Efter våldtäkten

Efter våldtäkten av Alice Sebold

"18-åriga Alice är på väg till studentrummet på universitetet när hon blir överfallen och våldtagen av en främmande man. Under den mardrömslika, evighetslånga halvtimmen i en tunnel är Alice övertygad om att mannen tänker döda henne. Det enda som i det ögonblicket betyder något för henne är att hon ska få fortsätta leva.
Men trots att hon enligt polisen har haft "tur" som klarat sig undan med livet i behåll, förstår hon att ingenting kommer att bli som förr. Våldtäkten förändrar inte bara Alice utan även hennes omgivning. För vänner och familj har hon blivit "våldtäktsoffret".
En dag möter hon plötsligt våldtäktsmannen igen. Att få honom dömd är det enda som kommer att betyda något för Alice. Mannen grips och de förnedrande förhören i rätten börjar. Alice inser att hon får betala ett oerhört högt pris vilken än utgången blir..."

----------------------------------------------------------------

På nåt sätt är Efter våldtäkten så realistisk att det går kalla kårar utmed ryggen på mig. Jovisst, den är ju självbiografisk men det finns andra böcker om våldtäkt som också är det. Ändå känns den här mer realistisk än dom andra. Man  blir verkligen förbannad när man tänker på att det här händer på 80-talet men att egentligen har ganska lite förändrats sen dess - jag har en känsla av att offret fortfarande måste vara i princip omänskligt stark för att orka med förhör, rättegång osv. Jag tror inte heller att omgivningens reaktioner förändrats så jättemycket. Nu hände ju det här i USA, men lite av det där tänket med "bra" och "dåliga" flickor har ju funnits här också. Och det finns nog kvar också till viss del, kanske mer i USA än i Sverige, men i alla fall. Jag tror och hoppas i vilket fall som helst att offret ändå får mer hjälp här i Norden och att t ex rättegångar inte är riktigt lika illa som i USA. Men...man har ju läst artilar om hur det är idag och det känns som att det inte skiljer sig speciellt mycket från hur det var tidigare. Det är så man kan kräkas.