"Det är Tehran vintern 2012. Snöflingor stora som bomullstussar faller och faller över den väldiga grå staden. I en lägenhet träffas de medelålders tvillingsystrarna Shahla och Zohreh för att diskutera den kommande minneshögtiden för deras bortgångne far. Fast mest av allt pratar de skit om morsan. Deras orubbliga, självupptagna mamma, Makrokh Akbarian. Men egentligen, innerst inne, handlar oron och upprördheten om allt det andra. Det som de och deras generation har varit med om
Godnattsagor för barn som dricker är berättelsen om några familjer i dagens Tehran. De lever sitt vardagsliv, tar ett glas och en cigg, diskuterar och tjafsar, dämpar ångesten med yoga och försöker att inte låtsas om de klassklyftor som skär rakt genom den egna släkten. Allt är igenkännbart. Och ändå inte. För bakom detta finns något annat. Irans blodiga, grymma nutidshistoria. Allt det som människorna sett och upplevt och alla frågor som blir kvar: Hur mycket orkar man minnas? Kan man bara låta livet gå vidare? Kan engagemanget, som var så starkt en gång, kanske rent av väckas till liv igen?"
-------------------------------------------------------
Jag har läst Bakhtiaris två tidigare böcker, Kalla det va fan du vill och Kan du säga schibbolet, och det märks i princip omedelbart att "Godnattsagor..." är annorlunda. I de tidigare handlade det om invandrare och deras verklighet i Sverige, i den här är det vardagen för en familj i Teheran. Det här är mer "seriöst", lite mörkare och det saknas lite av den lättsamma, självironiska humorn som jag uppskattade i de tidigare böckerna.
Beskrivningen av systrarna och deras tjafs och gnäll är inte utan sina poänger, men ändå känner jag att det här var verkligen inte boken för mig, tyvärr.
Tack Ordfront förlag för rec.exet!
Godnattsagor för barn som dricker finns att köpa hos t ex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar