Ingenbarnsland

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

" 'Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek *Saatanan sika*, djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring. Hennes gummiansikte, vinterblekt och vaxgult, vred sig vrickat och nu våldsamt åt alla håll, slet sig loss från skelettet, blev stort och spottae snorgift'
Miira är född i Sverige. Ändå ses hon som invandrare och måste gå i en sunkig hemspråksklass. Killarna och snobbarna är mer värda och vuxna tycker att de vet bäst, men Miira vägrar låta någon bestämma över sig. Hon tänker bli statsminister eller hjärnkirurg. Proffs. Hon ska bara klara av det här med att bli tonåring först."

-------------------------------------------------------------------

Ingenbarnsland var inte helt lätt att komma igång med men när man väl vant sig vid Hetekivis stil så gick det bra. Svårigheten var att det var mycket slang, mycket talspråk och ganska korthugget. Men när man väl vant sig så var det inga problem. Nästa sak som fångade mitt öga var att Hetekivi behandlade svenskan som en del finnar behandlar finskan, hon konstruerar egna ord som bättre beskriver det som man vill få fram. Min uppfattning är att det är bara så typiskt för finnar - hittar man inte ett ord som riktigt beskriver det man vill få fram så konstruerar man ett eget - och alla förstår. Men det var häpnadsväckande att se hur någon behandlar svenskan på det sättet - det var något nytt, men samtidigt i grund och botten så bekant för en finne.

Huvudpersonen Miira är arg mest hela tiden och hon är det på det mesta. Det förvånar mig inte alls egentligen - handlingen i Ingenbarnsland utspelar sig på 80-talet, jag kom till Sverige i början på 70-talet. Det gemensamma var att bli "särbehandlad" och att behöva gå på hemspråksundervisning. Så jag förstår Miiras ilska helt och hållet, jag minns hur ilsken jag var över att behöva gå på hemspråksundervisning trots att jag inte ens kunde svenska ännu. Alla dessa "välvilliga" insatser som slog så fel förstärkte bara känslan av utanförskap.

Jag slapp alla miljonprogramsmiljöer och det som dom förde med sig när det gäller levnadsförhållanden tack vare en far som tänkte ett snäpp längre och lyckades hålla  oss ifrån den världen, men jag kan tänka mig att det var många som både bodde och levde såsom det beskrivs i Ingenbarnsland.

Köp boken hos t ex

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON