K Ä R L E K
Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in
doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade
något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom
och mitt hemland
jag visste endast att dina smekningar höllo
mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig
se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av
stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade
ingen vilja än - försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att
jag ingenting behöver.
Fint
SvaraRaderaTack för den fina dikten!
SvaraRadera