Maskrosungen

Maskrosungen av Sandra Gustafsson

"Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och sitt alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter.
Sandra ansvarar så gott hon kan för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp breb och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.
17 år gammal träffar Sandra sin blivande man. De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När andra barnet är fött briserar ännu en bomb i ett liv som bara behöver lugn och ro. De får beskedet att maken drabbats av MS."

-----------------------------------------------------------

Förvånansvärt bra, måste jag säga. En av dom sakerna som jag i vanliga fall har emot den här typen av böcker, dvs BOATS, är att grundtonen tyvärr ofta är "Titta hur svårt jag har haft det!" och så riktigt vältrar sig "författaren" i sitt elände och sin självömkan. Det känns kanske känslolöst att kvittera en del av dessa böcker på det sättet, men jag får ibland en känsla av att böckerna skrivits bara för profiten.  Men Maskrosungen känns äkta på något sätt och faktiskt, jag sträckläste den. Kanske var det också det här att jag kände igen något i början av boken, som gjorde att jag engagerade mig. I början av boken berättar hon ju hur hennes man diagnosticeras med MS när han bara är i 30-årsåldern och dom har två småbarn. Senare i boken dyker det upp att han vid ett tillfälle är i Sigtuna på rehabhem. Jag gick ju på rehab på Humlegården i Sigtuna och där pratade jag vid ett tillfälle med en kille med MS som hade precis legat inne i tre veckor och nu skulle hem. Killen var i 30-årsåldern och hade två småbarn hemma (precis som Sandras man), så vem vet- jag kanske har träffat Sandras man. Kopplingen gjorde i alla fall att det blev intressantare att läsa boken. Och den är engagerande - man blir så j...a förbannad på myndigheter osv som smiter undan sitt ansvar och låter både barn och vuxna fara illa hellre än att göra sitt jobb...