fredag 26 september 2014

Bokbloggsjerka 26-29 september

Fredagen är det alltid lika trevligt att börja med Annikas Bokbloggsjerka, så också idag. Den här veckan ställer Annika frågan

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

----------------------------------

Det här är en jättesvår fråga för mig att svara på i o m att jag varken följer bokserier eller specifika författare. Och det blir ett långt svar...

Den längsta serie jag följt, förutom i enstaka fall, är trilogier och tre böcker är inte tillräckligt länge för att märka några jättestora förändringar i skrivandet. Fast just nu är jag uppe i bok 4 i Östlundhs serie om kriminalkommissarie Fredrik Broman, men  att jag orkat följa den beror mycket på att jag håller relativt långa pauser mellan böckerna i serien...och för tillfället är jag mitt uppe i en paus så jag orkar gå vidare med del 5, sen är det 6 och 7 kvar om jag inte ledsnar och jag märker att jag börjar närma mig den punkten nu. Någon större förändring i skrivandet tycker jag inte har märkts. Det enda som jag reagerat på var när jag märkte att även Östlundh hakade på trenden att blanda in terrorister i handlingen...

Serier följer jag inte därför att jag helt enkelt brukar ledsna efter 3-4 böcker och orkar inte fortsätta.  Det jag ledsnar på är både karaktärer och handling. Huvudkaraktärerna ändras ju inte speciellt mycket från bok till bok och då blir de till slut tråkiga. När det gäller handlingen så hänger det ju på vilken genre det handlar om, men överlag så blir det ju lite av upprepning från bok till bok (deckare/krim - nya brott som ska lösas, romance/erotisk romance - varje ny del en förevändning för huvudpersonerna att "vänslas" mot ny bakgrund och i nya omgivningar, osv osv)

Jag följer alltså nästan inte heller författare. Enda undantaget är nog Jan Mårtensson och hans Homan-böcker...de är ett måste. Och där märks det definitivt inga förändringar, Mårtensson är en stilsäker herre vars skrivande alltid har varit av lika hög kvalitet.

En av orsakerna till att jag inte följer författare är nog att jag helt enkelt älskar debutanter och författare i början av sitt författarskap. Och jag tycker om att läsa dem just för att det är så spännande att se hur deras skrivande förändras och utvecklas. För där är det just den där utvecklingen som är så viktig, en debutant vars skrivande inte utvecklats vidare till nästa bok lär knappast lyckas i längden. Det finns ju många som kanske skriver en enormt bra debutbok men som sen inte klarar av att utveckla sitt skrivande och gör en buklandning på efterföljande böcker. Det roliga med debutanter är också att få se om man gissat rätt på vem/vilka som går vidare och utvecklar sitt skrivande till nästa nivå och vem/vilka som inte klarar av det...




23 kommentarer:

  1. Jag älskar serier. Och debutanter :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att man ibland kan kombinera de två...

      Radera
  2. Jag gillar i och för sig serier men förstår precis hur du menar. Debutanter kan visserligen ha en del nybörjarmissar i sitt manus, men samtidigt finns det ofta väldigt mycket själ i första boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! En bra debutbok känns ofta mer spontan än ev uppföljare

      Radera
  3. Jag är väldigt förtjust i serier, men jag gillar framförallt att följa vissa favoritkaraktärer! Sedan är det mycket intressant det du skriver om debutanter!

    SvaraRadera
  4. Hur kunde jag glömma Mårtenson? Honom har jag också läst en massa av :)

    SvaraRadera
  5. Ja herregud....hur kunde jag glömma Homan-deckarna. Har ju läst massor i den serien och älskar dem lika mycket fortfarande!!

    SvaraRadera
  6. ibland fastnar jag i någon författare och vill fortsätta.

    SvaraRadera
  7. Spännande att du älskar att läsa debutanter och författare i början av sina författarskap. För många går ju oprövade författare bort. Jag försöker mixa men jag hamnar lätt i serier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är de oprövade som är de riktigt spännande.

      Radera
  8. Egentligen är det skitdumt med serier och jag är sådan som måste veta slutet, så jag läser på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ledsnar så snabbt på serier

      Radera
  9. Men är inte Homanböckerna en serie som består av jättemånga böcker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är väl ett 40-tal än så länge. Men även om det är en serie så är böckerna olika och innehåller olika info om historia, konst, arkitektur osv. Det är nog mycket därför jag inte ledsnar på dem.

      Radera
  10. Har bara läst någon enstaka Homan. Har för mig att jag tyckte den var bra, men sen blev det ändå inte fler konstigt nog...

    SvaraRadera
  11. Jag gillar också debutanter! Det är alltid spännande med något nytt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Det är det jag tycker också

      Radera
  12. Jag gillar nog både debutanter och serier :) Men jag har inte tålamod för serier som börjar närma sig tjugo böcker, runt tio-böcker-strecket känns rätt lagom för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tycka att det är smått skrämmande med så långa serier.

      Radera
  13. Jag har inte läst de böckerna, men har lätt att fastna för serier och fortsätta läsa. Jag gillar att karaktärerna finns kvar och kan få flera böcker på sig att utvecklas och förändras!

    SvaraRadera
  14. Intressant svar. Jag gillar att läsa varierat och håller med om att debutanter är kul, men jag gillar också att läsa långa serier där jag känner karaktärerna utan och innan.

    SvaraRadera