Vem var Gabriella Orlova? av Theodor Kallifatides"En ung grekamerikan, Mike Andrews, flyr sina barndomskvarter i New York efter en farlig flirt med maffian. Han beger sig till Athen och ett tillfälligt påhugg som privatdetektiv. Där kommer han i kontakt med Gabriella Orlova.
Det började med ett brev, en inbjudan. Gabriella Orlova var en legend i Athen, och när Mike träffade henne förstod han varför. Han hade aldrig förr mött en sådan kvinna. Hennes ögon fick allt annat att blekna. Hon tog emot honom i sin magnifika villa, hon bjöd på kaffe och gav honom några kassetter. Strax efter mötet hittas hon död - mördad...
Theodor Kallifatides har skrivit en märklig och suggestiv roman som inte liknar någonting annat. En varm och sensuell berättelse från dagens Athen och samtidigt en fascinerande skildring av en kvinna och ett kvinnoöde."
-----------------------------------------
Det är bara så rätt att boken slutar som den gör...att man inte får veta vem Gabriella Orlova egentligen var. Något annat slut hade inte passat här. Ända sen jag läste min första Kallifatides så har jag tyckt om hans sätt att skriva. Och i Vem var Gabriella Orlova? finns också en extra dimension. Handlingen utspelar sig på 80-talet i Grekland och jag känner igen väldigt mycket från när jag själv var i Grekland för första gången och det var på 80-talet.
Det är alltid ett nöje att läsa Kallifatides, han använder språket på ett så skickligt sätt, hans beskrivningar är så målande och man befinner sig verkligen mitt i handlingen som om den var verklighet. En del av hans böcker är ju mer poetiska än andra men jag föredrar dom här som han skrivit om Grekland. Det märks att han älskar sitt Grekland samtidigt som han nu har fått en viss distans till livet där och kan se det lite mer utifrån med en "utlännings" ögon. Han kan se det absurda och det motstridiga i både samhället och grekerna själva. Men även om han berättar om grekerna och Grekland med ett stort skratt och massor av humor så lyser kärleken till fädernelandet igenom.
Det är alltid ett nöje att läsa Kallifatides, han använder språket på ett så skickligt sätt, hans beskrivningar är så målande och man befinner sig verkligen mitt i handlingen som om den var verklighet. En del av hans böcker är ju mer poetiska än andra men jag föredrar dom här som han skrivit om Grekland. Det märks att han älskar sitt Grekland samtidigt som han nu har fått en viss distans till livet där och kan se det lite mer utifrån med en "utlännings" ögon. Han kan se det absurda och det motstridiga i både samhället och grekerna själva. Men även om han berättar om grekerna och Grekland med ett stort skratt och massor av humor så lyser kärleken till fädernelandet igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar