Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?
-----------------------------
För mig blir svaret både och - en del upprepningar fungerar och en del blir jag bara irriterad på eller får mig ett gott skratt av.
Läser jag en serie där jag antingen får vänta länge innan nästa del kommer så ser jag gärna att vitala delar från de tidigare böckerna upprepar för att trigga igång minnet och för att påminna mig om sådant som jag kanske annars skulle ha missat. Den typen av upprepningar fungerar så länge det är väl gjort.
Men när upprepningen/upprepningarna kommer i samma bok så kan jag bli irriterad "ja, jag har fattat!" eller så blir jag full i skratt.
Det finns faktiskt ett par böcker där upprepningarna förekom i sådan mängd att de fick mig faktiskt att skratta så jag kiknade. Ena boken var fylld till bristningsgränsen av uttryck som t ex "biffar" som beskrivning av ett par muskulösa gangsters tills det till slut blev så komiskt att man inte kunde låta bli att skratta trots att genrén inte var humor. Det gick bara inte att läsa utan att kikna av skratt och jag missade nog mycket av poängen i handlingen bara för att jag satt och väntade på när "biffarna" skulle dyka upp igen...
I den andra blev jag småirriterad först på att läsa samma uttryck gång på gång. Det uttrycket kommer jag inte ihåg på rak arm (reagerar på den när jag ser den) men genrén var erotisk romance. Fast även om jag var irriterad så blev det ju där också nästan roligt till slut och det gick inte att låta bli att dra på smilbandena där också (jag har nog ett lite sjukt sinne för humor!)
Slutresultatet blev alltså att det finns uttryck jag fortfarande är allergisk mot och reagerar på även när de dyker upp i andra böcker och det var nog inte det som författaren avsåg när hen skrev boken.
Vissa uttryck kommer tillbaka på tok för ofta i en bok. Det är någon bok, tror det var Den frusna trädgården av Kristin Hannah, där andedräkten hela tiden stod som vit rök. Till slut blev jag bara irriterad :)
SvaraRaderaVisst är det så att upprepningar i samma bok blir för mycket. Men att de kan fylla sin funktion i en annan bok. Roligt med sådana där uttryck :)
SvaraRaderaJag håller med- om det dröjer mellan böckerna i en serie brukar jag verkligen behöva upprepningar;).
SvaraRaderaJa, just ja. De där upprepningarna i form av att återberätta vad som hänt tidigare kan vara väldigt irriterande om de inte görs på rätt sätt. Roligt, tänkte inte alls på den aspekten när jag såg frågan :)
SvaraRaderaFinns ju en likhet mellan bok- och tv-serier, förstås. De senare har nästan undantagslöst en resumé, precis som gamla tiders veckotidningsföljetonger. Det funkar absolut, men är kanske inte riktigt det samma som upprepning ändå?
SvaraRaderaKanske det vore bra för en författare med dåligt ordförråd att satsa på humoristiska historier... ;-)
SvaraRaderaAtt kikna av skratt kan ju kännas bra, men helst då med en komisk bok i handen :).
SvaraRaderaJa, det kan ju bli ofrivillig humor till slut!
SvaraRaderaTråkigt blir med en författare med dåligt ordförråd.
SvaraRaderaDet är trist när det blir tjatigt, men att utplåna upprepningarna helt är nog svårt. Lagom är bäst! :)
SvaraRaderaHar också varit med om att upprepningarna lett till att man mest sitter och väntar på nästa gång man får dra lite på mun. Turned av Morgan Rice är en sådan, under ett par kapitel var nästan allt man såg "medeltida".
SvaraRaderaUpprepningar irriterar mig mer än får mig att skratta, tyvärr. Är det så illa så har jag nog gett upp boken innan.
SvaraRaderaJag kan bli väldigt irriterad om författaren använder samma beskrivning hela tiden, till exempel i erotisk romance. "Variera dig lite! Det dör du inte av," vill jag skrika till författaren.
SvaraRaderaHåller med ibland använder de samma ord om och om igen med
SvaraRaderaFör mig beror det helt och hållet på hur upprepningarnas görs och vad som är syftet med dem!
SvaraRadera