuggummi. Tills hon höll på att dö. Då bestämde hon sig för att måttet var rågat: hon ville leva."
----------------------------------
Trots att det kanske verkar lite bisarrt så är jag totalfascinerad av ätstörningar såsom anorexi och bulimi. Och det är inte för att jag ens skulle någonsin ha legat i farozonen för dessa utan kanske mer för att jag kommer från en generation som inte var lika drabbad. Eller "inte lika drabbad" är väl kanske att ta i, anorexi och bulimi fanns säkert då också, men man pratade inte om sånt och de uppmärksammades inte heller på samma sätt som nu.
Nu är ju inte kanske det svenska samhället riktigt lika utseendefixerat som det amerikanska, men det finns nog lite av den varan här också. Och även om det kanske inte är utseendet så finns ju ändå det här med prestationspress. För även prestationsångest kan ju utmynna i ätstörningar eftersom maten och vikten ändå är nånting som den drabbade har makt över. Men, som sagt, för mig är det här så fullständigt obegripligt att jag måste läsa om det för att överhuvudtaget kunna ha förståelse för problemet. Jag undrar om inte en del av förklaringen till att min generation kanske inte riktigt var lika drabbade ligger i att förhållandet till mat var lite annorlunda. Plus att även om t ex modeller var vackra osv så var de inte sjukligt smala och tunna såsom många är idag. Och så uppfostran såklart - det var viktigt att man var hel och ren och klarade sig bra i skolan, sen var det bra.
När man läser sådana här böcker så tänker i alla fall jag ibland på vilken tur det är att man inte är ung/tonåring i dagens samhälle. Och jag hoppas att man tar fram bättre och mer verklighetstrogna bilder av kvinnor även i modemagasinen.
Hungrig finns att köpa hos t ex
Adlibris
Bokus
CDON
Ginza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar